Gott nytt år!
Årets sista dag. Förkylningen har äntligen släppt greppet, fast inte om stackars sambon som inte har samma motståndskraft mot skolbaciller som jag har. Julen har ändå varit lugn och bra och skön. Jag har läst massor, t ex Predikanten av Camilla Läckberg, vilken var bra, men inte lika bra som Isprinsessan, tyckte jag. Jag har äntligen tagit mig an Harry Potter and the Order of the Phoenix också! Den osynlige av Mats Wahl är en bok jag tänker läsa med mina elever, så den läser jag igen - den är riktigt, riktigt bra! The Kite Runner ligger också och väntar - det är en sån där bok som jag längtar efter att få läsa, men det har bara inte blivit av. Jaja, högen sjunker i alla fall.
En TV-serie som jag gillade var August som gick i två delar på Kanal 1. Jonas Karlsson var mästerlig i rollen som Strindberg. Det var lite synd bara att den tog slut när allt var som mest intressant - när allting egentligen skulle börja. Därför är det perfekt nu när SVT sänder två dokumentärer om människan och konstnären Strindberg - Ett djefla lif - första delen gick igår, andra delen går på onsdag.
Men det bästa av allt! Jag har köpt en ny dator!!!! Äntligen! Jag har letat länge, varit runt på Elgiganten, Mediamarkt, Siba - you name it - men jag har inte riktigt hittat det jag ville ha. Så, istället fick jag hjälp av snälle svågern och vi plockade ihop precis en sådan dator jag vill ha på dell.se. Lååång väntetid dock - jag får den inte förrän i slutet på januari, men det kan det vara värt. Åh, va skönt det kommer att bli!
Nej, nu ska jag dra mig tillbaka till soffan och läsa och vila lite inför den stora nyårsfesten hos de goda vännerna A och M ikväll.
Gott nytt år, alla!
En TV-serie som jag gillade var August som gick i två delar på Kanal 1. Jonas Karlsson var mästerlig i rollen som Strindberg. Det var lite synd bara att den tog slut när allt var som mest intressant - när allting egentligen skulle börja. Därför är det perfekt nu när SVT sänder två dokumentärer om människan och konstnären Strindberg - Ett djefla lif - första delen gick igår, andra delen går på onsdag.
Men det bästa av allt! Jag har köpt en ny dator!!!! Äntligen! Jag har letat länge, varit runt på Elgiganten, Mediamarkt, Siba - you name it - men jag har inte riktigt hittat det jag ville ha. Så, istället fick jag hjälp av snälle svågern och vi plockade ihop precis en sådan dator jag vill ha på dell.se. Lååång väntetid dock - jag får den inte förrän i slutet på januari, men det kan det vara värt. Åh, va skönt det kommer att bli!
Nej, nu ska jag dra mig tillbaka till soffan och läsa och vila lite inför den stora nyårsfesten hos de goda vännerna A och M ikväll.
Gott nytt år, alla!
God jul till alla Låt stå-läsare!
Julafton är här, förkylningen passande nog också, snart ska jag samla ihop mina julklappar och min del av julbordet och ge mig av till kära syster där jag får träffa föräldrar, syskonbarn och svåger.
Passar på att önska alla bloggläsare en god jul! Ta det lugnt och njut av julen!
Passar på att önska alla bloggläsare en god jul! Ta det lugnt och njut av julen!
Isdraken av Mikael Engström
Mitt i all betygshets och med en enorm rättningsbörda tog jag mig ändå tid att läsa den Augustprisnominerade boken Isdraken av Mikael Engström. Jag har aldrig läst något av Engström tidigare - bara hört talas om hans tidigare Augustprisnominerade bok Dogge.
Isdraken handlar om Mik som bor i en förort till Stockholm med sin alkoholiserade pappa och småkriminella storebror. Han har svårt att tycka om sin pappa och när han bli inkallad till kuratorn tänker han på honom som en spade - mer än så känns han inte för Mik - på ytan i alla fall. Nej, Miks riktiga hjälte är storebrorsan Tony som skojboxas med honom lite då och då och Mik lär sig stå ut med slag och smärta.
Men till slut går det inte att bo tillsammans med pappan längre och Mik blir i väntan på fosterfamilj skickad till sin faster Lena i Norrland. Trots att han är en riktig asfaltsunge så älskar han livet med fastern mitt ute i obygden. Han får nya vänner och får vara med om fantastiska naturupplevelser med gubben Bengt, som inte pratat med sin bror Bertil på över 30 år. Mik fiskar isdrakar, det vill säga gäddor, med Bengt och i sina fantasier kämpar Mik mot dessa fjällbeströdda, storkäftade bestar när han drar upp dem ur isvakarna. Men längst ute på sjön går det starka strömmar och isen lägger sig sällan där. Bengt varnar Mik för att röra sig så långt ut, och ger Mik en kniv att använda som isdubb uitfall att.
Tyvärr får Mik inte stanna hos sin faster och nu börjar kampen - kampen om att få bo där man trivs och mår bra.
Jag älskade Isdraken och mitt hjärta blödde för Mik. Denna lilla kille, så trasig inuti, men ändå så klok och viljestark. En riktig överlevare. Hans kamp mot poliser, socialtjänstpersonalen och fosterfamiljen är så gripande och ledsam att man bara vill skrika. Men boken är ändå inte mörk rakt igenom, utan avsnitten hos fastern är vackra och glada. Växlingarna mellan ljust och mörkt bidrar till stora känslosvallningar - när Mik har frid är det så bra och härligt, men ormen med de bakåtvända fjällen gör sig ständigt påmind i magen på honom och både han och vi vet att tiden hos fastern är lånad.
Så, om ni har elever, barn, kusiner eller syskon i tonåren kan jag rekommendera Isdraken som en perfekt julklapp. Jag funderar på om jag ska köpa in den till skolan faktiskt - jag tror många tonåringar skulle ha massor att säga om detta ämne. Läs!
Isdraken handlar om Mik som bor i en förort till Stockholm med sin alkoholiserade pappa och småkriminella storebror. Han har svårt att tycka om sin pappa och när han bli inkallad till kuratorn tänker han på honom som en spade - mer än så känns han inte för Mik - på ytan i alla fall. Nej, Miks riktiga hjälte är storebrorsan Tony som skojboxas med honom lite då och då och Mik lär sig stå ut med slag och smärta.
Men till slut går det inte att bo tillsammans med pappan längre och Mik blir i väntan på fosterfamilj skickad till sin faster Lena i Norrland. Trots att han är en riktig asfaltsunge så älskar han livet med fastern mitt ute i obygden. Han får nya vänner och får vara med om fantastiska naturupplevelser med gubben Bengt, som inte pratat med sin bror Bertil på över 30 år. Mik fiskar isdrakar, det vill säga gäddor, med Bengt och i sina fantasier kämpar Mik mot dessa fjällbeströdda, storkäftade bestar när han drar upp dem ur isvakarna. Men längst ute på sjön går det starka strömmar och isen lägger sig sällan där. Bengt varnar Mik för att röra sig så långt ut, och ger Mik en kniv att använda som isdubb uitfall att.
Tyvärr får Mik inte stanna hos sin faster och nu börjar kampen - kampen om att få bo där man trivs och mår bra.
Jag älskade Isdraken och mitt hjärta blödde för Mik. Denna lilla kille, så trasig inuti, men ändå så klok och viljestark. En riktig överlevare. Hans kamp mot poliser, socialtjänstpersonalen och fosterfamiljen är så gripande och ledsam att man bara vill skrika. Men boken är ändå inte mörk rakt igenom, utan avsnitten hos fastern är vackra och glada. Växlingarna mellan ljust och mörkt bidrar till stora känslosvallningar - när Mik har frid är det så bra och härligt, men ormen med de bakåtvända fjällen gör sig ständigt påmind i magen på honom och både han och vi vet att tiden hos fastern är lånad.
Så, om ni har elever, barn, kusiner eller syskon i tonåren kan jag rekommendera Isdraken som en perfekt julklapp. Jag funderar på om jag ska köpa in den till skolan faktiskt - jag tror många tonåringar skulle ha massor att säga om detta ämne. Läs!
Betygshets...
Idag ska betygen vara inlämnade och just nu - klockan 14.38 på fredagseftermiddagen - sitter jag i ett klassrum med tre små pojkar som frenetiskt skriver på sina engelskuppgifter som skulle varit inlämnade för typ hundra år sedan - suck! Varför ska de alltid vara ute i sista sekunden?! Varför blir det alltid så här? Vad gör jag för fel???
Jag har verkligen gjort allt för att förhindra den här situationen - satt inlämningsdatumet för flera veckor sedan, mailat föräldrarna, ringt föräldrarna, skrivit i veckobreven, påmint eleverna så fort jag sett dem...
Någon som har en bra idé på hur man undviker att få in uppgifter sista dagen? Jag behöver en fungerande metod!!
(Och när jag kommer hem ska jag ta ett STORT glas vin...)
Jag har verkligen gjort allt för att förhindra den här situationen - satt inlämningsdatumet för flera veckor sedan, mailat föräldrarna, ringt föräldrarna, skrivit i veckobreven, påmint eleverna så fort jag sett dem...
Någon som har en bra idé på hur man undviker att få in uppgifter sista dagen? Jag behöver en fungerande metod!!
(Och när jag kommer hem ska jag ta ett STORT glas vin...)
Leo
Förra veckan behövde jag och söta kompisen A lite avkoppling och bestämde att vi skulle gå på bio. Jag sa att jag inte orkade med något tungt - lättsmält skulle det vara. Dessvärre hittade jag ingenting som passade mig, men såg däremot att Josef Fares nya film Leo haft premiär. Varken jag eller kompisen visste verkligen ingenting om filmen, men jag läste att det var en thriller och jag tänkte att det kan nog vara kul, jag gillar ju Fares och det han gjort tidigare. Sagt och gjort, vi köpte biljetter till Leo och satte oss förväntansfulla långt fram i salongen.
Femton minuter senare mådde jag illa och kände att jag nog inte vill se mer. Den börjar så fint med Leos 30-årsfest, hans goa vänner och familj och hans tjej som han älskar så mycket. Men det är den enda ljusglimten i hela filmen. Sen blev det bara svart, svart, svart.
Leo och hans flickvän blir alltså oprovocerat påhoppade av två idioter på väg hem från festen och det slutar illa för dem båda. Därefter kan man bara säga att det går utför. Jag grät, vände bort ansiktet, höll händerna för ögonen och var på väg ut ur biografen mest hela tiden. Det var riktigt magstarkt.
Det var inte den bästa film jag sett, skådespeleriet var sådär (Fares själv kändes lite fel som skådespelare), ibland var dialogen lite onaturlig och den hoppiga kameran bidrog bara till illamåendet. Men som jag har diskuterat med några andra som sett den, kan den nog passa som skolbio och som grund för en diskussion om det meningslösa, oprovocerade våldet.
När filmen var slut och A fick syn på mitt likbleka ansikte och skakiga ben skrattade hon lite och sa:
"Jadu, Cissi, det där var ju lättsmält och kul!"
Hmm, ja det blev inte riktigt som jag trodde, men jag är samtidigt glad att jag såg filmen. Jag märker att jag ofta tänker på den och att jag blivit mer medveten om vad jag har och hur tacksam jag är för det. Så, om du arbetar inom skolan eller om du är riktigt upplagd för något svart och sorgligt, kan jag defintivt rekommendera dig att se Leo!
Femton minuter senare mådde jag illa och kände att jag nog inte vill se mer. Den börjar så fint med Leos 30-årsfest, hans goa vänner och familj och hans tjej som han älskar så mycket. Men det är den enda ljusglimten i hela filmen. Sen blev det bara svart, svart, svart.
Leo och hans flickvän blir alltså oprovocerat påhoppade av två idioter på väg hem från festen och det slutar illa för dem båda. Därefter kan man bara säga att det går utför. Jag grät, vände bort ansiktet, höll händerna för ögonen och var på väg ut ur biografen mest hela tiden. Det var riktigt magstarkt.
Det var inte den bästa film jag sett, skådespeleriet var sådär (Fares själv kändes lite fel som skådespelare), ibland var dialogen lite onaturlig och den hoppiga kameran bidrog bara till illamåendet. Men som jag har diskuterat med några andra som sett den, kan den nog passa som skolbio och som grund för en diskussion om det meningslösa, oprovocerade våldet.
När filmen var slut och A fick syn på mitt likbleka ansikte och skakiga ben skrattade hon lite och sa:
"Jadu, Cissi, det där var ju lättsmält och kul!"
Hmm, ja det blev inte riktigt som jag trodde, men jag är samtidigt glad att jag såg filmen. Jag märker att jag ofta tänker på den och att jag blivit mer medveten om vad jag har och hur tacksam jag är för det. Så, om du arbetar inom skolan eller om du är riktigt upplagd för något svart och sorgligt, kan jag defintivt rekommendera dig att se Leo!
Bokfemman vecka 49
Temat för veckans Bokfemma är "mamma". Välj fem böcker som du associerar med ordet.
1. Den boken jag direkt kommer att tänka på är Barnens bibel, som min mamma läste för mig när jag var en sisådär 6-7 år. Jag minns att jag älskade alla otäcka berättelser som fanns där, t ex den om de två mammorna som inte kunde enas om vems barnet var och därför skulle hugga det mitt itu. Det hela slutade med att en av mammorna vägrade göra det och sa istället att den andra mamman skulle få barnet. Då visste man att hon var den riktiga mamman. Kommer ni ihåg? Och sedan minns jag att mamma och jag skrattade jättemycket åt namnet Potifar, alltså han som köpte Josef som slav.
2. Vit oleander av Janet Fitch. Mamman i den boken är verkligen sjuk och manipulerar sin dotter på ett otäckt sätt. Triumfen kommer dock på slutet när dottern förstår att hennes mamma inte är frisk och vågar bryta sig loss. Gillade filmen också faktiskt!
3. Kvinnor och äppelträd av Moa Martinson. Jag läste den här boken när jag pluggade litteraturvetenskap på universitetet och jag blev helt tagen. Läste ut den på en kväll och sedan var jag tvungen att läsa den en gång till på raken. Dessa kvinnor och mödrar som kämpade och kämpade, levde fattigt, blev slagna av sina män, gjorde allt för sina barn och aldrig gav upp. Jag fick perspektiv på livet när jag läste den boken. I samma kategori passar Utvandrarna av Vilhelm Moberg - tänker på stackars Kristina när hon ber Karl-Oskar att inte göra henne med barn igen, för det skulle hon aldrig tya.
4. Jag går bara ut en stund av Isobel Hadley-Kamptz. Jag skrev en recension av den här boken i somras efter att jag hade läst den på flyget ner till Grekland och satt och snörvlade och grät mest hela tiden. Boken handlar om hur en tjej och hennes kille som försöker bli med barn, men allt går bara fel och förhållandet kraschar. Hemsk, men också en eye-opener för mig.
5. Till sist, två författare som jag kopplar mycket samman med min egen mamma, August Strindberg och Verner von Heidenstam. Mamma hade (och har) massor med skönlitteratur och kokböcker och brevsamlingar av och om dessa två författare och jag minns att jag ofta satt och bläddrade i dessa böcker när jag var yngre. Jag minns inte direkt att jag läste dem, men eftersom mamma var så fascinerad av dem så blev jag också intresserad. Nu på äldre dar har mitt intresse för Strindberg också växt och kanske har jag min mamma att tacka för det.
Nu är det din tur! Vilka fem böcker associerar du med ordet mamma?
1. Den boken jag direkt kommer att tänka på är Barnens bibel, som min mamma läste för mig när jag var en sisådär 6-7 år. Jag minns att jag älskade alla otäcka berättelser som fanns där, t ex den om de två mammorna som inte kunde enas om vems barnet var och därför skulle hugga det mitt itu. Det hela slutade med att en av mammorna vägrade göra det och sa istället att den andra mamman skulle få barnet. Då visste man att hon var den riktiga mamman. Kommer ni ihåg? Och sedan minns jag att mamma och jag skrattade jättemycket åt namnet Potifar, alltså han som köpte Josef som slav.
2. Vit oleander av Janet Fitch. Mamman i den boken är verkligen sjuk och manipulerar sin dotter på ett otäckt sätt. Triumfen kommer dock på slutet när dottern förstår att hennes mamma inte är frisk och vågar bryta sig loss. Gillade filmen också faktiskt!
3. Kvinnor och äppelträd av Moa Martinson. Jag läste den här boken när jag pluggade litteraturvetenskap på universitetet och jag blev helt tagen. Läste ut den på en kväll och sedan var jag tvungen att läsa den en gång till på raken. Dessa kvinnor och mödrar som kämpade och kämpade, levde fattigt, blev slagna av sina män, gjorde allt för sina barn och aldrig gav upp. Jag fick perspektiv på livet när jag läste den boken. I samma kategori passar Utvandrarna av Vilhelm Moberg - tänker på stackars Kristina när hon ber Karl-Oskar att inte göra henne med barn igen, för det skulle hon aldrig tya.
4. Jag går bara ut en stund av Isobel Hadley-Kamptz. Jag skrev en recension av den här boken i somras efter att jag hade läst den på flyget ner till Grekland och satt och snörvlade och grät mest hela tiden. Boken handlar om hur en tjej och hennes kille som försöker bli med barn, men allt går bara fel och förhållandet kraschar. Hemsk, men också en eye-opener för mig.
5. Till sist, två författare som jag kopplar mycket samman med min egen mamma, August Strindberg och Verner von Heidenstam. Mamma hade (och har) massor med skönlitteratur och kokböcker och brevsamlingar av och om dessa två författare och jag minns att jag ofta satt och bläddrade i dessa böcker när jag var yngre. Jag minns inte direkt att jag läste dem, men eftersom mamma var så fascinerad av dem så blev jag också intresserad. Nu på äldre dar har mitt intresse för Strindberg också växt och kanske har jag min mamma att tacka för det.
Nu är det din tur! Vilka fem böcker associerar du med ordet mamma?
Äntligen fredag!
Nu är det inte lätt att komma upp ur sängen på mornarna. Jag tror jag snoozar typ 20 gånger innan jag orkar hasa mig upp, fräsandes långa haranger om hur trött jag är, hur mörkt det är och hur jag inte vill lämna min varma säng.
Då är det tur att det är fredag! Och ikväll ska vi ha personalfest!!! Vi ska åka till Globens annex och äta julbord, lyssna på Abba Orchestra med bland andra Magnus Carlsson, som är min absoluta favorit (jag är konstigt svag för homosexuella killar med ett feminit utseende - är det nåt fel på mig då?), och bara dansa och festa! Det ska bli såååå kul!
Och det bästa är att chefen har bestämt att alla lektioner ska ställas in från lunch för att vi ska få tid att fixa allt som ska göras inför måndagen och kunna åka hem och vila lite, piffa till oss och vara fit for fight inför kvällen! Sådana chefer tycker man om...
