Att bli medveten om sitt och andras språkbruk

Under förra veckan hade en av mina nior redovisningar kring språkbruk. Det handlade bland annat om maktspråk, manligt och kvinnligt språk, kroppsspråk, slang och fult språk, minoritetsspråk och dialekter. Alla hade arbetat tillsammans i par och skulle hålla en kort muntlig redovisning kring sina iakttagelser. Och som ALLTID när man håller på med språkbruk så väcker det en massa känslor hos ungdomarna och de vill bara fortsätta att prata och diskutera - och jag älskar det!

Jag tänker alltid när jag ska ha redovisningar att det kommer att ta ca två lektioner för att gå igenom alla, men jag kan visst inte lära mig att det alltid tar så mycket längre tid än så - speciellt när man arbetar med språk och språkbruk. Allt började med att vi läste Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri, sedan spann vi vidare på olika språkdiskussioner och utifrån det fick alla i klassen ett område att ta ansvar för och redovisa inför klassen. Jag utgick från
Blooms taxonomi då det handlar om att ställa frågor utifrån ett visst mönster eller nivåer och sedan var det fritt fram för eleverna att redovisa sina iakttagelser.

Så, vad hade eleverna planerat för sina klasskamrater? Jo, bland annat allt detta:

* titta på texter som tjejer/killar skrivit, analysera dem och diskutera om det verkligen går att se skillnad på manligt och kvinnligt språk

* göra massor med roliga övningar tillsammans som handlade om hur man använder sitt kroppsspråk ( som dessutom var förlösande för relationerna eleverna emellan)

* titta på Martin Luther Kings tal "I have a dream" och analysera hur han använder sig av olika retoriska grepp i talet
* svara på frågor kring om man pratar med killar respektive tjejer med efterföljande diskussion
* lyssna på olika dialekter och gissa varifrån de kom
* rösta på sin favoritsvordom (åh, så förlösande när även fröken fick säga sitt!)

Ja, det här var bara en bråkdel av vad som redoovisades och som ni förstår så tog det sin lilla tid, men det var så kul att se eleverna så engagerade och diskussionssugna så det gjorde ingenting att det tog två lektioner mer än jag hade planerat.

Och nu kan jag verkligen säga att alla mina elever uppnått följande mål:

Eleven skall

- ha kunskaper om språket som gör det möjligt att göra iakttagelser av eget och andras språkbruk.

Härligt!


När pojkar läser och skriver

På begäran av Maja ska jag berätta lite om onsdagens föreläsning med Gunilla Molloy på LHS i Stockholm. Det handlade alltså om när pojkar läser och skriver och det var en mycket givande och intressant föreläsning. Molloy är en person som man fängslas av, hon berättar saker man har nytta av, som är tagna ur verkligheten. Något som inte är särskilt vanligt inom den pedagogiska världen, tycker jag.

Hon berättade bland annat om sin senaste bok som heter När pojkar läser och skriver, där hon berättar om sin forskning kring några pojkar som hon på svensklektionerna följde från år 7 till år 9. Hon intervjuade dem om läsning och deras relation till skönlitteratur. Det började som man trodde. Läsning är tråkigt, tråkigt, tråkigt för så många tonårspojkar. Inga böcker är bra, man har glömt boken hemma, man har inget lånekort, ja, bortförklaringarna är många för att få slippa läsa.

Molloy berättade att hon läst Sandor slash Ida av Sara Kadefors med klassen och att en pojke fick skriva vad han tyckte om den. Hans reaktioner var bland annat att den sög hårt, den var tråkig, alla böcker är tråkiga, varför får vi inte se en film istället? Det som var intressant var att det var en ganska perfekt skriven text och den var ju helt klart ett omdöme om boken, precis det som Molloy hade efterfrågat. Därför kopierade hon upp texten på OH, visade klassen och sa att det här är en jättebra text, titta på styckeindelningen, interpunktionen, argumentationen... Killen blev helt paff och Molloy berättade att han blivit misstänksam mot henne efter detta - hon var inte längre pålitlig, hon kunde ju göra hur konstiga saker som helst! Han hade helt klart förväntat sig en annan reaktion.

