Låt stå!

Jag tror jag aldrig nånsin känt en sån lycka inför ett lov förut. Det kommer att bli så underbart på torsdag att få ta ledigt i ett par veckor. Inte göra någonting, bara slappna av.

Något jag verkligen längtar efter är att få läsa och då främst något som jag har valt själv. Inte någon pedagogisk litteratur, inte några ungdomsböcker, utan faktiskt något bara för mig. Tänk att man kan längta efter något sånt så mycket.

Lekitonerna fyller jag nu med film, film och så lite mera film. Eleverna verkar lika trötta som jag, men de klagar i alla fall inte - och de sitter still och är tysta. Halleluja.

Imorgon är det lite jippo med danstävling i skolan och det är alltid lika kul och uppskattat. Eleverna går in med hjärta och själ i dansen och det är riktigt roligt att se.

Jag vill passa på att önska mina läsare en god jul och ett gott nytt år.
Ta det lugnt i jul och tänk på att vi snart går mot ljusare tider.

Idag är en sån där dag när man bara vill gå hem och dra nåt gammalt över sig. Jag har varit lipfärdig praktiskt taget hela dagen. Mina nerver sitter utanpå. Jag är irriterad och lättstött, sur och stressad. Började med att hota mina elever idag med att om de överhuvudtaget höjde rösten till mer än en viskning skulle jag ringa hem till deras föräldrar. Det är INTE likt mig, men jag kände att jag inte skulle orka med mycket mer.

Betygen ska vara inne imorgon, niorna pressar och frågar och vill diskutera betygen hela tiden. De vill lämna in uppsatser och uppgifter idag - dagen innan betygen ska sättas!!! Sen tror de att de ska kunna få ett högre betyg bara därför! Jobba under terminen istället - ni har haft flera månader på er att övertyga mig om vad ni ska få för betyg, vill jag skrika.

Sen alla sexor som gapar och skriker i korridorerna så det känns som om huvudet ska sprängas. Vi har vårt arbetsrum precis i deras korridor och det är inte tyst en sekund, jag lovar. Jag vet faktiskt inte hur många gånger jag och mina kollegor har sagt till dem idag, men det hjälper inte. De fortsätter att skrika som om döden vore nära. Jag funderar på att skaffa sådana där hörlurar med radio i och avskärma mig ifrån verkligheten nu de här sista dagarna, för jag vill inte höra mer.

Som pricken över i kommer en elev med ett hotbrev som han hittat i skåpet. Så det var ju bara att ta tag i det mitt i alltihopa, samtal med rektor och föräldrar och imorgon kanske vi får gå vidare med polisen.

Nu har jag skrivit in alla betyg i alla fall och snart ska jag iväg med två kära vänner och käka middag. Och jag lovar - jag ska ta ett STORT glas vin...

Förra veckan hade vi FF-dag (står för fördjupning och förstärkning), en sorts temadag där eleverna ofta är med och planerar innehållet. Så var också fallet i torsdags. På förmiddagen hade eleverna bestämt att vi skulle ha drama. Varje klass delades in i smågrupper som skulle framföra dramat, sedan skulle en grupp i varje klass röstas fram som vinnare och gå vidare och tävla mot vinnarna i de andra klasserna. Grupperna var blandade, alltså bestod av både tjejer och killar. Förutsättningen för dramat var skriven av några elever och såg ut som följer:

 

”Det är tidigt på julaftonsmorgonen. Du sitter på tunnelbanan och ser snön falla sakta ner utanför fönstret. Plötsligt skakar vagnen till och stannar.”

 

Utifrån denna förutsättning skulle alltså eleverna spinna vidare och skapa och spela upp ett händelseförlopp. So far so good…

 

Och kan ni tänka er vad varenda ett av de vinnande bidragen innehöll? Just det: våld, terrorism eller död. Är inte detta anmärkningsvärt? Och vad beror det på? Ingenstans i förutsättningen fanns det någon antydan till att det skulle vara våldsamt. Är det så att våld är en så självklar och vanlig ingrediens i våra ungdomars vardag? Är våld underhållning för dem? Och ytterligare en fråga man kan ställa sig är, om grupperna hade varit könsindelade – hade det sett likadant ut? Hade en grupp tjejer dramatiserat ett våldsamt överfall eller en terroristattack?

 

Jag och mina kollegor undrar. Har ni några funderingar?

 

Så var det dags igen. För betygssättning, alltså. Det är verkligen INTE en av mina favoritsysselsättningar. Faktum är att jag mår rätt dåligt av det. Redan när betygsdisketten låg i mitt fack för en vecka sen började mina vanliga stressdrömmar. Jag drömmer att klockan bara går och går och jag hinner ingenting och får ingenting gjort. Jag drömmer att jag ska ringa någon eller prata med någon och när jag väl får tag i personen i fråga så har jag glömt bort vad jag ska säga eller så har jag hjärnsläpp och får inte fram ett ord. Jag drömmer om elever som frågar mig efter prov eller uppsatser som jag till min förfäran har slarvat bort.

Den här perioden före betygssättning vaknar jag alltid ett par timmar innan klockan ska ringa för att sedan ligga sömnlös. Tankarna snurrar och till slut somnar jag helt utmattad för att vakna till alarmet 10 minuter senare. Vet egentligen inte varför betygssättningen påverkar mig så mycket. Kanske för att jag börjar fundera på om eleverna verkligen lärt sig något på mina lektioner under terminen. Har jag betygsunderlag så att det räcker till en rättvis bedömning? Vad ska jag göra med de elever som aldrig lyckas lämna in något i tid, men som jag innerst inne vet  ändå kan det som behövs för ett visst betyg?  

Vanligtvis brukar min strategi se ut så här: Jag stoppar in disketten och skriver alltid in hälften av betygen ganska snabbt. Sen väntar jag nån dag och skriver in 5-6 betyg till. Sen väntar jag nån dag till och skriver kanske in ett par stycken till. Sen tar det stopp. Det är alltid minst 5-6 stycken som ger mig den värsta ångesten. Sista dagen innan betygen ska vara inlämnade skriver jag in dem jättesnabbt, nästan som om jag skäms för det jag gör. Sen sätter jag i disketten igen efter ett par timmar och ändrar de där sista betygen till något annat. Och så håller jag på. Ända in i det sista. Sen springer jag till expeditionen, slänger ifrån mig disketten, går hem och funderar hela kvällen. Men det känns ändå så skönt. Det är äntligen över. Och som tur är brukar det bli ganska bra till slut. Men, om jag fick välja så skulle jag gärna överlåta betygssättningen till någon annan och lugnt få sova vidare dessa mörka decembernätter.