Då är det tur att det är fredag! Och ikväll ska vi ha personalfest!!! Vi ska åka till Globens annex och äta julbord, lyssna på Abba Orchestra med bland andra Magnus Carlsson, som är min absoluta favorit (jag är konstigt svag för homosexuella killar med ett feminit utseende - är det nåt fel på mig då?), och bara dansa och festa! Det ska bli såååå kul!
Och det bästa är att chefen har bestämt att alla lektioner ska ställas in från lunch för att vi ska få tid att fixa allt som ska göras inför måndagen och kunna åka hem och vila lite, piffa till oss och vara fit for fight inför kvällen! Sådana chefer tycker man om...
Litet lektionstips
Alltid när man skriver noveller eller berättelser eller egentligen vilka texter som helst, så är det oftast svårast för eleverna att komma igång. De vet inte hur de ska skriva en bra början till en novell eller en bra inledning till en insändare. Man försöker förklara för dem att det måste vara spännande eller fängslande, men hur lätt är det? Hur många av oss svänger ihop en novell med en fantastisk inledning? Jag gör det i alla fall inte bara så där. Det krävs mycket vridande och vändande och ibland är det till och med enklast att vänta till allra sist med inledningen.
Vi började därför med att gå igenom hur man kan börja, med till exempel en person- eller miljöbeskrivning, in medias res, med en återblick, ett replikskifte eller en fråga eller gåta. Vi har läst börjorna på lite olika romaner och pratat om dem. Då läste bland annat Edward Finnigans upprättelse av Roslund & Hellström, Saknad av Karin Alvtegen och Den som vässar vargars tänder av Carina Rydberg. Vi tittade på hur författaren gör för att fånga läsaren, hur man gestaltar personer, hur man väver in frågor och mysterier - redan i de första inledande meningarna. Men det är en sak att veta rent teoretiskt hur man ska göra och en helt annan att göra det.
Så, det här tänkte jag att jag skulle träna med mina nior idag. Jag blev inspirerad att prova Molloys tips att använda mig av elevernas egna texter. Därför tog jag några skräcknoveller som eleverna skrivit och kopierade deras börjor. Jag tog lite olika varianter, bland annat en som började in medias res, en som började med en återblick och en annan som började med en personbeskrivning. Jag fick till slut ihop sju olika börjor som jag kopierade upp och klippte isär. På lektionen delade jag in eleverna i par. Jag talade om för dem att de skulle få läsa några börjor som deras kamrater hade skrivit (avslöjade dock inga namn) och att de skulle experimentera med dessa. Jag delade därefter ut exempel 1, som var en personbeskrivning. De fick då i uppgift att skriva om denna till en inledning som började in medias res. De fick inte ändra på personer, plats eller stämningen i ursprungstexten, men utöver det fick de fantisera. De skrev i några minuter och sedan fick alla läsa upp sina texter. Sedan fick de text två som var en återblick som de fick skriva om till in medias res, osv.
Och det blev så bra! Det visade sig att jag har en massa små duktiga författare i klasserna! De samtalade, skrev, gestaltade, skrev om, fantiserade, samtalade lite till och skrev om. De vred och vände på ord och formuleringar. När lektionen var slut hade de hittat på sju nya börjor till sina kamraters (eller sina egna) texter. Och helt plötsligt hade vi också ett helt batteri med idéer för nya noveller!
Jag kan verkligen rekommendera att göra detta med eleverna. Det var en riktigt kreativ tankeverkstad!
Ingen vanlig dag...
...har det varit idag. Jag har varit på jobbet, men inte haft en enda lektion. Vad har jag då förgyllt min dag med? Jo, jag har skrivit åtgärdsprogram.
