Låt stå!

Just nu känns det som om jag inte hinner sätta mig ner vid datorn och blogga - det är allt från föräldramöte till personalkonferenser till nya planeringar - och just bloggandet hinns inte riktigt med. Men, igår skippade jag träningen och la mig äntligen ner i soffan för att läsa uppföljaren till en av mina favvoböcker - The Return of Hjärtans Fröjd av Per Nilsson.

Boken börjar ett år efter Hjärtans Fröjd slutade. Berättarjaget (vars namn man aldrig får veta) sitter instängd i sin lägenhet med någon - vi vet inte vem. Vi får också veta att någon står utanför och ringer på dörren, vill desperat komma in och hotar med att ringa polisen. Denna någon vet vi inte heller vem det är. Hmm, riktigt förbryllande till en början.

Men, berättarjaget, killen alltså (ja, han får heta så hädanefter) har alltså gått ett år på gymnasiet och nu är det snart skolavslutning. Han blir inbjuden till en fest av en tjej som heter Amina - någon som han känner att han skulle kunna älska - om det inte vore för Ann-Katrin. Hon spökar fortfarande i bakgrunden och han bestämmer sig för att söka upp henne för att reda ut allt som hände, få svar på sina frågor och kanske att de skulle kunna fortsätta som vänner.

Men det är svårt att få tag på Ann-Katrin. Vart han än vänder sig tar spåren efter henne slut. Men när han väl hittar henne vill hon inte ha med honom att göra. Vad är det som får henne att reagera så kraftigt på hans kontaktsökande? Vad var det egentligen som hände den där natten för snart ett år sedan? Och hur ska han förklara för Amina?

Jag älskar ju Per Nilsson - om någon hade missat det - och Hjärtans Fröjd är en klassiker. Därför hade jag höga förväntningar på uppföljaren. Och visst, det är Per Nilsson. Man känner igen sig i berättarstil och språk. Man skrattar åt hans dialoger och ordlekar. Det är alltid lika kul att träffa på gamla karaktärer i nya böcker, som här när man får träffa Johan från Anarkai igen. Dessutom refererar han till sin bok Flickan han älskar heter Milena.

Storyn är bra och lite spännande - det är nästan lite deckaraktigt. Men man får lite hintar här och där, så man förstår vad som är på gång, men det är nog meningen. Killen själv menar på att han är den siste av oss alla som har fattat hur det ligger till.

Ja, det var en mysig kväll med Per Nilsson och alla hans karaktärer och den lilla kärleks/deckarhistorien. Men det är ingen Svenne eller Korpens sång. Trots det så rekommenderar jag boken till alla er som gillar Hjärtans Fröjd, för här får du ett vackert slut till den invecklade kärlekshistorien mellan berättarjaget och Ann-Ka.

Till sist har jag en liten teori om att den här boken hakar i ytterligare en bok av Nilsson, men det måste jag undersöka lite närmre först. Någon som kanske redan har kollat?