Mästaren och Margarita
Helt lyrisk var jag igår när jag lämnade Stadteatern efter att ha sett den sista föreställningen av Mästaren och Margarita! Det var verkligen bland det bästa jag sett. Vilken produktion, vilket skådespeleri, vilken musik! Det var som en dröm - när jag steg ut i aprilkvällen kände jag inte igen mig - jag hade ju fått vara i en fantasivärld i drygt tre timmar! Jag tyckte att de faktiskt lyckades bra med att gestalta bokens handling även om mycket var borttaget och lite omgjort så förstörde det ingenting.
Åh, jag är så lycklig att jag gick dit! En oförglömlig upplevelse!
(Bild: Elisabeth Ohlson Wallin)
Åh, jag är så lycklig att jag gick dit! En oförglömlig upplevelse!
(Bild: Elisabeth Ohlson Wallin)
Doktor Glas på Vasateatern
I torsdags var jag och kollegan Å och tittade på Doktor Glas på Vasan med Krister Henriksson i rollen som Glas. En helt fantastisk upplevelse och för mig var det ett nytt sätt att se Doktor Glas. När jag läste boken för ett antal år sedan uppfattade jag aldrig att Glas var humoristisk eller ironisk, men under Henrikssons monolog får man skratta många gånger. Han är svidande sarkastisk och hela hans uppenbarelse är på något sätt lite otäck. När jag läste boken var det inte helt omöjligt att sympatisera med honom, men i dramat var det svårt. Fick sådan lust att läsa den igen för att se om jag fortfarande upplever Glas mer sympatisk i romanen. Undrar också om man kan läsa Doktor Glas i nian? Eller är det för tidigt?
(Foto: Mats Bäcker)
Maraton i film och böcker
Jag har de tre senaste dagarna legat i sängen på grund av en dåligt lagad kycklingwok som jag köpte på ett litet kinahak härute i förorten. Så, inte mycket mer att göra än att vänta ut det hela och under tiden (tja, då man orkar vara vaken) fördriva tiden med massor av bra film och böcker.
Jag började med att se Utlämnad med Reese Witherspoon och Jake Gyllenhaal i huvudrollerna. Spännande och hemsk, men som alltid när det handlar om politiska thrillers (eller vad man ska kalla genren) så får man inte missa några som helst detaljer och det är många namn inblandade och många turer att hänga med i. Jag gillade den, men tror att jag måste se den igen utan feberdimman för att få full behållning.
Sedan blev det There will be blood som jag hört lite olika saker om. Några har tyckt att den var fantastisk - andra har inte förstått varför den blivit så kritikerrosad. Men med tanke på att Daniel Day-Lewis fick en Oscar för bästa manliga huvudroll, så var jag nyfiken. Och jag gillade den mycket. Och Day-Lewis spelade mycket, mycket bra. Det fanns så många olika delar i den här filmen - fader-son-temat, girigheten, religionen, synden, sveken osv. Jag gillade också att Paul Dano från Little Miss Sunshine (ni vet, brorsan som inte pratade) fick en större roll här - den killen kommer att fortsätta få stora roller efter det här.
The Butterfly Effect, en ganska gammal film som jag har velat se länge, såg jag imorse när jag drack mitt glas blåbärssoppa till frukost. Jag visste egentligen inte vad jag hade att vänta mig, mer än att det skulle handla om någon sorts tid-och rumsförflyttelse. Ganska spännande - det höll kanske inte ihop hela vägen - men ett par timmars bra tidsfördriv var det i alla fall.
Till sist en bok: Smuts av Katarina Wennstam. Usch och fy säger jag bara. Vilken hemsk bok. Det handlar om hur toppadvokaten Jonas Wahl med den fina familjen och det fina huset ständigt köper sex och hur frun Rebecka, som sedan länge förstått att något inte står rätt till, samtidigt försöker hålla den fina fasaden uppe och låtsas som om allt är som vanligt. Boken krypen en riktigt under skinnet och så här efteråt så känns det som om det här är en bok som kommer att följa med mig i tankarna ett bra tag framöver, Rekommenderas varmt!
Jag började med att se Utlämnad med Reese Witherspoon och Jake Gyllenhaal i huvudrollerna. Spännande och hemsk, men som alltid när det handlar om politiska thrillers (eller vad man ska kalla genren) så får man inte missa några som helst detaljer och det är många namn inblandade och många turer att hänga med i. Jag gillade den, men tror att jag måste se den igen utan feberdimman för att få full behållning.
Sedan blev det There will be blood som jag hört lite olika saker om. Några har tyckt att den var fantastisk - andra har inte förstått varför den blivit så kritikerrosad. Men med tanke på att Daniel Day-Lewis fick en Oscar för bästa manliga huvudroll, så var jag nyfiken. Och jag gillade den mycket. Och Day-Lewis spelade mycket, mycket bra. Det fanns så många olika delar i den här filmen - fader-son-temat, girigheten, religionen, synden, sveken osv. Jag gillade också att Paul Dano från Little Miss Sunshine (ni vet, brorsan som inte pratade) fick en större roll här - den killen kommer att fortsätta få stora roller efter det här.
The Butterfly Effect, en ganska gammal film som jag har velat se länge, såg jag imorse när jag drack mitt glas blåbärssoppa till frukost. Jag visste egentligen inte vad jag hade att vänta mig, mer än att det skulle handla om någon sorts tid-och rumsförflyttelse. Ganska spännande - det höll kanske inte ihop hela vägen - men ett par timmars bra tidsfördriv var det i alla fall.
Till sist en bok: Smuts av Katarina Wennstam. Usch och fy säger jag bara. Vilken hemsk bok. Det handlar om hur toppadvokaten Jonas Wahl med den fina familjen och det fina huset ständigt köper sex och hur frun Rebecka, som sedan länge förstått att något inte står rätt till, samtidigt försöker hålla den fina fasaden uppe och låtsas som om allt är som vanligt. Boken krypen en riktigt under skinnet och så här efteråt så känns det som om det här är en bok som kommer att följa med mig i tankarna ett bra tag framöver, Rekommenderas varmt!
Juno
Måste bara rekommendera alla att se Juno på bio snarast! Juno är tonårstjejen som blir gravid med sin bästa kompis och vi får följa hennes tankegångar och handlingar kring sin graviditet och det är roligt, roligt, roligt och mycket tänkvärt! Ellen Page som spelar Juno gör en fantastisk rollprestation och Oscarsnomineringen för Bästa kvinnliga huvudroll är självklar. Den här tjejen är så skön och hennes kommentarer kring det mesta är så uppfriskande. Jennifer Garner gör även hon en bra rollprestation som den smått hispiga adoptivmamman.
Jag hoppas att den här filmen får någon av de Oscars som den är nominerad för, för det här var det bästa jag har sett på länge!
Gå och se!
(Bild: www.oscar.com)
Jag hoppas att den här filmen får någon av de Oscars som den är nominerad för, för det här var det bästa jag har sett på länge!
Gå och se!
(Bild: www.oscar.com)
Bra böcker - och dåliga
Ja, jag har de senaste dagarna sjunkit djupt in i bokträsket och suttit med näsan över en bok nästan hela tiden. Men det är ju så härligt när man fullständigt ger sig in i handlingen i en bra bok - då går det inte bara att sluta!
Jag håller på för fullt med Harry Potter and the Order of the Phoenix, men jag läser bara ett kapitel om dagen, bara för att dra ut på det goda lite... Och det betyder ju också att jag har tid att läsa annat samtidigt! Ett par av mina elever berättade för mig att de hade läst en kul bok som heter Mina hemligheter av Sophie Kinsella, så den gick jag och lånade på bibblan. En riktig chic-lit-roman visade det sig vara! Jag brukar ju inte läsa sådant, men den här var ok, faktiskt. Väldigt lättläst, helt förutsägbart, men ändå ganska kul. Väldigt mycket Bridget Jones. Det står på baksidan av boken att den ska bli film med Kate Hudson i huvudrollen och när jag fick reda på det så kunde jag ju självklart inte få bort bilden av henne i rollen som Emma, tjejen det handlar om. Jag tror som många andra att man ska vänta med att läsa boken och se filmen istället.
I min telefon har jag nu lyssnat klart på Mig äger ingen av Åsa Linderborg. Jag hade inga förväntningar alls på den här boken - jag visste ju att den blev Augustnominerad och att den blivit hyllad i medierna, men jag visste egentligen inte vad den skulle handla om. Det visade sig vara en vacker berättelse om en flicka som växer upp med sin pappa under 70-talet och deras tillvaro tillsammans. Jag är ju inte född på 60-talet som författaren, men för mig var det ändå en trip down the memory lane. En massa minnen kom tillbaka till mig och dessa blandades med Åsas berättelse. Vackert, sorgligt och mycket läsvärt.
Till sist - en riktigt dålig bok: Ingen är så söt som du av Siv Widerberg, som handlar om Sophie, 14 år, som råkar ut för en pedofil som hon fått kontakt med på en chattsida. Hela boken går ut på att Emine, Sophies bästa kompis, ska ta reda på vem den här pedofilen är och till sin hjälp har hon sin mamma och sin kompis Johans morfar (!). Ja, jag vet inte vad jag ska säga - ämnet är brinnande hett och viktigt, men själva storyn är bara kass. Språket är föråldrat, det finns inga 14-åringar som i verkligheten uttrycker sig så som de gör i boken. Redan där började jag reta mig. Förlåt Siv, men ska man skriva ungdomsböcker så måste man ha lite koll på hur ungdomar uttrycker sig. Sen att man drar in en morfar i alltsammans, en morfar som skriver på sin skrivmaskin hemma men nu ska hjälpa Emines mamma med stavningen på chattsidan på internet, eftersom hon är från Turkiet!? Nej, det blev bara helt fel för mig. Någon som har läst den här och tycker annorlunda?
Men som Jonas Hassen Khemiri sa när han besökte en skola jag jobbade på förut: Man måste läsa dåliga böcker för att veta vilka som är bra och det är ju helt rätt. Därför tänkte jag nu läsa The Kite Runner av Hosseini. Såg att den kommer som film i mars - det blir bra! En annan fantastisk bok som blir film i mars är Låt den rätte komma in av Ajvide Lundqvist. Har lovat mina elever att vi ska gå på den tillsammans - något som jag ser fram emot i vår!
Isdraken av Mikael Engström
Mitt i all betygshets och med en enorm rättningsbörda tog jag mig ändå tid att läsa den Augustprisnominerade boken Isdraken av Mikael Engström. Jag har aldrig läst något av Engström tidigare - bara hört talas om hans tidigare Augustprisnominerade bok Dogge.
Isdraken handlar om Mik som bor i en förort till Stockholm med sin alkoholiserade pappa och småkriminella storebror. Han har svårt att tycka om sin pappa och när han bli inkallad till kuratorn tänker han på honom som en spade - mer än så känns han inte för Mik - på ytan i alla fall. Nej, Miks riktiga hjälte är storebrorsan Tony som skojboxas med honom lite då och då och Mik lär sig stå ut med slag och smärta.
Men till slut går det inte att bo tillsammans med pappan längre och Mik blir i väntan på fosterfamilj skickad till sin faster Lena i Norrland. Trots att han är en riktig asfaltsunge så älskar han livet med fastern mitt ute i obygden. Han får nya vänner och får vara med om fantastiska naturupplevelser med gubben Bengt, som inte pratat med sin bror Bertil på över 30 år. Mik fiskar isdrakar, det vill säga gäddor, med Bengt och i sina fantasier kämpar Mik mot dessa fjällbeströdda, storkäftade bestar när han drar upp dem ur isvakarna. Men längst ute på sjön går det starka strömmar och isen lägger sig sällan där. Bengt varnar Mik för att röra sig så långt ut, och ger Mik en kniv att använda som isdubb uitfall att.
Tyvärr får Mik inte stanna hos sin faster och nu börjar kampen - kampen om att få bo där man trivs och mår bra.
Jag älskade Isdraken och mitt hjärta blödde för Mik. Denna lilla kille, så trasig inuti, men ändå så klok och viljestark. En riktig överlevare. Hans kamp mot poliser, socialtjänstpersonalen och fosterfamiljen är så gripande och ledsam att man bara vill skrika. Men boken är ändå inte mörk rakt igenom, utan avsnitten hos fastern är vackra och glada. Växlingarna mellan ljust och mörkt bidrar till stora känslosvallningar - när Mik har frid är det så bra och härligt, men ormen med de bakåtvända fjällen gör sig ständigt påmind i magen på honom och både han och vi vet att tiden hos fastern är lånad.
Så, om ni har elever, barn, kusiner eller syskon i tonåren kan jag rekommendera Isdraken som en perfekt julklapp. Jag funderar på om jag ska köpa in den till skolan faktiskt - jag tror många tonåringar skulle ha massor att säga om detta ämne. Läs!
Isdraken handlar om Mik som bor i en förort till Stockholm med sin alkoholiserade pappa och småkriminella storebror. Han har svårt att tycka om sin pappa och när han bli inkallad till kuratorn tänker han på honom som en spade - mer än så känns han inte för Mik - på ytan i alla fall. Nej, Miks riktiga hjälte är storebrorsan Tony som skojboxas med honom lite då och då och Mik lär sig stå ut med slag och smärta.
Men till slut går det inte att bo tillsammans med pappan längre och Mik blir i väntan på fosterfamilj skickad till sin faster Lena i Norrland. Trots att han är en riktig asfaltsunge så älskar han livet med fastern mitt ute i obygden. Han får nya vänner och får vara med om fantastiska naturupplevelser med gubben Bengt, som inte pratat med sin bror Bertil på över 30 år. Mik fiskar isdrakar, det vill säga gäddor, med Bengt och i sina fantasier kämpar Mik mot dessa fjällbeströdda, storkäftade bestar när han drar upp dem ur isvakarna. Men längst ute på sjön går det starka strömmar och isen lägger sig sällan där. Bengt varnar Mik för att röra sig så långt ut, och ger Mik en kniv att använda som isdubb uitfall att.
Tyvärr får Mik inte stanna hos sin faster och nu börjar kampen - kampen om att få bo där man trivs och mår bra.
Jag älskade Isdraken och mitt hjärta blödde för Mik. Denna lilla kille, så trasig inuti, men ändå så klok och viljestark. En riktig överlevare. Hans kamp mot poliser, socialtjänstpersonalen och fosterfamiljen är så gripande och ledsam att man bara vill skrika. Men boken är ändå inte mörk rakt igenom, utan avsnitten hos fastern är vackra och glada. Växlingarna mellan ljust och mörkt bidrar till stora känslosvallningar - när Mik har frid är det så bra och härligt, men ormen med de bakåtvända fjällen gör sig ständigt påmind i magen på honom och både han och vi vet att tiden hos fastern är lånad.
Så, om ni har elever, barn, kusiner eller syskon i tonåren kan jag rekommendera Isdraken som en perfekt julklapp. Jag funderar på om jag ska köpa in den till skolan faktiskt - jag tror många tonåringar skulle ha massor att säga om detta ämne. Läs!
