Betygsångest

Så var det dags igen. För betygssättning, alltså. Det är verkligen INTE en av mina favoritsysselsättningar. Faktum är att jag mår rätt dåligt av det. Redan när betygsdisketten låg i mitt fack för en vecka sen började mina vanliga stressdrömmar. Jag drömmer att klockan bara går och går och jag hinner ingenting och får ingenting gjort. Jag drömmer att jag ska ringa någon eller prata med någon och när jag väl får tag i personen i fråga så har jag glömt bort vad jag ska säga eller så har jag hjärnsläpp och får inte fram ett ord. Jag drömmer om elever som frågar mig efter prov eller uppsatser som jag till min förfäran har slarvat bort.

Den här perioden före betygssättning vaknar jag alltid ett par timmar innan klockan ska ringa för att sedan ligga sömnlös. Tankarna snurrar och till slut somnar jag helt utmattad för att vakna till alarmet 10 minuter senare. Vet egentligen inte varför betygssättningen påverkar mig så mycket. Kanske för att jag börjar fundera på om eleverna verkligen lärt sig något på mina lektioner under terminen. Har jag betygsunderlag så att det räcker till en rättvis bedömning? Vad ska jag göra med de elever som aldrig lyckas lämna in något i tid, men som jag innerst inne vet  ändå kan det som behövs för ett visst betyg?  

Vanligtvis brukar min strategi se ut så här: Jag stoppar in disketten och skriver alltid in hälften av betygen ganska snabbt. Sen väntar jag nån dag och skriver in 5-6 betyg till. Sen väntar jag nån dag till och skriver kanske in ett par stycken till. Sen tar det stopp. Det är alltid minst 5-6 stycken som ger mig den värsta ångesten. Sista dagen innan betygen ska vara inlämnade skriver jag in dem jättesnabbt, nästan som om jag skäms för det jag gör. Sen sätter jag i disketten igen efter ett par timmar och ändrar de där sista betygen till något annat. Och så håller jag på. Ända in i det sista. Sen springer jag till expeditionen, slänger ifrån mig disketten, går hem och funderar hela kvällen. Men det känns ändå så skönt. Det är äntligen över. Och som tur är brukar det bli ganska bra till slut. Men, om jag fick välja så skulle jag gärna överlåta betygssättningen till någon annan och lugnt få sova vidare dessa mörka decembernätter. 

Kommentarer
Postat av: Fiffi..

Det kan jag förstå faktisk. Betyg är ju något som sätter förutsättningarna förlivet för en ung. Jag förstår att man kan bli stressad, att man kan få ångest, precis som eleverna. Jag själv är så stressad nu, det är inte riktigt klok. Att det är mitt första betyg, och det inte är meningen att man ska få MVG bryr jag mej inte om. För det är betyg, det är mitt liv och framtid vi snackar om. Hur kan då en lärare säga Ta det lugnt, det här är inte så viktigt, du har lång tid på dig" Men det är inte sant. Jag har bara ett och ette halvt år kvar efter den här betygsättningen att förbättra mig. Och det ger f*nimej mardrömmar varje natt. My point is: Det kan vara riktigt jobbigt för erlärare, och det accepterar jag. Men tänk då på eleverna, som ska få betygen. Det är ändå värst!!
MVH // sofia

Postat av: Terese

Sofia: Vi lärare har också gått i skolan och varit elever, så vi vet exakt hur det känns. Lägg till det vetskapen om att många elever anklagar mig för att vara dålig lärare/dum i huvudet/surkärring etc, förädrar ringer eller mailar krav på extrauppgifter osv osv. I de flera ämnen måste man ha gjort "hela kursen" för att kunna få MVG, så det finns en tanke med att ta det lugnt...
Betyg är viktigt, men det är samtidigt skitjobbigt för alla.

2007-01-20 @ 15:25:54
Postat av: Yohannah Leidefors

Jag förstår dig verkligen. Ser verkligen inte fram emot att sätta betyg på mina framtida elever.

2007-12-17 @ 19:50:29
URL: http://www.platsenvintergatan.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback