Strindberg på högstadiet? Ja!
Den andra maj ska hela år 9 på min skola gå och se Ett drömspel av Strindberg på Dramaten. När jag fick veta att vi skulle se just den pjäsen blev jag faktiskt lite skeptisk. Jag läste den först när jag gick på universitetet och jag fattade absolut ingenting. Nu är jag ingen litteraturvetare uti fingerspetsarna, men jag hade svårt att få grepp om dramat helt enkelt. Nu var det väl också det som var Strindbergs mening - att det ska vara som i en dröm: osammanhängande, surrealistiskt, karaktärer som glider uti och in i handlingen och i varandra, man förflyttar sig i tid och rum...
I alla fall, inför Dramatenbesöket har jag och min lärarstudent arbetat med klassen för att ge dem en förförståelse för Strindberg och hans verk. Jag trodde att eleverna skulle storkna så här i slutet på terminen, jag trodde att de skulle tycka att det var ointressant och tråkigt. Men ack, så fel jag hade. De blev nyfikna på Strindberg som person; vem var han? Varför var han så kritisk till allt? Varför blev det så stor uppståndelse kring honom när han levde - och till och med idag? Varför älskade folket Strindberg och varför var han så hatad av andra? Hur såg hans politiska och religiösa åsikter ut? Detta var bara några av de frågor som dök upp under lektionen.
Jag hade haft så fel. Mina fördomar om att Strindberg inte funkar i grundskolan höll på att sätta käppar i hjulet för något som man sällan upplever i dagens skola. Det var en så underbar känsla av total koncentration och genuint intresse.
Idag satt vi allihopa - 26 16-åringar och två vuxna - ute i solen och läste Ett drömspel, tillsammans.
Något jag aldrig kommer att glömma.
I alla fall, inför Dramatenbesöket har jag och min lärarstudent arbetat med klassen för att ge dem en förförståelse för Strindberg och hans verk. Jag trodde att eleverna skulle storkna så här i slutet på terminen, jag trodde att de skulle tycka att det var ointressant och tråkigt. Men ack, så fel jag hade. De blev nyfikna på Strindberg som person; vem var han? Varför var han så kritisk till allt? Varför blev det så stor uppståndelse kring honom när han levde - och till och med idag? Varför älskade folket Strindberg och varför var han så hatad av andra? Hur såg hans politiska och religiösa åsikter ut? Detta var bara några av de frågor som dök upp under lektionen.
Jag hade haft så fel. Mina fördomar om att Strindberg inte funkar i grundskolan höll på att sätta käppar i hjulet för något som man sällan upplever i dagens skola. Det var en så underbar känsla av total koncentration och genuint intresse.
Idag satt vi allihopa - 26 16-åringar och två vuxna - ute i solen och läste Ett drömspel, tillsammans.
Något jag aldrig kommer att glömma.
Mer intressant om läsning
Jag har tidigare på bloggen tagit upp det faktum att många barn och ungdomar i dagens skola läser helt utan reflektion eller ledning, något som är fullständigt förödande om man ska lära sig tolka innebörder i ord, uttryck, möten och dialoger i litteraturen. Jag kan inte riktigt förstå de svensklärare som har abdikerat från det viktigaste uppdraget vi har: att läsa tillsammans med våra elever, öppna dörrarna för nya tankar, annorlunda tankar, ställa de rätta frågorna, läsa mellan raderna, uppleva fantastiska äventyr och olyckliga kärlekshistorier tillsammans, skratta, fundera, diskutera, inspirera och locka till att gå vidare, läsa fler böcker, lära sig mer och gå vidare med sin läsning på en högre nivå.
Jag har suttit hela helgen och rättat nationella läsförståelseprov i svenska för år 9 och jag måste säga att det är inga lätta prov precis. Texterna var inte helt enkla i år och många av frågorna var ganska kluriga. Jag arbetar väldigt mycket med reflekterande läsning med mina elever och ändå var det många som hade problem med att lösa de reflekterande uppgifterna. Jag tycker att det ska vara hög nivå på dessa prov, men jag kan bara tänka mig vad svårt det måste vara för elever som har ett annat modersmål att klara av de här proven - speciellt om man aldrig får läsa bra böcker tillsammans med sina kamrater och med ledning av sin lärare.
I DN idag läste jag ännu en artikel om hur viktigt det är att läsa tillsammans med sina barn och sina elever. Här berättar litteraturpedagogen Lena Kjersén Edman bland annat om hur man utarbetade en litteraturkanon på Skogåsskolan. Artikeln avslutas med ett citat från Kjersén Edman som jag verkligen gillade:
"- Lärare och bibliotekarier måste våga vara experter. Vilka ska annars levandegöra litterära klassiker och blivande klassiker? Att inte ta det vuxenansvaret är odemokratiskt."
Läs hela artikeln och titta på listan över böcker som ingår i Skogåsskolan kanon:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1353&a=642240
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1353&a=642251
Jag har suttit hela helgen och rättat nationella läsförståelseprov i svenska för år 9 och jag måste säga att det är inga lätta prov precis. Texterna var inte helt enkla i år och många av frågorna var ganska kluriga. Jag arbetar väldigt mycket med reflekterande läsning med mina elever och ändå var det många som hade problem med att lösa de reflekterande uppgifterna. Jag tycker att det ska vara hög nivå på dessa prov, men jag kan bara tänka mig vad svårt det måste vara för elever som har ett annat modersmål att klara av de här proven - speciellt om man aldrig får läsa bra böcker tillsammans med sina kamrater och med ledning av sin lärare.
I DN idag läste jag ännu en artikel om hur viktigt det är att läsa tillsammans med sina barn och sina elever. Här berättar litteraturpedagogen Lena Kjersén Edman bland annat om hur man utarbetade en litteraturkanon på Skogåsskolan. Artikeln avslutas med ett citat från Kjersén Edman som jag verkligen gillade:
"- Lärare och bibliotekarier måste våga vara experter. Vilka ska annars levandegöra litterära klassiker och blivande klassiker? Att inte ta det vuxenansvaret är odemokratiskt."
Läs hela artikeln och titta på listan över böcker som ingår i Skogåsskolan kanon:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1353&a=642240
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1353&a=642251
Citat
Citat från min lärarstudent efter hennes helt fantastiska genomgång av Strindberg och klassens fullständiga gensvar och briljans. Jag var gråtfärdig av stolthet! Nedskrivet i skrivboken och fotat av en elev under lektionen.
Engelskans framtid i skolan
Jag har för tillfället det stora nöjet att undervisa både nior och sexor i engelska. Engelska är ett outtömligt ämne där du kan hitta nya idéer, infallssvinklar och projekt hela tiden. Men ett par saker har jag tänkt på när det gäller engelskans framtid i skolan.
Först och främst slås jag av hur duktiga mina elever är på språket. Läroböckerna som vi använder till år sex är alldeles för lätta och niorna bara storknar om jag tar fram deras läromedel. Många av mina elever i år sex har redan uppnått målen för nian - och det kan jag säga utan att överdriva. De kan skriva texter, berätta om saker de upplevt, de hänger med på hörövningar som är tagna från UR och inte direkt anpassade för deras ålder, ha ett fullt normalt samtal och prata om ditt och datt, läsa böcker på engelska och hänga med i handlingen. Dessa elever är ju otroligt stimulerande att undervisa, men det är också de som ger mig mest huvudbry. Vad ger jag dem för material? På vår skola har vi en hel del klassuppsättningar i skönlitteratur och visst, jag kan redan nu ge dem åttans eller nians böcker, men då skjuter jag ju bara problemet framför mig. Det jag gör nu är att uppmana dessa elever och deras föräldrar att gå till biblioteket och låna böcker på egen hand för att arbeta vidare med dem på mina lektioner. Tyvärr blir det en hel del ensamarbete för dessa elever, eftersom de inte läser samma böcker, jag kan oftast inte sitta med dem och prata och jag har definitivt inte tid att göra en massa extrauppgifter till dem - även om jag vet att det faktiskt ingår att jag ska tillgodose alla elevers behov. Ja, ni vet ju hur det är.
Niorna är nästan självgående i engelska tycker jag. De kan grammatiken ganska bra - ja jag vet att gymnasielärare inte brukar tycka det - men trots brister inom främst verbanvändning och stavning så är dagens ungdomar väldigt duktiga på att kommunicera både muntligt och skriftligt - på ett korrekt sätt. Jag har varit på åtskilliga läromedelsutställningar då jag har tittat på läromedlen för engelska steg 1, 2 och 3 på gymnasiet och mycket av det som finns där skulle jag kunna använda med mina elever. Det de inte skulle klara är de längre, svårare texterna, reflektionen kring dem och den mer avancerade grammatiken, men som sagt mycket av det som finns där skulle stimulera dem. Jag kan förstå om många blir uttråkade när de börjar gymnasiet eftersom de egentligen inte får gå vidare med sina kunskaper, även om jag nog kan förstå att många också behöver repetitionen. Mina elever gillar inte att arbeta i boken, de tycker om när de får läsa "riktiga" böcker, alltså inga förkortade versioner, de vill skriva "uppsatser" och längre utredande texter, de vill undersöka förhållanden och ta kontakt med människor i andra delar av världen, de vill diskutera angelägna ämnen - bli utmanade helt enkelt. Detta har jag tyvärr inte alltid tid med, eftersom en stor del av min tid går åt till att hjälpa de som inte riktigt spelar i den här ligan. Missförstå mig inte - jag älskar att hjälpa dem och stötta dem och vara med när de gör sina största framsteg, men sen sitter de resterande 15-20 eleverna och bara tycker engelska är tråkigt.
Jag är medveten om att jag arbetar på en skola där många barn är stöttade hemifrån och kan mycket och är studiemotiverade. Jag vet att det finns många skolor som kämpar med att få de elever som kanske läser engelska som sitt tredjespråk godkända. Men vad jag skulle vilja är att det fanns material för de elever som behöver en större utmaning, utan att man ska behöva köpa gymnasielitteratur. När jag tittar i de läromedel som finns idag för år 6-9 ser jag mycket som är bra men det är på fel nivå. Många av dagens barn och ungdomar behöver mer - längre texter, svårare ord, svårare hörövningar.
Därför ställer jag mig frågan: hur kommer framtidens undervisning i engelska se ut? Är det inte dags för främst Skolverket att se över uppnåendemålen för ämnet och faktiskt höja kraven ett snäpp och därefter måste läromedelsförfattarna börja höja nivån i sina texter och uppgifter? Eller behövs det ett helt nytt sätt att "angripa" engelskan i skolan? Ska man kunna "tenta av" engelskan på grundskolan och börja läsa gymnasiekursen på närliggande gymnasium eller på distans? Ska man återgå till allmän och särskild engelska?
Jag tror att något måste hända, annars finns risken att vi engelsklärare i längden rationaliserar bort oss själva.
Först och främst slås jag av hur duktiga mina elever är på språket. Läroböckerna som vi använder till år sex är alldeles för lätta och niorna bara storknar om jag tar fram deras läromedel. Många av mina elever i år sex har redan uppnått målen för nian - och det kan jag säga utan att överdriva. De kan skriva texter, berätta om saker de upplevt, de hänger med på hörövningar som är tagna från UR och inte direkt anpassade för deras ålder, ha ett fullt normalt samtal och prata om ditt och datt, läsa böcker på engelska och hänga med i handlingen. Dessa elever är ju otroligt stimulerande att undervisa, men det är också de som ger mig mest huvudbry. Vad ger jag dem för material? På vår skola har vi en hel del klassuppsättningar i skönlitteratur och visst, jag kan redan nu ge dem åttans eller nians böcker, men då skjuter jag ju bara problemet framför mig. Det jag gör nu är att uppmana dessa elever och deras föräldrar att gå till biblioteket och låna böcker på egen hand för att arbeta vidare med dem på mina lektioner. Tyvärr blir det en hel del ensamarbete för dessa elever, eftersom de inte läser samma böcker, jag kan oftast inte sitta med dem och prata och jag har definitivt inte tid att göra en massa extrauppgifter till dem - även om jag vet att det faktiskt ingår att jag ska tillgodose alla elevers behov. Ja, ni vet ju hur det är.
Niorna är nästan självgående i engelska tycker jag. De kan grammatiken ganska bra - ja jag vet att gymnasielärare inte brukar tycka det - men trots brister inom främst verbanvändning och stavning så är dagens ungdomar väldigt duktiga på att kommunicera både muntligt och skriftligt - på ett korrekt sätt. Jag har varit på åtskilliga läromedelsutställningar då jag har tittat på läromedlen för engelska steg 1, 2 och 3 på gymnasiet och mycket av det som finns där skulle jag kunna använda med mina elever. Det de inte skulle klara är de längre, svårare texterna, reflektionen kring dem och den mer avancerade grammatiken, men som sagt mycket av det som finns där skulle stimulera dem. Jag kan förstå om många blir uttråkade när de börjar gymnasiet eftersom de egentligen inte får gå vidare med sina kunskaper, även om jag nog kan förstå att många också behöver repetitionen. Mina elever gillar inte att arbeta i boken, de tycker om när de får läsa "riktiga" böcker, alltså inga förkortade versioner, de vill skriva "uppsatser" och längre utredande texter, de vill undersöka förhållanden och ta kontakt med människor i andra delar av världen, de vill diskutera angelägna ämnen - bli utmanade helt enkelt. Detta har jag tyvärr inte alltid tid med, eftersom en stor del av min tid går åt till att hjälpa de som inte riktigt spelar i den här ligan. Missförstå mig inte - jag älskar att hjälpa dem och stötta dem och vara med när de gör sina största framsteg, men sen sitter de resterande 15-20 eleverna och bara tycker engelska är tråkigt.
Jag är medveten om att jag arbetar på en skola där många barn är stöttade hemifrån och kan mycket och är studiemotiverade. Jag vet att det finns många skolor som kämpar med att få de elever som kanske läser engelska som sitt tredjespråk godkända. Men vad jag skulle vilja är att det fanns material för de elever som behöver en större utmaning, utan att man ska behöva köpa gymnasielitteratur. När jag tittar i de läromedel som finns idag för år 6-9 ser jag mycket som är bra men det är på fel nivå. Många av dagens barn och ungdomar behöver mer - längre texter, svårare ord, svårare hörövningar.
Därför ställer jag mig frågan: hur kommer framtidens undervisning i engelska se ut? Är det inte dags för främst Skolverket att se över uppnåendemålen för ämnet och faktiskt höja kraven ett snäpp och därefter måste läromedelsförfattarna börja höja nivån i sina texter och uppgifter? Eller behövs det ett helt nytt sätt att "angripa" engelskan i skolan? Ska man kunna "tenta av" engelskan på grundskolan och börja läsa gymnasiekursen på närliggande gymnasium eller på distans? Ska man återgå till allmän och särskild engelska?
Jag tror att något måste hända, annars finns risken att vi engelsklärare i längden rationaliserar bort oss själva.
Titta på Skolfront på söndag!
På söndag kommer Skolfront bland annat handla om lärares dagboksskrivande/bloggskrivande och hur detta kan bidra till större och djupare reflektion kring yrkesroll och utveckling. Varför bloggar man som lärare? Vad innebär det och hur påverkar det ens tänkande?
Jag kommer att vara med som exempel på en lärare som använder bloggandet som reflektion. Så titta på Skolfront nu på söndag den 15 april på SVT1 klockan 17.25!
Jag kommer att vara med som exempel på en lärare som använder bloggandet som reflektion. Så titta på Skolfront nu på söndag den 15 april på SVT1 klockan 17.25!
Påskpyssel
I torsdags hade eleverna påskpyssel med oss lärare lektionen innan de gick på påsklov. Riktigt roligt tyckte alla vi lärare och de flesta av våra elever. Pysslet bestod av att göra en höna i filttyg med vingar, ögon och ägg. Vi trodde kanske att det skulle ta en halvtimme eller så, men tji fick vi. Våra elever var inte klara på de 60 minuter som de hade på sig. Jag blev chockad. De kunde ju knappt hålla i en sax! Eller följa en beskrivning! Jag och min kollega fick hjälpa till med allt. Vi klippte mallar, ritade av dem på tyget, klippte ut dem, klistrade ihop dem - ja, allt! Vi var helt slut efteråt och inte många elever fattade nog riktigt vad som hade hänt när de gick ut ur klassrummet med en höna-pöna som deras fröknar hade gjort.
Hoppas att några av eleverna har påskris hemma så att några hönor i alla fall blev upphängda och beundrade.
Hoppas att några av eleverna har påskris hemma så att några hönor i alla fall blev upphängda och beundrade.
Påsklov - eller inte...
Jaha, nu sitter jag här, som så många andra av mina kära kollegor, med stora högar av rättning som ska göras. Det känns inget kul. Jag vill sätta tänderna i en massa trevliga böcker, titta på film, ta långa promenader och inte tänka på jobbet alls. Så blir det inte. OK, någon film ska jag väl hinna med, och kanske någon bok också. Men de där högarna ligger där på köksbordet och bara påminner mig om vad jag egentligen borde göra. Varför ska man behöva jobba på ett lov som man redan har jobbat in? Undrar om det bara är vi lärare som är så snälla (läs: korkade) som gratisarbetar. Nä, förlåt, nu blev jag bitter. Men ibland blir jag bara så besviken på mig själv och alla andra kollegor som bara går med på allt hela tiden. Någon mer som känner som jag? Eller finns det någon därute som säger ifrån? Som inte sitter och rättar den här veckan eller den förra?
Behöver lite bra peppning nu känner jag...
Behöver lite bra peppning nu känner jag...
Jag kan inte redovisa idag, för att...
Har vi hört den förut? O ja. Och det roligaste (eller inte...) är dessa fantastiska bortförklaringar som broderas ut och aldrig verkar ta slut.