Leo
Förra veckan behövde jag och söta kompisen A lite avkoppling och bestämde att vi skulle gå på bio. Jag sa att jag inte orkade med något tungt - lättsmält skulle det vara. Dessvärre hittade jag ingenting som passade mig, men såg däremot att Josef Fares nya film Leo haft premiär. Varken jag eller kompisen visste verkligen ingenting om filmen, men jag läste att det var en thriller och jag tänkte att det kan nog vara kul, jag gillar ju Fares och det han gjort tidigare. Sagt och gjort, vi köpte biljetter till Leo och satte oss förväntansfulla långt fram i salongen.
Femton minuter senare mådde jag illa och kände att jag nog inte vill se mer. Den börjar så fint med Leos 30-årsfest, hans goa vänner och familj och hans tjej som han älskar så mycket. Men det är den enda ljusglimten i hela filmen. Sen blev det bara svart, svart, svart.
Leo och hans flickvän blir alltså oprovocerat påhoppade av två idioter på väg hem från festen och det slutar illa för dem båda. Därefter kan man bara säga att det går utför. Jag grät, vände bort ansiktet, höll händerna för ögonen och var på väg ut ur biografen mest hela tiden. Det var riktigt magstarkt.
Det var inte den bästa film jag sett, skådespeleriet var sådär (Fares själv kändes lite fel som skådespelare), ibland var dialogen lite onaturlig och den hoppiga kameran bidrog bara till illamåendet. Men som jag har diskuterat med några andra som sett den, kan den nog passa som skolbio och som grund för en diskussion om det meningslösa, oprovocerade våldet.
När filmen var slut och A fick syn på mitt likbleka ansikte och skakiga ben skrattade hon lite och sa:
"Jadu, Cissi, det där var ju lättsmält och kul!"
Hmm, ja det blev inte riktigt som jag trodde, men jag är samtidigt glad att jag såg filmen. Jag märker att jag ofta tänker på den och att jag blivit mer medveten om vad jag har och hur tacksam jag är för det. Så, om du arbetar inom skolan eller om du är riktigt upplagd för något svart och sorgligt, kan jag defintivt rekommendera dig att se Leo!
Femton minuter senare mådde jag illa och kände att jag nog inte vill se mer. Den börjar så fint med Leos 30-årsfest, hans goa vänner och familj och hans tjej som han älskar så mycket. Men det är den enda ljusglimten i hela filmen. Sen blev det bara svart, svart, svart.
Leo och hans flickvän blir alltså oprovocerat påhoppade av två idioter på väg hem från festen och det slutar illa för dem båda. Därefter kan man bara säga att det går utför. Jag grät, vände bort ansiktet, höll händerna för ögonen och var på väg ut ur biografen mest hela tiden. Det var riktigt magstarkt.
Det var inte den bästa film jag sett, skådespeleriet var sådär (Fares själv kändes lite fel som skådespelare), ibland var dialogen lite onaturlig och den hoppiga kameran bidrog bara till illamåendet. Men som jag har diskuterat med några andra som sett den, kan den nog passa som skolbio och som grund för en diskussion om det meningslösa, oprovocerade våldet.
När filmen var slut och A fick syn på mitt likbleka ansikte och skakiga ben skrattade hon lite och sa:
"Jadu, Cissi, det där var ju lättsmält och kul!"
Hmm, ja det blev inte riktigt som jag trodde, men jag är samtidigt glad att jag såg filmen. Jag märker att jag ofta tänker på den och att jag blivit mer medveten om vad jag har och hur tacksam jag är för det. Så, om du arbetar inom skolan eller om du är riktigt upplagd för något svart och sorgligt, kan jag defintivt rekommendera dig att se Leo!
Bokfemman vecka 39
Den här veckan bara MÅSTE jag vara med i bokfemman, för det här ämnet älskar jag:
Temat för veckans Bokfemma är ungdomsböcker för tjejer. Nämn dina 5 favoriter.
1. Hon går genom tavlan, ut ur bilden - Johanna Nilsson. Den är bara så hemsk, men samtidigt så bra. Fantastisk bok för tjejer att läsa i ganska tidig ålder. Huvudpersonen Hanna är ju elva och jag tycker att många tjejer i sexan, sjuan kan ta ganska bra diskussioner kring detta brännheta som boken handlar om. Viktigt!
2. Stor i käften - Joyce Carol Oates. Ja, egentligen kunde jag ha tagit vad som helst av JCO, t.ex. Vilda gröna ögon eller Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg, men Stor i käften handlar om ryktesspridning och om Ursula som är en stark tjej som vågar säga ifrån och vågar vara sig själv. Bra för många tjejer att läsa och det finns massor att prata om.
3. Tusen gånger starkare - Christina Herrström. Så klart måste denna bok finnas med på listan. Även om jag inte själv gillade den jättemycket, så tror jag att många tjejer kan identifiera sig med problematiken och kanske hitta styrka att säga ifrån.
4. Knappt lovlig- Katarina von Bredow. von Bredow skriver helt underbara böcker om sådant som är lite tabu. Knappt lovlig är en bok som handlar om 15-åriga Hanna som blir kär i den mycket äldre Arild - något som många tjejer kan känna igen sig i.
5. du&du&du - Per Nilsson. Den här rekommenderar jag till tjejer i nian, som har varit med om lite och kan relatera till förhållanden och pojkvänner. Zarah, en av huvudpersonerna, är tillsammans med Victor, en lite småkriminell, svartsjuk kille som är sååå snygg, men inte särskilt snäll. Hur hanterar man att man får en örfil för att man pratat med en annan kille? Ska man förlåta? Eller lämna? Är allting antingen svart eller vitt?
Temat för veckans Bokfemma är ungdomsböcker för tjejer. Nämn dina 5 favoriter.
1. Hon går genom tavlan, ut ur bilden - Johanna Nilsson. Den är bara så hemsk, men samtidigt så bra. Fantastisk bok för tjejer att läsa i ganska tidig ålder. Huvudpersonen Hanna är ju elva och jag tycker att många tjejer i sexan, sjuan kan ta ganska bra diskussioner kring detta brännheta som boken handlar om. Viktigt!
2. Stor i käften - Joyce Carol Oates. Ja, egentligen kunde jag ha tagit vad som helst av JCO, t.ex. Vilda gröna ögon eller Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg, men Stor i käften handlar om ryktesspridning och om Ursula som är en stark tjej som vågar säga ifrån och vågar vara sig själv. Bra för många tjejer att läsa och det finns massor att prata om.
3. Tusen gånger starkare - Christina Herrström. Så klart måste denna bok finnas med på listan. Även om jag inte själv gillade den jättemycket, så tror jag att många tjejer kan identifiera sig med problematiken och kanske hitta styrka att säga ifrån.
4. Knappt lovlig- Katarina von Bredow. von Bredow skriver helt underbara böcker om sådant som är lite tabu. Knappt lovlig är en bok som handlar om 15-åriga Hanna som blir kär i den mycket äldre Arild - något som många tjejer kan känna igen sig i.
5. du&du&du - Per Nilsson. Den här rekommenderar jag till tjejer i nian, som har varit med om lite och kan relatera till förhållanden och pojkvänner. Zarah, en av huvudpersonerna, är tillsammans med Victor, en lite småkriminell, svartsjuk kille som är sååå snygg, men inte särskilt snäll. Hur hanterar man att man får en örfil för att man pratat med en annan kille? Ska man förlåta? Eller lämna? Är allting antingen svart eller vitt?
Nu är det din tur! Vilken är din topp 5 av ungdomsböcker för tjejer?
The Return of Hjärtans Fröjd
Just nu känns det som om jag inte hinner sätta mig ner vid datorn och blogga - det är allt från föräldramöte till personalkonferenser till nya planeringar - och just bloggandet hinns inte riktigt med. Men, igår skippade jag träningen och la mig äntligen ner i soffan för att läsa uppföljaren till en av mina favvoböcker - The Return of Hjärtans Fröjd av Per Nilsson.
