Låt stå!

Jag har nu fått den fantastiska möjligheten att få ha en lärarstudent hos mig i 10 veckor och det allra bästa med det är att hon är så himla duktig. De senaste projekten jag har gjort med mina klasser har hon varit mitt absolut bästa bollplank. Det är mycket lärorikt för mig att diskutera med henne om varför jag gör som jag gör - jag måste motivera mina val och min metodik både för mig själv och för henne - och det är en riktig rysare. Jag låter henne titta på mina uppgifter med nya, fräscha ögon och hon talar om vad hon tycker. Ibland får jag tänka om eller tänka nytt och ibland förstår jag varför jag gjort som jag gjort och håller fast vid det. Det är också intressant att ta del av den litteratur de läser nu på Lärarhögskolan, kanske till och med läsa något av det och diskutera med varandra.

Men det är som mest spännande att få vara med i klassrummet och titta på hennes lektioner för man lär sig så mycket om sig själv och hur man själv beter sig i klassrummet och det blir så tydligt vad som funkar och vad som inte funkar. Jag har gjort följande iakttagelser:

* Man ska inte skriva med röd penna på tavlan - det syns riktigt dåligt när man sitter längst bak.
* Det finns alltid vita fläckar i klassrummet dit man sällan når ut med sitt budskap och där det alltid är oroligt, så att röra sig runt i klassrummet vid genomgångar och dylikt är guld värt. 
* En del elever tar väldigt mycket uppmärksamhet från läraren och det är kanske något man inte alltid själv är medveten om.
* Det är superviktigt att alltid skriva upp instruktioner och sidhänvisningar på tavlan, för att de elever som inte bara kan ta auditiva instruktioner vet exakt vad de ska göra, plus att man slipper jobbiga frågor som "Vilken sida var det?" eller "Jag är klar, vad ska jag göra nu?"

Ja, jag kan bara säga till alla er lärare som inte tagit en student på länge - gör det! Bättre kompetensutveckling går inte att få. Och till er alla duktiga lärarstudenter därute: kämpa på! Ni gör ett superbra jobb!