Idag skulle åtta av mina elever hålla ett kort tal på ca 5 minuter på engelska. De skulle tala om något som har gjort ett intryck på dem eller förändrat dem på något sätt. De fick instruktionen för två veckor sedan - en mycket tydlig arbetsgång med betygskriterier och datum. De har haft tid på lektionerna att arbeta med talet och till och med haft en håltimme vid ett tillfälle. De har själva fått skriva upp sig på det datum som passade dem bäst. OK, de som fick skriva på sist fick ju förstås det "sämsta" det vill säga det första datumet, men har ändå haft god tid på sig.
Trots detta kommer det två elever som inte har gjort uppgiften. Jag vet precis vad som ska komma när du lite försiktigt ställer sig intill mig i början av lektionen och tyst säger: "Jag har inte förberett mig...". Jag har blivit så trött på alla bortförklaringar att jag har sagt till mina elever att jag behöver inte höra någon förklaring till varför de inte har gjort läxan, inte har läst på till provet, inte har läst ut boken, inte har förberett talet... Det enda de behöver tala om för mig är att de inte gjort vad de skulle ha gjort - punkt. Förklaringen är faktiskt rätt ointressant - tycker jag.
På vår skola nu har vi helt gått ifrån "omprov" eftersom eleverna sätter det hela i system - går till lektionssalen, tittar på provet, lämnar in det blankt och säger att de skriver om det på omprovstiden. Eller till och med säger till läraren dagen innan provet ska skrivas att de tänker vänta till omprovet. Detta har bara lett till att vi lärare sitter och gör prov efter prov, jagar elever och hela tiden måste rätta prov och annat flera månader efter sista inlämningsdatum. Nu går vi ut med att det inte blir några omprov i den gamla bemärkelsen. Är man inte där på provdagen så får man visa på andra sätt att man uppnår målen, till exempel under lektionstid. Om det visar sig sedan att läraren inte har tillräckligt med bedömningsunderlag kan man få göra ett prov.
Frågan är vad jag ska göra nu med mina elever i engelska. Ska de få streck i protokollet? Ska de få en andra chans? Hur har ni gjort på era skolor? Används omprov? Vad gör ni med elever som inte redovisar sina uppgifter, som mina engelskelever idag till exempel? Skulle ni ge dem ett nytt datum eller skulle ni säga att det är kört?
Och nästa fråga: vilka är de mest fantastiska bortförklaringar ni har fått från era elever?
Idag skulle åtta av mina elever hålla ett kort tal på ca 5 minuter på engelska. De skulle tala om något som har gjort ett intryck på dem eller förändrat dem på något sätt. De fick instruktionen för två veckor sedan - en mycket tydlig arbetsgång med betygskriterier och datum. De har haft tid på lektionerna att arbeta med talet och till och med haft en håltimme vid ett tillfälle. De har själva fått skriva upp sig på det datum som passade dem bäst. OK, de som fick skriva på sist fick ju förstås det "sämsta" det vill säga det första datumet, men har ändå haft god tid på sig.
Trots detta kommer det två elever som inte har gjort uppgiften. Jag vet precis vad som ska komma när du lite försiktigt ställer sig intill mig i början av lektionen och tyst säger: "Jag har inte förberett mig...". Jag har blivit så trött på alla bortförklaringar att jag har sagt till mina elever att jag behöver inte höra någon förklaring till varför de inte har gjort läxan, inte har läst på till provet, inte har läst ut boken, inte har förberett talet... Det enda de behöver tala om för mig är att de inte gjort vad de skulle ha gjort - punkt. Förklaringen är faktiskt rätt ointressant - tycker jag.
På vår skola nu har vi helt gått ifrån "omprov" eftersom eleverna sätter det hela i system - går till lektionssalen, tittar på provet, lämnar in det blankt och säger att de skriver om det på omprovstiden. Eller till och med säger till läraren dagen innan provet ska skrivas att de tänker vänta till omprovet. Detta har bara lett till att vi lärare sitter och gör prov efter prov, jagar elever och hela tiden måste rätta prov och annat flera månader efter sista inlämningsdatum. Nu går vi ut med att det inte blir några omprov i den gamla bemärkelsen. Är man inte där på provdagen så får man visa på andra sätt att man uppnår målen, till exempel under lektionstid. Om det visar sig sedan att läraren inte har tillräckligt med bedömningsunderlag kan man få göra ett prov.
Frågan är vad jag ska göra nu med mina elever i engelska. Ska de få streck i protokollet? Ska de få en andra chans? Hur har ni gjort på era skolor? Används omprov? Vad gör ni med elever som inte redovisar sina uppgifter, som mina engelskelever idag till exempel? Skulle ni ge dem ett nytt datum eller skulle ni säga att det är kört?
Och nästa fråga: vilka är de mest fantastiska bortförklaringar ni har fått från era elever?