Boken börjar ett år efter Hjärtans Fröjd slutade. Berättarjaget (vars namn man aldrig får veta) sitter instängd i sin lägenhet med någon - vi vet inte vem. Vi får också veta att någon står utanför och ringer på dörren, vill desperat komma in och hotar med att ringa polisen. Denna någon vet vi inte heller vem det är. Hmm, riktigt förbryllande till en början.
Men, berättarjaget, killen alltså (ja, han får heta så hädanefter) har alltså gått ett år på gymnasiet och nu är det snart skolavslutning. Han blir inbjuden till en fest av en tjej som heter Amina - någon som han känner att han skulle kunna älska - om det inte vore för Ann-Katrin. Hon spökar fortfarande i bakgrunden och han bestämmer sig för att söka upp henne för att reda ut allt som hände, få svar på sina frågor och kanske att de skulle kunna fortsätta som vänner.
Men det är svårt att få tag på Ann-Katrin. Vart han än vänder sig tar spåren efter henne slut. Men när han väl hittar henne vill hon inte ha med honom att göra. Vad är det som får henne att reagera så kraftigt på hans kontaktsökande? Vad var det egentligen som hände den där natten för snart ett år sedan? Och hur ska han förklara för Amina?
Jag älskar ju Per Nilsson - om någon hade missat det - och Hjärtans Fröjd är en klassiker. Därför hade jag höga förväntningar på uppföljaren. Och visst, det är Per Nilsson. Man känner igen sig i berättarstil och språk. Man skrattar åt hans dialoger och ordlekar. Det är alltid lika kul att träffa på gamla karaktärer i nya böcker, som här när man får träffa Johan från Anarkai igen. Dessutom refererar han till sin bok Flickan han älskar heter Milena.
Storyn är bra och lite spännande - det är nästan lite deckaraktigt. Men man får lite hintar här och där, så man förstår vad som är på gång, men det är nog meningen. Killen själv menar på att han är den siste av oss alla som har fattat hur det ligger till.
Ja, det var en mysig kväll med Per Nilsson och alla hans karaktärer och den lilla kärleks/deckarhistorien. Men det är ingen Svenne eller Korpens sång. Trots det så rekommenderar jag boken till alla er som gillar Hjärtans Fröjd, för här får du ett vackert slut till den invecklade kärlekshistorien mellan berättarjaget och Ann-Ka.
Till sist har jag en liten teori om att den här boken hakar i ytterligare en bok av Nilsson, men det måste jag undersöka lite närmre först. Någon som kanske redan har kollat?
Susanne Bier x 2
Tittade klart på Efter bröllopet av Susanne Bier i morse - en film som jag länge velat se, men det har liksom inte blivit av. Nu hade jag äntligen tid och var på rätt humör för en - vad jag visste - ganska tung film.
Efter bröllopet handlar om Jacob (Mads Mikkelsen) som har vigt sitt liv åt att driva ett barnhem för gatubarn i Indien. Tyvärr är barnhemmet nedläggninghotat och det behövs pengar - snabbt. Jacob blir mycket motvilligt tvungen att flyga till Danmark för att träffa företagsledaren och miljardären Jörgen (Rolf Lassgård) som erbjuder honom en stor summa pengar till hans projekt.
Men det finns hållhakar. Trots att alla papper är så gott som klara insisterar Jörgen på att Jacob måste komma till Jörgens dotters bröllop. Jacob är i desperat behov av pengar så han blir tvungen att gå med på Jörgens krav. Men det innebär också att han måste stanna kvar i Danmark lite längre än planerat, något som han verkar starkt obekväm med.
Väl på bröllopet får Jacob en överraskning som förändrar hans liv radikalt. Han ställs öga mot öga med sitt förflutna och blir indragen i en familjekonflikt som kantas av hemligheter, dolda sanningar och livskriser.
Som sagt, filmen är ett tungt familje- och relationsdrama och man måste vara i rätt sinnesstämning för att uppskatta den. Den är mörk, sorglig och gripande, men som kontrast är skådespeleriet lysande. Samspelet karaktärerna emellan är ärligt och rakt och spetsas av en trovärdig och vass dialog. Jag gillade miljöerna och hur kameran används för att förstärka ord, känslor och stämningar. Kommer ni ihåg Festen från 1998? Efter bröllopet påminner om den, men här är familjehemligheterna kanske inte lika mörka. Jag undrar hela tiden: varför vill Jörgen så desperat hålla kvar Jacob i Danmark? Jacob har till en början ingen aning om vem Jörgen är, men kan det vara så att Jörgen har handplockat Jacob? Vet han något som inte vi vet? Svaren nystas sakta med säkert upp under filmens gång och håller mig fängslad till tusen.
Jag tycker att man ska se Efter bröllopet, men var beredd med näsduken!
Såg att SVT2 visar Biers film Älskar dig för evigt ikväll klockan 21.15. Vet dock inte om det kanske blir för mycket relationsdrama på en dag, så jag får se om humöret återigen infinner sig.
(Bild: www.moviezine.se)
Efter bröllopet handlar om Jacob (Mads Mikkelsen) som har vigt sitt liv åt att driva ett barnhem för gatubarn i Indien. Tyvärr är barnhemmet nedläggninghotat och det behövs pengar - snabbt. Jacob blir mycket motvilligt tvungen att flyga till Danmark för att träffa företagsledaren och miljardären Jörgen (Rolf Lassgård) som erbjuder honom en stor summa pengar till hans projekt.
Men det finns hållhakar. Trots att alla papper är så gott som klara insisterar Jörgen på att Jacob måste komma till Jörgens dotters bröllop. Jacob är i desperat behov av pengar så han blir tvungen att gå med på Jörgens krav. Men det innebär också att han måste stanna kvar i Danmark lite längre än planerat, något som han verkar starkt obekväm med.
Väl på bröllopet får Jacob en överraskning som förändrar hans liv radikalt. Han ställs öga mot öga med sitt förflutna och blir indragen i en familjekonflikt som kantas av hemligheter, dolda sanningar och livskriser.
Som sagt, filmen är ett tungt familje- och relationsdrama och man måste vara i rätt sinnesstämning för att uppskatta den. Den är mörk, sorglig och gripande, men som kontrast är skådespeleriet lysande. Samspelet karaktärerna emellan är ärligt och rakt och spetsas av en trovärdig och vass dialog. Jag gillade miljöerna och hur kameran används för att förstärka ord, känslor och stämningar. Kommer ni ihåg Festen från 1998? Efter bröllopet påminner om den, men här är familjehemligheterna kanske inte lika mörka. Jag undrar hela tiden: varför vill Jörgen så desperat hålla kvar Jacob i Danmark? Jacob har till en början ingen aning om vem Jörgen är, men kan det vara så att Jörgen har handplockat Jacob? Vet han något som inte vi vet? Svaren nystas sakta med säkert upp under filmens gång och håller mig fängslad till tusen.
Jag tycker att man ska se Efter bröllopet, men var beredd med näsduken!
Såg att SVT2 visar Biers film Älskar dig för evigt ikväll klockan 21.15. Vet dock inte om det kanske blir för mycket relationsdrama på en dag, så jag får se om humöret återigen infinner sig.
(Bild: www.moviezine.se)
Kärlekshistoria från början till slut
Avslutade just Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket av Gunnar Ardelius. För oss som hade nationella prov i svenska i februari är boken inte helt okänd eftersom den fanns med som textutdrag. Jag tyckte titeln lät lockande och det lilla man fick ta del av på nationella provet gjorde mig nyfiken på innehållet.
