Möte med lärarstudenter
Bland annat fick vi frågan hur man gör när man märker att man inte tycker om en elev. Påverkar det bemötandet? Bedömningen? Hur förhåller man sig professionell i sådana sammanhang? Bra fråga, tycker jag. Vi träffar ju hela tiden människor vi inte kommer överens med, så det är klart att det händer med elever också. Man klickar helt enkelt inte med alla. Men vad gör man då när man känner att man inte kommer överens med en elev?
Det viktigaste tror jag är att man håller sig professionell och hela tiden är medveten om sina känslor. Man måste erkänna för sig själv att man känner som man gör, annars tror jag att man är illa ute. När man väl har erkänt sina känslor kan man arbeta vidare med sig själv. Varför triggar den här eleven mig? Vad är det jag tycker så illa om? Om man kan ringa in dessa faktorer kanske man kan se om det finns något mönster. Det sägs ju ofta att det som du irriterar dig på hos andra är ofta något som ligger nära dina egna egenskaper.
Jag kan ta ett exempel. Jag har svårt för elever som älskar att tala om för mig när jag har fel, sådana som vill skriva mig på näsan och gärna inför hela klassen. Eller besserwissrar. Det är jobbigt. Men när jag går till mig själv så inser jag ju att det självklart har med att gör att jag själv är en liten besserwisser. Jag tycker om att ha rätt och tala om för andra hur de ska göra. Ett lite jobbigt karaktärsdrag som jag ständigt jobbar med. Men denna medvetenhet gör också att det blir lättare att ta dessa elever. De liknar ju mig!
När jag ska bedöma och betygssätta elever som jag vet att jag har svårt för, brukar jag alltid låta en-två kollegor titta på elevens texter eller andra redovisningar för att det ska bli en så rättvis bedömning som möjligt. I klassrummet försöker jag alltid ha en respektfull och vänlig ton mot alla, men jag är rädd för att kroppsspråk och tonfall ibland avslöjar mig. Jag försöker dock alltid visa att jag lyssnar på just dessa elever, så om de har bra förslag på vad vi ska jobba med eller har andra idéer på hur vi ska lägga upp undervisningen, så brukar jag ofta försöka genomföra just detta. Det är väl ett sätt att visa att jag lyssnar och tycker att det de har att säga är viktigt. Kanske gör jag så för att jag vill döva mitt dåligt samvete, jag vet inte.
Jag tycker i alla fall att det är en viktig fråga och den fick mig verkligen att tänka till. Hur gör ni när ni träffar elever som ni inte kommer överens med?
Det är lite knepigt när det är elevens föräldrar man inte riktigt kommer överens med också. Då blir det ibland svårt att förhålla sig neutral till eleven fast man egentligen inte har nåt problem med honom eller henne.
Men som du säger så får man försöka ta reda på vad det är som retar en och jobba med det.
Det var en bra fråga, värt att tänka på och fundera kring. Jag har ännu inte stött på någon elev som jag inte tyckt om. Men det kommer det kommer, det vet jag. Mina kolleger sade att det händer nästan varje läsår i någon eller några grupper. Men kan man vara redo om man tänkt och funderat? Tids nog kommer svaret. Ha en skön dag!
Genom att vara professionell. Det funkar.
Hmmm...studenternas fråga är såklart högst relevant och lite av en nyckelfråga i den målstyrda skolan där läraren skall "bedöma" istället för att "rätta". Det krävs att pedagogen är ytterst professionell så att inte egna uppfattningar och kanske fördomar påverkar omdömet i bedömningssituationen. Att säga att pedagoger och andra aldrig påverkas av "kemin" så att säga vore nog att önskedrömma eftersom vi alla är individer i ett socialt sammanhang. Men allt arbete måste sträva mot att alltid skala av dessa yttre och inre omständigheter. Sen att det inte alltid går att styra undan tillhör nog en av de naturliga inslagen i en relationsorganisation. Enklare att arbeta ensam i en fabrik, i alla fall ur det här perspektivet. Men nu är den politiska debatten skall backa oss tillbaka till det regelstyrda systemet blir inte detta riktigt lika viktigt. Har man rätt på provet så har man och har fel så har man. Enkelt som en plätt... Not ! :-)