Engelskans framtid i skolan

Jag har för tillfället det stora nöjet att undervisa både nior och sexor i engelska. Engelska är ett outtömligt ämne där du kan hitta nya idéer, infallssvinklar och projekt hela tiden. Men ett par saker har jag tänkt på när det gäller engelskans framtid i skolan.

Först och främst slås jag av hur duktiga mina elever är på språket. Läroböckerna som vi använder till år sex är alldeles för lätta och niorna bara storknar om jag tar fram deras läromedel. Många av mina elever i år sex har redan uppnått målen för nian - och det kan jag säga utan att överdriva. De kan skriva texter, berätta om saker de upplevt, de hänger med på hörövningar som är tagna från UR och inte direkt anpassade för deras ålder, ha ett fullt normalt samtal och prata om ditt och datt, läsa böcker på engelska och hänga med i handlingen. Dessa elever är ju otroligt stimulerande att undervisa, men det är också de som ger mig mest huvudbry. Vad ger jag dem för material? På vår skola har vi en hel del klassuppsättningar i skönlitteratur och visst, jag kan redan nu ge dem åttans eller nians böcker, men då skjuter jag ju bara problemet framför mig. Det jag gör nu är att uppmana dessa elever och deras föräldrar att gå till biblioteket och låna böcker på egen hand för att arbeta vidare med dem på mina lektioner. Tyvärr blir det en hel del ensamarbete för dessa elever, eftersom de inte läser samma böcker, jag kan oftast inte sitta med dem och prata och jag har definitivt inte tid att göra en massa extrauppgifter till dem - även om jag vet att det faktiskt ingår att jag ska tillgodose alla elevers behov. Ja, ni vet ju hur det är.

Niorna är nästan självgående i engelska tycker jag. De kan grammatiken ganska bra - ja jag vet att gymnasielärare inte brukar tycka det - men trots brister inom främst verbanvändning och stavning så är dagens ungdomar väldigt duktiga på att kommunicera både muntligt och skriftligt - på ett korrekt sätt. Jag har varit på åtskilliga läromedelsutställningar då jag har tittat på läromedlen för engelska steg 1, 2 och 3 på gymnasiet och mycket av det som finns där skulle jag kunna använda med mina elever. Det de inte skulle klara är de längre, svårare texterna, reflektionen kring dem och den mer avancerade grammatiken, men som sagt mycket av det som finns där skulle stimulera dem. Jag kan förstå om många blir uttråkade när de börjar gymnasiet eftersom de egentligen inte får gå vidare med sina kunskaper, även om jag nog kan förstå att många också behöver repetitionen. Mina elever gillar inte att arbeta i boken, de tycker om när de får läsa "riktiga" böcker, alltså inga förkortade versioner, de vill skriva "uppsatser" och längre utredande texter, de vill undersöka förhållanden och ta kontakt med människor i andra delar av världen, de vill diskutera angelägna ämnen - bli utmanade helt enkelt. Detta har jag tyvärr inte alltid tid med, eftersom en stor del av min tid går åt till att hjälpa de som inte riktigt spelar i den här ligan. Missförstå mig inte - jag älskar att hjälpa dem och stötta dem och vara med när de gör sina största framsteg, men sen sitter de resterande 15-20 eleverna och bara tycker engelska är tråkigt.

Jag är medveten om att jag arbetar på en skola där många barn är stöttade hemifrån och kan mycket och är studiemotiverade. Jag vet att det finns många skolor som kämpar med att få de elever som kanske läser engelska som sitt tredjespråk godkända. Men vad jag skulle vilja är att det fanns material för de elever som behöver en större utmaning, utan att man ska behöva köpa gymnasielitteratur. När jag tittar i de läromedel som finns idag för år 6-9 ser jag mycket som är bra men det är på fel nivå. Många av dagens barn och ungdomar behöver mer - längre texter, svårare ord, svårare hörövningar.

Därför ställer jag mig frågan: hur kommer framtidens undervisning i engelska se ut? Är det inte dags för främst Skolverket att se över uppnåendemålen för ämnet och faktiskt höja kraven ett snäpp och därefter måste läromedelsförfattarna börja höja nivån i sina texter och uppgifter? Eller behövs det ett helt nytt sätt att "angripa" engelskan i skolan? Ska man kunna "tenta av" engelskan på grundskolan och börja läsa gymnasiekursen på närliggande gymnasium eller på distans? Ska man återgå till allmän och särskild engelska?

Jag tror att något måste hända, annars finns risken att vi engelsklärare i längden rationaliserar bort oss själva.

Kommentarer
Postat av: Maja

Varför inte börja planera kring att skriva en lärobok? Lärare är mest insatta, som ex. du, än de som brukar skriva läroböcker. Ni kanske är fler som har likadana åsikter och erfarenheter och tycker att det behöver hända något snart. Det vore ju bara så bra! :)

Postat av: IT-mamman

Jag har också undervisat nior i engelska och vissa var superduktiga. Jag lät dem börja med gymnasiekursen. Hade jag haft nior nu, hade jag nog sökt samarbete med andra skolor i världen. Låtit eleverna skriva och lägga ut arbeten på bloggar/ hemsidor och haft kontakt med andra elever. Det tror jag är utvecklande. Chat sysslar de med till vardags, men hur ofta på engelska? Ett chatrum mellan elever i olika länder på t ex Fronter om skolorna har den plattformen.