Boken är upplagd i små korta prosaavsnitt, där egentligen varje litet avsnitt står för sig själv. Bokens tre delar hänger dock samman. Det handlar om Morris och Betty som genomgår vad många unga kärlekspar måste genomgå: den passionerade förälskelsen, tiden när förhållandet och vardagen bara rullar och till sist, slutet. Och när vet man egentligen att det är slut? är frågan som huvudpersonerna ställer sig. "Kanske när man känner sig mer kär i sina minnen än i den man har framför sig." blir svaret.
Jag tyckte mycket om boken. Ardelius sätt att skriva påminde mig lite om Per Nilsson och boken överhuvudtaget tycker jag har klara kopplingar till Nilssons Hjärtans fröjd. Språket är vackert men ibland tyckte jag att dialogen var lite väl poetisk. Men jag gillade upplägget med de korta avsnitten och fick flera idéer på hur man skulle kunna jobba med boken i till exempel en nia, både med läsning och skrivande. Ardelius är ju ganska ung och jag upplever att många elever gillar att läsa böcker av författare som inte är alltför långt ifrån dem i ålder. "Dom har den där känslan kvar av hur det verkligen känns", som en elev sa till mig. Inte många författare klarar av att skildra tonårskärlek på ett realistiskt sätt (Per Nilsson är bäst i det sammanhanget, tycker jag!), men Ardelius klarar det ganska bra, även om det ibland blir lite för luddigt och abstrakt för att man ska hänga med.
Ardelius gav ut sin andra bok När du blundar tittar jag i våras, som ska påminna lite om debutboken. Ska definitivt försöka få tag på den.
Boken är upplagd i små korta prosaavsnitt, där egentligen varje litet avsnitt står för sig själv. Bokens tre delar hänger dock samman. Det handlar om Morris och Betty som genomgår vad många unga kärlekspar måste genomgå: den passionerade förälskelsen, tiden när förhållandet och vardagen bara rullar och till sist, slutet. Och när vet man egentligen att det är slut? är frågan som huvudpersonerna ställer sig. "Kanske när man känner sig mer kär i sina minnen än i den man har framför sig." blir svaret.
Jag tyckte mycket om boken. Ardelius sätt att skriva påminde mig lite om Per Nilsson och boken överhuvudtaget tycker jag har klara kopplingar till Nilssons Hjärtans fröjd. Språket är vackert men ibland tyckte jag att dialogen var lite väl poetisk. Men jag gillade upplägget med de korta avsnitten och fick flera idéer på hur man skulle kunna jobba med boken i till exempel en nia, både med läsning och skrivande. Ardelius är ju ganska ung och jag upplever att många elever gillar att läsa böcker av författare som inte är alltför långt ifrån dem i ålder. "Dom har den där känslan kvar av hur det verkligen känns", som en elev sa till mig. Inte många författare klarar av att skildra tonårskärlek på ett realistiskt sätt (Per Nilsson är bäst i det sammanhanget, tycker jag!), men Ardelius klarar det ganska bra, även om det ibland blir lite för luddigt och abstrakt för att man ska hänga med.
Ardelius gav ut sin andra bok När du blundar tittar jag i våras, som ska påminna lite om debutboken. Ska definitivt försöka få tag på den.
Roald Dahl-frossa
Jag har under våren köpt en hel del Roald Dahl-böcker och äntligen fick jag tid att njuta av dem! Jag har tidigare läst Matilda och Charlie and the Chocolate Factory, som jag använt i min undervsining. Nu var det dags för att fördjupa mig ännu mer i Dahls knäppa, men helt underbara sagovärld.
Jag började med The BFG (på svenska SVJ), The Big Friendly Giant. Det handlar om Sophie, en föräldralös flicka, som en sömnlös natt råkar se en jätte gå omkring på gatorna med en väska och en stor trumpetliknande sak i händerna. Eftersom jätten är rädd för att bli sedd kidnappar han Sophie och tar med henne hem till sin grotta. Sophie är förstås livrädd till en början, men inser snart att jätten är den snällaste som finns och vill inget hellre än att få en vän. Han har aldrig gått i skolan, så därför pratar han lite konstigt och roligt, och det hela är upplagt för en massa missförstånd. Sophie är dock en smart flicka så hon förstår snabbt jättens sätt att prata. Snart får Sophie veta att det finns en hel del otäcka jättar också, som går runt i världen och äter upp en massa barn. Sophie och BFG bestämmer sig för att stoppa de elaka jättarna och med hjälp av Englands drottning går det som smort.
Som vanligt när det gäller Roald Dahl, så skrattade jag rakt ut flera gånger när jag läste The BFG. Jätten är verkligen hur rolig som helst med sitt konstiga sätt att prata och lite korkade personlighet. Lilla Sophie är den smarta av de båda men de kompletterar varandra bra och blir ett perfekt team i kampen mot de elaka jättarna. De andra jättarna har namn som the Bloodbottler, the Fleshlumpeater och the Bonecruncher är riktiga bullies som dessutom äter små barn. Ganska hemskt faktiskt, men i Dahls skruvade berättelser kan man alltid se fram emot ett lyckligt slut, där de onda får sitt straff, och så även här.
Jag kan verkligen rekommendera The BFG till både barn, ungdomar och vuxna och ett tips - läs den på engelska!
Sedan var det dags för The Twits. En tunn, men helt tokig bok med Mr och Mrs Twit i huvudrollerna. The Twits är riktigt fula människor både inuti och utanpå. Det enda de lever för är att plåga varandra med otäcka practical jokes, som till exempel att bjuda på spaghetti som egentligen är maskar och lägga emaljögon i varandras dricksglas. Äckligt, men ack så roligt. En gång i veckan äter de fågelpaj som de gör av de fåglar som Mr Twit har skjuter ner från det döda trädet i trädgården. De har också en bur med apor, The Muggle-Wumps, i trädgården som de tvingar att stå uppochner i flera timmar i streck.
Men aporna som har sett The Twits bråka med varandra i flera år börjar bli trötta på dem. De vill inte längre bli plågade av paret och snart har herr Muggle-Wump tänkt ut den hämnd som de så länge har längtat efter.
Jag köpte också The Twits: A Set of Plays, en bok med sju korta pjäser som passar ypperligt att använda i engelskundervisningen. Tror att det kan bli riktigt kul och ser fram emot att testa i höst! Det finns en liknande bok till The BFG också.
Om ni som jag är Dahl-älskare så måste ni bara gå in på hans hemsida som är en guldgruva! Här finns information om alla hans böcker och det bästa - massor av tips på hur man kan jobba med hans böcker i undervisningen. Man kan också ta en titt på den webbsida som hans fans har snickrat ihop, där det finns information, spel, lektionstips och downloads av alla de slag.
Där kommer i alla fall jag klicka runt om det blir fler regniga dagar...
Jag började med The BFG (på svenska SVJ), The Big Friendly Giant. Det handlar om Sophie, en föräldralös flicka, som en sömnlös natt råkar se en jätte gå omkring på gatorna med en väska och en stor trumpetliknande sak i händerna. Eftersom jätten är rädd för att bli sedd kidnappar han Sophie och tar med henne hem till sin grotta. Sophie är förstås livrädd till en början, men inser snart att jätten är den snällaste som finns och vill inget hellre än att få en vän. Han har aldrig gått i skolan, så därför pratar han lite konstigt och roligt, och det hela är upplagt för en massa missförstånd. Sophie är dock en smart flicka så hon förstår snabbt jättens sätt att prata. Snart får Sophie veta att det finns en hel del otäcka jättar också, som går runt i världen och äter upp en massa barn. Sophie och BFG bestämmer sig för att stoppa de elaka jättarna och med hjälp av Englands drottning går det som smort.