Molloy berättade att hon ofta kopierar upp bra texter som eleverna har skrivit och använder sig av dem som underlag för diskussion i klassrummet. Hon berättade att hon aldrig gått runt till eleverna en och en, suttit på huk vid bänk efter bänk och förstört knän och rygg. Hon menade att eleverna lär sig så mycket mer genom att lyssna på varandra och läsa och diskutera varandras texter i helklass än att hon ska gå runt och prata med eleverna var och en för sig. När det gäller läsloggar och reflektion kring läsning delade hon med sig av ytterligare en intressant metod:

Man låter eleverna som vanligt skriva av ett citat som de undrar något om, håller med eller inte håller med om eller tycker är intressant och skriva ner sin reflektion. Därefter samlade hon in deras böcker. Hon läste snabbt igenom läsloggarna och när hon hittade något intressant som hela klassen skulle kunna lära sig något av så satte hon en post-it-lapp i kanten. När alla 25 böckerna var rättade hade hon kanske 3-4 lappar som stack ut. Dessa böcker tog hon till kopiatorn och kopierade upp till OH. Sedan visade hon dem för klassen och pratade om dem.

Detta var något som jag kände att jag verkligen vill testa! Jag använder sällan elevernas texter för jag tänker att de inte vågar visa varandra, att de är blyga och tycker att det är pinsamt. Men om man börjar i sexan när man får dem så kanske det inte är så farligt? Ja, jag tror jag måste testa det i alla fall.

Till sist vill jag nämna det som jag tyckte var kärnan i allt - varför läser inte pojkar? Varför tycker de att det så tråkigt? Molloy menade att anledningen till att läsningen bland pojkar sjunker är att de inte har några manliga förebilder som läser. Man ser kanske aldrig pappa läsa, utan pappa sitter vid datorn, meckar med bilen eller kollar på film. Då vill man som pojke självklart göra som pappa! Det är mest mammorna som läser och som tjatar på sina söner att de måste läsa och vem vill som pojke associeras med det som mamma gör? Och när man kommer till skolan, vilka är det som tjatar så om läsningen? Jo, fröken. Och vilka är det som gärna sitter och läser timme efter timme? Jo, flickorna. Molloy menade att det faktum att pojkar inte läser inte är ett skolproblem, utan ett samhällsproblem, och det håller jag fullkomligt med om.

Så, alla ni pappor därute - läs med era söner! Då ger ni dem upplevelser och kunskap de kommer att ha nytta av resten av sina liv!

Upprättelse!

Nu har vi istället fått biljetter till En midsommarnattsdröm på Stadsteatern! Kan ju bli nog så trevligt! Nu får vi ta fram Shakespeare och köra en liten snabbrepetition...

Besvikelse

Jag är bara så ledsen. Igår fick vi veta att kvällens föreställning av Ett drömspel var inställd. Man kunde se på elevernas ansikten hur besvikna de blev. Allt arbete vi lagt ner kändes med ens förgäves.

Idag känns det tungt att möta eleverna. Vi skulle ha samtalat om dramat  under lektionen idag men nu får jag hitta på något annat.

Suck.

Strindberg på högstadiet? Ja!

Den andra maj ska hela år 9 på min skola gå och se Ett drömspel av Strindberg på Dramaten. När jag fick veta att vi skulle se just den pjäsen blev jag faktiskt lite skeptisk. Jag läste den först när jag gick på universitetet och jag fattade absolut ingenting. Nu är jag ingen litteraturvetare uti fingerspetsarna, men jag hade svårt att få grepp om dramat helt enkelt. Nu var det väl också det som var Strindbergs mening - att det ska vara som i en dröm: osammanhängande, surrealistiskt, karaktärer som glider uti och in i handlingen och i varandra, man förflyttar sig i tid och rum...

I alla fall, inför Dramatenbesöket har jag och min lärarstudent arbetat med klassen för att ge dem en förförståelse för Strindberg och hans verk. Jag trodde att eleverna skulle storkna så här i slutet på terminen, jag trodde att de skulle tycka att det var ointressant och tråkigt. Men ack, så fel jag hade. De blev nyfikna på Strindberg som person; vem var han? Varför var han så kritisk till allt? Varför blev det så stor uppståndelse kring honom när han levde - och till och med idag? Varför älskade folket Strindberg och varför var han så hatad av andra? Hur såg hans politiska och religiösa åsikter ut? Detta var bara några av de frågor som dök upp under lektionen.

Jag hade haft så fel. Mina fördomar om att Strindberg inte funkar i grundskolan höll på att sätta käppar i hjulet för något som man sällan upplever i dagens skola. Det var en så underbar känsla av total koncentration och genuint intresse.

Idag satt vi allihopa - 26 16-åringar och två vuxna - ute i solen och läste Ett drömspel, tillsammans.
Något jag aldrig kommer att glömma.  

Mer intressant om läsning

Jag har tidigare på bloggen tagit upp det faktum att många barn och ungdomar i dagens skola läser helt utan reflektion eller ledning, något som är fullständigt förödande om man ska lära sig tolka innebörder i ord, uttryck, möten och dialoger i litteraturen. Jag kan inte riktigt förstå de svensklärare som har abdikerat från det viktigaste uppdraget vi har: att läsa tillsammans med våra elever, öppna dörrarna för nya tankar, annorlunda tankar, ställa de rätta frågorna, läsa mellan raderna, uppleva fantastiska äventyr och olyckliga kärlekshistorier tillsammans, skratta, fundera, diskutera, inspirera och locka till att gå vidare, läsa fler böcker, lära sig mer och gå vidare med sin läsning på en högre nivå.

Jag har suttit hela helgen och rättat nationella läsförståelseprov i svenska för år 9 och jag måste säga att det är inga lätta prov precis. Texterna var inte helt enkla i år och många av frågorna var ganska kluriga. Jag arbetar väldigt mycket med reflekterande läsning med mina elever och ändå var det många som hade problem med att lösa de reflekterande uppgifterna. Jag tycker att det ska vara hög nivå på dessa prov, men jag kan bara tänka mig vad svårt det måste vara för elever som har ett annat modersmål att klara av de här proven - speciellt om man aldrig får läsa bra böcker tillsammans med sina kamrater och med ledning av sin lärare.

I DN idag läste jag ännu en artikel om hur viktigt det är att läsa tillsammans med sina barn och sina elever. Här berättar litteraturpedagogen Lena Kjersén Edman bland annat om hur man utarbetade en litteraturkanon på Skogåsskolan. Artikeln avslutas med ett citat från Kjersén Edman som jag verkligen gillade:

"- Lärare och bibliotekarier måste våga vara experter. Vilka ska annars levandegöra litterära klassiker och blivande klassiker? Att inte ta det vuxenansvaret är odemokratiskt."

Läs hela artikeln och titta på listan över böcker som ingår i Skogåsskolan kanon:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1353&a=642240

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1353&a=642251

Nationella prov - coming up!

Just nu har alla elever i nian panik inför de nationella proven. Jag och mina kollegor gör så gott vi kan för att lugna dem. Vi har bland annat gjort gamla nationella prov som lite övning (titta på www.skolverket.se för att se vilka prov som får användas) och det uppskattas av de flesta.

Bland annat har jag och min klass tittat på gamla uppsatser som fått olika betyg och diskuterat kring dem vilka styrkor och svagheter som finns i dem. Jag visar förstås alltid texterna utan betyg och omdöme först, eleverna läser och säger vad de tycker.

Det som alltid slår mig - år efter år - är att eleverna till 90% prickar rätt betyg och de nästan citerar omdömet som står under texten.  De kan till och med tala om om det är ett svagt eller starkt betyg. De gånger de inte prickar rätt betyg är de alltid för hårda i sin bedömning och ger texten ett lägre betyg än den fått.

Detta brukar oftast lugna eleverna. De ser hur exempelvis en G-uppsats ser ut och förstår varför den har fått det betyget. Oftast har de problem med att förstå varför deras egen text har fått det betyg den fått, men det är lättare att titta på någon annans uppsats med mer objektiva ögon och förstå textens starka respektive svaga sidor.

Finns det någon annan som har förslag på hur eller vad man kan göra för att träna och förbereda sig inför de nationella proven på bästa sätt?

Tacksam för tips!

För oss svensklärare

Vill tipsa om Svensklärarföreningens diskussionsforum där alla engagerade svensklärare kan diskutera sina hjärtefrågor, samt tipsa varandra om det som känns angeläget just nu. Klicka bara på det ämne som intresserar dig, så kan du skapa ett eget inlägg.

Vi ses där!

: )