2007-04-19 @ 21:35:45
URL: http://itmamman.wordpress.com
Postat av: Cecilia

IT-mamman: Ett superbra förslag! Jag har länge tänkt på att skapa bloggar och chatrum, men på vår skola har vi tyvärr så dåligt med datorer så det funkar inte så bra. Jag kanske ska börja med sexorna ändå - skapa en egen klassblogg till att börja med där vi kommunicerar om böcker och filmer och andra ämnen som intresserar dem för att sedan utveckla formen och innehållet ju äldre de blir. Det kanske är framtidens engelskundervisning!

2007-04-20 @ 10:05:45
URL: http://latsta.blogg.se
Postat av: Tjejelev i Aba, år 9

Den här kommentar är till inlägget som handlar om bortförklaringar vid redovisning, men det var kanke för sent att kommentera på det nu. Jag vill ändå posta det ändå känner jag.

Åh jag blir så trött när jag läser sånt här. Jag förstår dig verkligen när du blir trött på alla värdelösa bortförklaringar som du får vid redovisningar och dylikt. Men jag måste bara slå ett slag för eleven. Jag vet att vissa lärare tycker att det är för mycket daltande med eleverna, att kvaren har sänkt och så vidare. Men jag tycker ändå att det är hårt och svårt. Det krävs mycket av oss i alla ämnen och allt ska gå så fot, jag saknar repetion. Snart är alla de nationella proven avklarade men ändå har jag en klump i magen över alla tusen saker som ska lämnas in, alla prov och allt som ska redovisas. Min motivation är är noll, helt seriöst. Ändå kallar mina lärare mig för en engagerad, motiverad elev med 295 poäng, så jag är inte värsta slackern. Vad jag saknar i vår skola är engagemanget från lärare som får eleverna att bli motiverade och intresserade av att lära oss. Ibland när vi börjar ett nytt arbete/projekt får vi betygskriterier, instruktioner och sedan är vi lämnade åt vårt öde. Ibland undrar jag hur mycket läraren i fråga har funderat över arbetet, vad målet är att vi ska lära oss eller om läraren har funderat om det är bästa sättet för oss att få kunskap. Jag kan förstå att lärare tappar glöden efter några år, kan knappast vara så kul att undervisa en halv sovande klass i ett sunkigt klassrum? Men har man ingen glöd har dom inget i min skola att göra. Dom inger för lite förtroende och engagemang för min smak. Visst finns det fördelar med lärare med "några år på nacken", dom har en rutin som nya lärare saknar. Men jag tycker att det vägs upp med råge när en ny lärare, full av energi undervisar, motiverar och lyssnar på sina elever. Heja lärare som Anders Wickstein, Emma Nyström och Micke Bodin! Fast egentligen spelar det ingen roll om man har jobbat som lärare i 3 år eller 25, för min del. Det ät inställningen som räknas, som får mig att vilja gå till skolan varje måndag. det känns när ni lärare gillar det ni gör, varje dag liksom. Förlåt om jag missar poängen med ditt inlägg, men jag var tvungen att få det här ur mig. Det kanske kan vara bra för lärare att höra en elevs synpunkt, även om den är något enkel spårig.

2007-04-22 @ 21:18:11
Postat av: Tjej elev i Aba, år 9

Åh jag blir så trött när jag läser sånt här. Jag förstår dig verkligen när du blir trött på alla värdelösa bortförklaringar som du får vid redovisningar och dylikt. Men jag måste bara slå ett slag för eleven. Jag vet att vissa lärare tycker att det är för mycket daltande med eleverna, att kvaren har sänkt och så vidare. Men jag tycker ändå att det är hårt och svårt. Det krävs mycket av oss i alla ämnen och allt ska gå så fot, jag saknar repetion. Snart är alla de nationella proven avklarade men ändå har jag en klump i magen över alla tusen saker som ska lämnas in, alla prov och allt som ska redovisas. Min motivation är är noll, helt seriöst. Ändå kallar mina lärare mig för en engagerad, motiverad elev med 295 poäng, så jag är inte värsta slackern. Vad jag saknar i vår skola är engagemanget från lärare som får eleverna att bli motiverade och intresserade av att lära oss. Ibland när vi börjar ett nytt arbete/projekt får vi betygskriterier, instruktioner och sedan är vi lämnade åt vårt öde. Ibland undrar jag hur mycket läraren i fråga har funderat över arbetet, vad målet är att vi ska lära oss eller om läraren har funderat om det är bästa sättet för oss att få kunskap. Jag kan förstå att lärare tappar glöden efter några år, kan knappast vara så kul att undervisa en halv sovande klass i ett sunkigt klassrum? Men har man ingen glöd har dom inget i min skola att göra. Dom inger för lite förtroende och engagemang för min smak. Visst finns det fördelar med lärare med "några år på nacken", dom har en rutin som nya lärare saknar. Men jag tycker att det vägs upp med råge när en ny lärare, full av energi undervisar, motiverar och lyssnar på sina elever. Fast egentligen spelar det ingen roll om man har jobbat som lärare i 3 år eller 25, för min del. Det ät inställningen som räknas, som får mig att vilja gå till skolan varje måndag. det känns när ni lärare gillar det ni gör, varje dag liksom. Förlåt om jag missar poängen med ditt inlägg, men jag var tvungen att få det här ur mig. Det kanske kan vara bra för lärare att höra en elevs synpunkt, även om den är något enkel spårig.

2007-04-22 @ 23:09:40
Postat av: Tjejelev i Aaba, år 9

Min kommentar är till inlägget om bortförklaringar vid redovisningar, men det gick inte att kommentera inlägget, kanske var det för sent? Kände ändå att jag ville posta den.

2007-04-22 @ 23:11:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback