Låt stå!

Mitt i all betygshets och med en enorm rättningsbörda tog jag mig ändå tid att läsa den Augustprisnominerade boken Isdraken av Mikael Engström. Jag har aldrig läst något av Engström tidigare - bara hört talas om hans tidigare Augustprisnominerade bok Dogge.

Isdraken handlar om Mik som bor i en förort till Stockholm med sin alkoholiserade pappa och småkriminella storebror. Han har svårt att tycka om sin pappa och när han bli inkallad till kuratorn tänker han på honom som en spade - mer än så känns han inte för Mik - på ytan i alla fall. Nej, Miks riktiga hjälte är storebrorsan Tony som skojboxas med honom lite då och då och Mik lär sig stå ut med slag och smärta.

Men till slut går det inte att bo tillsammans med pappan längre och Mik blir i väntan på fosterfamilj skickad till sin faster Lena i Norrland. Trots att han är en riktig asfaltsunge så älskar han livet med fastern mitt ute i obygden. Han får nya vänner och får vara med om fantastiska naturupplevelser med gubben Bengt, som inte pratat med sin bror Bertil på över 30 år. Mik fiskar isdrakar, det vill säga gäddor, med Bengt och i sina fantasier kämpar Mik mot dessa fjällbeströdda, storkäftade bestar när han drar upp dem ur isvakarna. Men längst ute på sjön går det starka strömmar och isen lägger sig sällan där. Bengt varnar Mik för att röra sig så långt ut, och ger Mik en kniv att använda som isdubb uitfall att.

Tyvärr får Mik inte stanna hos sin faster och nu börjar kampen - kampen om att få bo där man trivs och mår bra.

Jag älskade Isdraken och mitt hjärta blödde för Mik. Denna lilla kille, så trasig inuti, men ändå så klok och viljestark. En riktig överlevare. Hans kamp mot poliser, socialtjänstpersonalen och fosterfamiljen är så gripande och ledsam att man bara vill skrika. Men boken är ändå inte mörk rakt igenom, utan avsnitten hos fastern är vackra och glada. Växlingarna mellan ljust och mörkt bidrar till stora känslosvallningar - när Mik har frid är det så bra och härligt, men ormen med de bakåtvända fjällen gör sig ständigt påmind i magen på honom och både han och vi vet att tiden hos fastern är lånad.

Så, om ni har elever, barn, kusiner eller syskon i tonåren kan jag rekommendera Isdraken som en perfekt julklapp. Jag funderar på om jag ska köpa in den till skolan faktiskt - jag tror många tonåringar skulle ha massor att säga om detta ämne. Läs!