Jag började ju på en ny skola i höstas och denna skola är relativt nystartad, så det finns inte så mycket dokumentation man kan gå tillbaka och titta på och inte heller några direkta rutiner för hur dokumentationen ska gå till. Jag tycker det är riktigt kul att vara med att skapa rutiner, traditioner och vara med att påverka beslut, så det här är en utmaning för mig. Det tar mycket tid och är jobbigt ibland, men mest är det kul.
I alla fall, eftersom det ska skrivas en del åtgärdsprogram för de elever jag har och detta arbete inte ryms inom min arbetstid, så fick jag en dag till detta. Jag kom till jobbet vid 08.20, svarade på lite mail, pratade med min vikarie och satte igång med arbetet runt klockan 09.00.
När klockan var halv tolv hade jag skrivit ETT åtgärdsprogram! Katastrof! Det är verkligen inte lätt det där! Jag hade specialpedagogen i närheten och jag sprang och störde henne hela tiden med frågor som: "Vad ska det stå här?", "Hur skriver man här?", "Vem ska fylla i det här?" osv. Det hela blev ju inte bättre av att mina elever, som ju såg att jag var på skolan, kom in och frågade varför jag var där och inte hade lektioner, de ville prata om uppgifter, frågade om papper de hade slarvat bort... Telefonen ringer, mail trillar in och när man inte har en tid att passa blir det lätt så att man blir stående med någon kollega och diskuterar saker man aldrig hinner annars.
Tiden rann iväg, men till slut fick jag (med specialpedagogens stora hjälp!) till det i alla fall och de övriga rullade på rätt bra. Mycket klipp och klistra dock, för det finns ju ett begränsat antal mål att arbeta mot och egentligen bara ett visst antal åtgärder man kan sätta in. Så när dagen var slut hade jag gjort klart fyra åtgärdsprogram! Helt fantastiskt! Nu känns allt så mycket bättre och det känns bra att jag börjar få rutin på det där.
En dag inte som alla andra, men en bra dag!
Jag började ju på en ny skola i höstas och denna skola är relativt nystartad, så det finns inte så mycket dokumentation man kan gå tillbaka och titta på och inte heller några direkta rutiner för hur dokumentationen ska gå till. Jag tycker det är riktigt kul att vara med att skapa rutiner, traditioner och vara med att påverka beslut, så det här är en utmaning för mig. Det tar mycket tid och är jobbigt ibland, men mest är det kul.
I alla fall, eftersom det ska skrivas en del åtgärdsprogram för de elever jag har och detta arbete inte ryms inom min arbetstid, så fick jag en dag till detta. Jag kom till jobbet vid 08.20, svarade på lite mail, pratade med min vikarie och satte igång med arbetet runt klockan 09.00.
När klockan var halv tolv hade jag skrivit ETT åtgärdsprogram! Katastrof! Det är verkligen inte lätt det där! Jag hade specialpedagogen i närheten och jag sprang och störde henne hela tiden med frågor som: "Vad ska det stå här?", "Hur skriver man här?", "Vem ska fylla i det här?" osv. Det hela blev ju inte bättre av att mina elever, som ju såg att jag var på skolan, kom in och frågade varför jag var där och inte hade lektioner, de ville prata om uppgifter, frågade om papper de hade slarvat bort... Telefonen ringer, mail trillar in och när man inte har en tid att passa blir det lätt så att man blir stående med någon kollega och diskuterar saker man aldrig hinner annars.
Tiden rann iväg, men till slut fick jag (med specialpedagogens stora hjälp!) till det i alla fall och de övriga rullade på rätt bra. Mycket klipp och klistra dock, för det finns ju ett begränsat antal mål att arbeta mot och egentligen bara ett visst antal åtgärder man kan sätta in. Så när dagen var slut hade jag gjort klart fyra åtgärdsprogram! Helt fantastiskt! Nu känns allt så mycket bättre och det känns bra att jag börjar få rutin på det där.
En dag inte som alla andra, men en bra dag!