Som vanligt när det gäller Roald Dahl, så skrattade jag rakt ut flera gånger när jag läste The BFG. Jätten är verkligen hur rolig som helst med sitt konstiga sätt att prata och lite korkade personlighet. Lilla Sophie är den smarta av de båda men de kompletterar varandra bra och blir ett perfekt team i kampen mot de elaka jättarna. De andra jättarna har namn som the Bloodbottler, the Fleshlumpeater och the Bonecruncher är riktiga bullies som dessutom äter små barn. Ganska hemskt faktiskt, men i Dahls skruvade berättelser kan man alltid se fram emot ett lyckligt slut, där de onda får sitt straff, och så även här.
Jag kan verkligen rekommendera The BFG till både barn, ungdomar och vuxna och ett tips - läs den på engelska!
Sedan var det dags för The Twits. En tunn, men helt tokig bok med Mr och Mrs Twit i huvudrollerna. The Twits är riktigt fula människor både inuti och utanpå. Det enda de lever för är att plåga varandra med otäcka practical jokes, som till exempel att bjuda på spaghetti som egentligen är maskar och lägga emaljögon i varandras dricksglas. Äckligt, men ack så roligt. En gång i veckan äter de fågelpaj som de gör av de fåglar som Mr Twit har skjuter ner från det döda trädet i trädgården. De har också en bur med apor, The Muggle-Wumps, i trädgården som de tvingar att stå uppochner i flera timmar i streck.
Men aporna som har sett The Twits bråka med varandra i flera år börjar bli trötta på dem. De vill inte längre bli plågade av paret och snart har herr Muggle-Wump tänkt ut den hämnd som de så länge har längtat efter.
Jag köpte också The Twits: A Set of Plays, en bok med sju korta pjäser som passar ypperligt att använda i engelskundervisningen. Tror att det kan bli riktigt kul och ser fram emot att testa i höst! Det finns en liknande bok till The BFG också.
Om ni som jag är Dahl-älskare så måste ni bara gå in på hans hemsida som är en guldgruva! Här finns information om alla hans böcker och det bästa - massor av tips på hur man kan jobba med hans böcker i undervisningen. Man kan också ta en titt på den webbsida som hans fans har snickrat ihop, där det finns information, spel, lektionstips och downloads av alla de slag.
Där kommer i alla fall jag klicka runt om det blir fler regniga dagar...
Boktips
Jag brukar inte ofta läsa böcker bara för underhållning, utan jag vill att boken ska säga mig någonting - att jag ska lära mig någonting. Därför blir det inte mycket deckare eller komedier för mig. Men jag försöker i alla fall ta mig tid att läsa de allra populäraste böckerna, för att hålla mig a jour och kunna diskutera dem med mina elever ifall det skulle behövas.
Nu på semestern fick jag två böcker av en kollega på förlaget och som jag faktiskt tog med mig till stranden. Jag var ganska trött på tung litteratur och ungdomslitteratur och tänkte att det skulle passa bra med något lättsammare. Och jag fick en riktig smäll i skallen - i alla fall av den boken jag valde att läsa först.
Jag går bara ut en stund av Isobel Hadley-Kamptz är en otroligt gripande och sorglig bok om hur barnlöshet och kampen för att bli gravid kan förstöra och rasera relationen med den du lever närmast, hur man tappar all form av moral och glider mer och mer mot avgrunden. Isobel förlorar sin ofödda dotter och kämpar därefter för att leva ett så normalt liv som möjligt med sin make, Erik, som hon älskar över allt annat. Men Isobel klarar inte att se Eriks förstående ögon, känna hans händer på sin kropp eller höra honom säga att det kommer att ordna sig. Istället dövar hon sin smärta med alkohol och andra män.
Boken är så rak och naken, jag tyckte att Isobel talade direkt till mig. Hon utelämnar inget, låter en få ta del av hennes innersta tankar och känslor - hur hemska och "omoraliska" de än må vara. Hon berättar bara som det är - take it or leave it. Jag grät vid flertalet tillfällen och fick ibland lägga ifrån mig boken för att hämta mig och tänka efter i några minuter. Jag funderade många gånger på att kvinnor i 25-årsåldern och uppåt tar så för givet att alla kan få barn, vi frågar våra väninnor om det inte är dags snart och vi talar vitt och brett om när det kan passa att "skaffa" barn. Jag gör det också. Men jag fick mig en tankeställare. Vi tänker inte alltid på att bland oss sitter många kvinnor som kämpar och kämpar för att bli gravida, som fått missfall, som fött döda barn, som gjort abort. Isobel berättar i boken om hur det känns när alla nyfiket frågar vid familjeträffarna "Har det blivit något än?" och hur hon mår illa av att hon vet att ständigt måste svara nej på den frågan.
Jag rekommenderar verkligen den här boken, till både män och kvinnor. En man kommer kanske tycka att Isobels beteende är oförsvarbart och inte förstå varför hon gör som hon gör, men samtidigt tror jag att han kommer att få en hint om hur barnlöshet faktiskt påverkar en kvinna och hennes relation till sin partner. För mig som kvinna var den här boken omskakande och jag tycker att alla kvinnor i fertil ålder borde läsa den. Jag fattade nog inte hur fruktansvärt det kan vara att räkna dagar till ägglossning och mens, ha sex på "rätt" datum och tid, hoppas och varenda gång bli besviken. När känslorna försvinner och allt går på rutin och det enda man kan göra för att känna att man lever är att supa sig full och ragga upp någon på krogen. Jag tror inte att Isobels berättelse är ovanlig i sitt slag och tack vare henne har jag tagit ett beslut - jag kommer inte längre ställa frågan om barn till mina väninnor. Nu har "den verkliga" Isobel nyligen fått barn (läs mer på hennes blogg som jag länkade till ovan!), men hennes ord och känslor kommer att leva i mig i en lång tid framöver.
Ett litet tillägg bara: trots att huvudpersonen heter Isobel och boken är skriven i jag-form, så säger Isobel att det inte nödvändigtvis handlar om henne själv. Bara så att ni vet.
Nu på semestern fick jag två böcker av en kollega på förlaget och som jag faktiskt tog med mig till stranden. Jag var ganska trött på tung litteratur och ungdomslitteratur och tänkte att det skulle passa bra med något lättsammare. Och jag fick en riktig smäll i skallen - i alla fall av den boken jag valde att läsa först.
Jag går bara ut en stund av Isobel Hadley-Kamptz är en otroligt gripande och sorglig bok om hur barnlöshet och kampen för att bli gravid kan förstöra och rasera relationen med den du lever närmast, hur man tappar all form av moral och glider mer och mer mot avgrunden. Isobel förlorar sin ofödda dotter och kämpar därefter för att leva ett så normalt liv som möjligt med sin make, Erik, som hon älskar över allt annat. Men Isobel klarar inte att se Eriks förstående ögon, känna hans händer på sin kropp eller höra honom säga att det kommer att ordna sig. Istället dövar hon sin smärta med alkohol och andra män.
Boken är så rak och naken, jag tyckte att Isobel talade direkt till mig. Hon utelämnar inget, låter en få ta del av hennes innersta tankar och känslor - hur hemska och "omoraliska" de än må vara. Hon berättar bara som det är - take it or leave it. Jag grät vid flertalet tillfällen och fick ibland lägga ifrån mig boken för att hämta mig och tänka efter i några minuter. Jag funderade många gånger på att kvinnor i 25-årsåldern och uppåt tar så för givet att alla kan få barn, vi frågar våra väninnor om det inte är dags snart och vi talar vitt och brett om när det kan passa att "skaffa" barn. Jag gör det också. Men jag fick mig en tankeställare. Vi tänker inte alltid på att bland oss sitter många kvinnor som kämpar och kämpar för att bli gravida, som fått missfall, som fött döda barn, som gjort abort. Isobel berättar i boken om hur det känns när alla nyfiket frågar vid familjeträffarna "Har det blivit något än?" och hur hon mår illa av att hon vet att ständigt måste svara nej på den frågan.
Jag rekommenderar verkligen den här boken, till både män och kvinnor. En man kommer kanske tycka att Isobels beteende är oförsvarbart och inte förstå varför hon gör som hon gör, men samtidigt tror jag att han kommer att få en hint om hur barnlöshet faktiskt påverkar en kvinna och hennes relation till sin partner. För mig som kvinna var den här boken omskakande och jag tycker att alla kvinnor i fertil ålder borde läsa den. Jag fattade nog inte hur fruktansvärt det kan vara att räkna dagar till ägglossning och mens, ha sex på "rätt" datum och tid, hoppas och varenda gång bli besviken. När känslorna försvinner och allt går på rutin och det enda man kan göra för att känna att man lever är att supa sig full och ragga upp någon på krogen. Jag tror inte att Isobels berättelse är ovanlig i sitt slag och tack vare henne har jag tagit ett beslut - jag kommer inte längre ställa frågan om barn till mina väninnor. Nu har "den verkliga" Isobel nyligen fått barn (läs mer på hennes blogg som jag länkade till ovan!), men hennes ord och känslor kommer att leva i mig i en lång tid framöver.
Ett litet tillägg bara: trots att huvudpersonen heter Isobel och boken är skriven i jag-form, så säger Isobel att det inte nödvändigtvis handlar om henne själv. Bara så att ni vet.
Boktips för sexan
Ibland kan det vara svårt att hitta bra böcker till de yngre tonåren, tycker jag. Sexan-sjuan är en ganska klurig ålder där böckerna varken får vara för barnsliga eller för svåra. Nu har jag dock hittat en perfekt bok för sexan och kanske sjuan. Den heter Du har ingenting sett och är skriven av Maja Hjertzell.
Den handlar om Tomas, 12 år, som är ganska ensam. Han har inga direkta vänner och för att fördriva sin tid läser han Sherlock Holmes och hämtar inspiration från böckerna att själv försöka lösa brott. I skolan blir han trakasserad av två klasskamrater som mobbar honom både fysiskt och psykiskt för att han leker detektiv. Han försöker undvika killarna så mycket det går, men det verkar aldrig ta slut.
En dag får han dock ett spännande uppdrag av en pojke han aldrig sett förut. Han ska spionera på en man som säga vara elak mot familjens katt. Tomas inleder sitt detektivarbete, men märker inget konstigt med mannen. Han är nästan på väg att ge upp när något väldigt otäckt händer och han ställs inför ett svårt val. Hur mycket ska man lägga sig i andras liv? När är det dags att säga ifrån?
Jag gillade den här boken mycket. För det första för att den var spännande, men också för att den tar upp väldigt angelägna saker för den här åldersgruppen. Här finns det massor att samtala om! Mobbningen gestaltas obehagligt sakligt i boken och vi får följa Tomas tankar kring sina plågoandar. Han resonerar som så många andra barn, att det går nog snart över, men när det bara fortsätter och fortsätter och ingen vuxen verkar fatta - vad gör man då? Likaså är brottet som mannen utför i boken intressant att diskutera - vågar inte avslöja för mycket här - men många barn ser nog detta i hemmet och blir lämnade ensamma med sina känslor. Därför passar den här boken så himla bra som utgångspunkt för samtal! Dessutom är boken välskriven med ett ganska fylligt språk - inte alls toftigt som det annars kan vara för den här åldern.
Så om ni ska ha sexor i svenska till hösten, så rekommenderar jag den här boken starkt!
Boktips!
Jag har precis läst ut Parfymen av Patrick Süskind och ska snart sätta mig och titta på filmen. Jag är verkligen nyfiken på hur filmmakarna lyckats gestalta Grenouille och hans doftlöshet men också hans besatthet av oskuldens doft.
Jag läste Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren för ett par somrar sedan och den gjorde starkt intryck på mig. Hercule är, liksom Grenouille, en färgstark karaktär som man inte glömmer i första taget. Det fantastiska språket är ytterligare en sak som sammankopplar dessa två romaner.
Tycker man om berättelser med ovanliga personligheter och mustigt språk, så tycker jag att man ska läsa både Parfymen och Den vidunderliga kärlekens historia. Jag anser dock att Vallgrens roman är strået vassare med sina fängslande sidospår och spännande partier - detta har inte Parfymen mycket av. Båda är dock strålande i sina miljöbeskrivningar och karaktärsbeskrivningar.
Så - om ni inte har läst Parfymen eller Den vidunderliga... - ta er tid att göra det i sommar!
Jag läste Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren för ett par somrar sedan och den gjorde starkt intryck på mig. Hercule är, liksom Grenouille, en färgstark karaktär som man inte glömmer i första taget. Det fantastiska språket är ytterligare en sak som sammankopplar dessa två romaner.
Tycker man om berättelser med ovanliga personligheter och mustigt språk, så tycker jag att man ska läsa både Parfymen och Den vidunderliga kärlekens historia. Jag anser dock att Vallgrens roman är strået vassare med sina fängslande sidospår och spännande partier - detta har inte Parfymen mycket av. Båda är dock strålande i sina miljöbeskrivningar och karaktärsbeskrivningar.
Så - om ni inte har läst Parfymen eller Den vidunderliga... - ta er tid att göra det i sommar!
Tillbaks efter sportlovet
Tänk, igår hade jag ingen ångest alls för att börja jobba igen. Jag har till och med sovit hela natten utan att ens drömma om jobbet eller vakna innan klockan ringde. Härligt!
Det är så intressant efter ett lov att man så snabbt kommer in i hetsen igen - det är som om man aldrig varit ledig. Eleverna verkar lite trötta och sega - de har troligtvis vänt på dygnet - så det har faktiskt varit riktigt behagligt att undervisa idag. Inga större morsättningar eller konflikter.
Ett litet boktips till er alla och era elever: jag har läst (Un)arranged marriage av Bali Rai med min nia i engelska och den är riktigt bra. Den handlar om Manny som tvingas av sin pappa att gifta sig med en flicka han aldrig har träffat vid sjutton års ålder. Familjen är från Indien men bor i Storbritannien och försöker med näbbar och klor försvara sitt sätt att leva med alla traditioner och regler. Manny, som är emot allt vad hans familj står för, gör uppror. Han struntar i skolan, börjar leva ett kriminellt liv, blir tillsammans med en engelsk tjej och håller sig hemifrån så mycket som möjligt. En dag bestämmer hans föräldrar att de ska åka till Indien i fem veckor och hälsa på släkten och Manny följer med. Men vistelsen slutar i en katastrof för Manny. Hans familj lämnar landet utan honom och nu är han kvar, utan något pass och någon som kan hjälpa honom tillbaka till England. Men som tur är finns räddningen närmare än han tror.
Hoppas att ni gillar den lika mycket som vi gör! Lycka till!
Det är så intressant efter ett lov att man så snabbt kommer in i hetsen igen - det är som om man aldrig varit ledig. Eleverna verkar lite trötta och sega - de har troligtvis vänt på dygnet - så det har faktiskt varit riktigt behagligt att undervisa idag. Inga större morsättningar eller konflikter.
Ett litet boktips till er alla och era elever: jag har läst (Un)arranged marriage av Bali Rai med min nia i engelska och den är riktigt bra. Den handlar om Manny som tvingas av sin pappa att gifta sig med en flicka han aldrig har träffat vid sjutton års ålder. Familjen är från Indien men bor i Storbritannien och försöker med näbbar och klor försvara sitt sätt att leva med alla traditioner och regler. Manny, som är emot allt vad hans familj står för, gör uppror. Han struntar i skolan, börjar leva ett kriminellt liv, blir tillsammans med en engelsk tjej och håller sig hemifrån så mycket som möjligt. En dag bestämmer hans föräldrar att de ska åka till Indien i fem veckor och hälsa på släkten och Manny följer med. Men vistelsen slutar i en katastrof för Manny. Hans familj lämnar landet utan honom och nu är han kvar, utan något pass och någon som kan hjälpa honom tillbaka till England. Men som tur är finns räddningen närmare än han tror.
Hoppas att ni gillar den lika mycket som vi gör! Lycka till!
Linas kvällsbok
"Linas kvällsbok" har länge stått i min bokhylla utan att jag har läst den. Jag köpte den på bokmässan i Göteborg för säkert tre år sedan när jag lyssnade på Emma Hamberg. Det var inte förrän en av mina elever som jag stöttar enskilt ville läsa den, som jag tänkte "What the heck!" och tog ner den från hyllan och började läsa. Och jag blev faktiskt positivt överrraskad! Det var som att återuppleva sin högstadietid igen! OK, det är ju inte alltid roligt att få flashbacks från fester, tjafs mellan tjejkompisarna, gamla pojkvänner och känslan av att bara vara helt vanlig, ingen särskild, "helt ok snygg" som Danne, Linas pojkvän, talar om för henne att hon är. Men, här blev jag faktiskt fast, jag ville inte sluta läsa och efteråt var jag lite ledsen för att det tog slut så fort.
Så, för att förlänga känslan ytterligare, var jag och en kollega på bio och såg filmen "Linas kvällsbok". Det var vi och en massa fjortisar, men skit samma. Filmen var faktiskt också riktigt bra - en typisk tjejfilm, men jag tror faktiskt att de killar som fjortistjejerna hade dragit med sig till bion faktiskt också tyckte att den var bra. Det tyckte kollegan och jag i alla fall hördes på skratten och suckarna och kommentarerna under föreställningen. En bra film att dra med sig sina handledarelever på eller en tjejgrupp eller kanske hela årskursen.
Och nu har ju "Linas kvällsbok 2" kommit ut, så jag behöver inte lämna återupplevelsen av min tonårstid bakom mig riktigt, riktigt ännu...
Så, för att förlänga känslan ytterligare, var jag och en kollega på bio och såg filmen "Linas kvällsbok". Det var vi och en massa fjortisar, men skit samma. Filmen var faktiskt också riktigt bra - en typisk tjejfilm, men jag tror faktiskt att de killar som fjortistjejerna hade dragit med sig till bion faktiskt också tyckte att den var bra. Det tyckte kollegan och jag i alla fall hördes på skratten och suckarna och kommentarerna under föreställningen. En bra film att dra med sig sina handledarelever på eller en tjejgrupp eller kanske hela årskursen.
Och nu har ju "Linas kvällsbok 2" kommit ut, så jag behöver inte lämna återupplevelsen av min tonårstid bakom mig riktigt, riktigt ännu...
Ett öga rött
Måste tipsa er alla svensklärare om Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri - läs den med era elever!
Jag har en nia i svenska som jag läst boken tillsammans med. Av en slump hittade jag i vår svenskdepå den inlästa versionen av boken, som för övrigt Jonas bror Hamadi läser, så vi började med att lyssna på de första kapitlen. Och vad vi skrattade. Språket är underbart och det fick så mycket större effekt när man hörde hur det verkligen lät. Jag har läst boken flera gånger, men på det här sättet fick boken ännu ett lyft. Eleverna riktigt bad om att få lyssna och jag var inte direkt nödbedd.
I Känn på litteraturen hittade jag mycket intressanta diskussions- och analysfrågor, som var på precis rätt nivå för åldersgruppen. Idag har vi haft litterärt seminarium (ja, jag vet, det låter pretto, men det är enklare än vad man tror) där varje elev hade ansvar för en av frågorna i materialet. Eleverna fick frågorna för en vecka sen och har förberett ett eget svar, som man under seminariet presenterar för resten av gruppen. Därefter släpps frågan fri och diskussionen kan fortsätta. Kul och mycket givande. Många elever får en aha-upplevelse under dessa seminarier - att höra sina klasskamrater prata om boken och ge sin syn på det hela, kan i många fall betyda mycket mer än att jag som pedagog gör detsamma.
Imorgon avslutar vi arbetet med en uppsatsskrivning som är utformad ungefär som det nationella provet i svenska. Det finns fyra ämnen att välja på och texten ska disponeras och skrivas under begränsad tid. Även uppsatsämnena har jag tagit från Känn på litteraturen.
Som sagt, läs boken med era elever och investera i CD-versionen. Jag lovar er en fantastisk läsupplevelse.
Jag har en nia i svenska som jag läst boken tillsammans med. Av en slump hittade jag i vår svenskdepå den inlästa versionen av boken, som för övrigt Jonas bror Hamadi läser, så vi började med att lyssna på de första kapitlen. Och vad vi skrattade. Språket är underbart och det fick så mycket större effekt när man hörde hur det verkligen lät. Jag har läst boken flera gånger, men på det här sättet fick boken ännu ett lyft. Eleverna riktigt bad om att få lyssna och jag var inte direkt nödbedd.
I Känn på litteraturen hittade jag mycket intressanta diskussions- och analysfrågor, som var på precis rätt nivå för åldersgruppen. Idag har vi haft litterärt seminarium (ja, jag vet, det låter pretto, men det är enklare än vad man tror) där varje elev hade ansvar för en av frågorna i materialet. Eleverna fick frågorna för en vecka sen och har förberett ett eget svar, som man under seminariet presenterar för resten av gruppen. Därefter släpps frågan fri och diskussionen kan fortsätta. Kul och mycket givande. Många elever får en aha-upplevelse under dessa seminarier - att höra sina klasskamrater prata om boken och ge sin syn på det hela, kan i många fall betyda mycket mer än att jag som pedagog gör detsamma.
Imorgon avslutar vi arbetet med en uppsatsskrivning som är utformad ungefär som det nationella provet i svenska. Det finns fyra ämnen att välja på och texten ska disponeras och skrivas under begränsad tid. Även uppsatsämnena har jag tagit från Känn på litteraturen.
Som sagt, läs boken med era elever och investera i CD-versionen. Jag lovar er en fantastisk läsupplevelse.
Shoo bre av Douglas Foley
Har precis avslutat arbetet med ungdomsromanen Shoo bre av Douglas Foley i år 9 och måste rekommendera den till alla svensklärare.
Här får vi möta Oscar och Elias, två unga killar i förorten, som på ytan verkar väldigt olika, men som på insidan brottas med samma sorters problem. Omöjlig kärlek är ett tema som går som en röd tråd genom hela boken, men andra teman som att hitta sin identitet, att välja rätt i livet tas också upp.
Boken har ett engagerande språk med driv och flyt, konflikterna är intressanta och fångar lätt eleverna och det finns massor med händelser som går att ha givande diskussioner kring, bl.a. hur tjejerna i boken skildras, hur man hanterar att bli dumpad eller vad man gör med vänner som sviker.
Läs den med dina elever - den mest ovillige kommer att bli övertygad!
Här får vi möta Oscar och Elias, två unga killar i förorten, som på ytan verkar väldigt olika, men som på insidan brottas med samma sorters problem. Omöjlig kärlek är ett tema som går som en röd tråd genom hela boken, men andra teman som att hitta sin identitet, att välja rätt i livet tas också upp.
Boken har ett engagerande språk med driv och flyt, konflikterna är intressanta och fångar lätt eleverna och det finns massor med händelser som går att ha givande diskussioner kring, bl.a. hur tjejerna i boken skildras, hur man hanterar att bli dumpad eller vad man gör med vänner som sviker.
Läs den med dina elever - den mest ovillige kommer att bli övertygad!