Dilemma
Vad gör man? Det här ställs man ju inför lite då och då och alla skolor har olika sätt att ta itu med det. Jag har arbetat på en skola där rektorn tyckte att man skulle gå till läraren ifråga och prata med henne/honom direkt, på en annan skola ville man att rektorn skulle ta hand om sådana här konflikter.
Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra med informationen. Vad gör ni när elever kommer och berättar sådant här? Tar ni konflikten med läraren direkt eller låter ni informationen gå vidare till någon som har personalansvar? Förslag tas tacksamt emot...
När sådant här hänt mig, har jag sagt åt eleverna att åter igen prata med sin lärare, men enskilt någon eller några stycken och när läraren har tid. Dessutom har jag pratat med kollegan i enrum och berättat vad
eleverna är missnöjda med och berättat att jag bett dem prata med denne. Till rektorn har jag däremot aldrig vänt mig.
Usch, sånt här är jobbigt! Jag brukar också säga till eleverna att försöka prata med läraren en gång till, och om inte det hjälper så får de komma tillbaka. Annars får man försöka säga det lite snyggt till läraren, och om de inte tar till sig eller slår ifrån sig så prata med rektorn.
Skulle det vara jättekonstigt om du var med en lektion? Eller gör dig ärenden in i klassen?
När det har hänt mig har jag talat med kollegan i fråga, men det beror ju lite på om det är en sådan kollega som man vet att man kan tala med. Om det rör sig om en konkret sak, t.ex. ett missförstånd om ett provdatum, är det ju lätt jämfört med om klagomålet gäller kollegan som person eller dennes undervisningsstil. Anta att situationen var den omvända: att elever hade vänt sig till din kollega för att klaga på dig. Hur skulle du vilja att din kollega skötte det?
Tack för era kloka kommentarer. det är klart som du säger, Maja, att man vill att kollegan kommer till en själv först om det skulle vara något. Nu handlar det ju inte om något enkelt, utan om kränkningar och en trist stil gentemot eleverna och det är svårare att förklara tycker jag. Det är enkelt för läraren att slå det ifrån sig och säga att eleverna har missuppfattat eller att de överdriver, vilket är fallet just nu.
Nina, ja det vore lite märkligt om jag kom in i klassrummet - vi har inte alls samma ämnen och rör oss inte ens i samma byggnad. Problem. Annars har jag tänkt samma tanke som du - att vara med på en lektion och se hur det funkar. Samtidigt vet jag inte om det är min uppgift att utvärdera mina kollegor? Usch, va svårt!
För att försvåra det lite vill jag tillägga att det också kan vara vanskligt att prata med kollegan, speciellt om kollegan inte är i balans, och man misstänker att det eleverna berättar är sant. Det finns ju en risk att de välmenande eleverna/klassen hängs ut och att kollegan tar informationen som kritik som han/hon inte klarar av att bemöta på ett vuxet sätt gentemot eleverna. En sådan situation har vi på vår arbetsplats just nu. Knivigt.
Har precis läst AUO2 och jag är fullt och fast medveten om att våra diskussioner på seminarier inte kan jämföras med era erfarenheter från yrkeslivet. Men, vi har diskuterat sådana här situationer mer än en gång och vid samtliga tillfällen har vi kommit fram till att rektor ska kopplas in. Rektorn är ansvarig för arbetsmiljön på skolan och om det gäller kränkningar är detta definitivt en fråga om arbetsmiljö. Dessutom tror jag att en sådan här fråga är svår att ta upp kollegor emellan. (håller med Ida här ovan...) Kanske kan du råda tjejerna till att gå och prata med rektorn och säga samma sak som de sa till dig. Kanske kan du följa med dem dit om de inte vill gå själva. Bara för att rektorn kopplas in betyder ju inte det att kollegan är "dömd", men det är rektorns uppgift, och inte en lärares, att sköta "utredningen". Hoppas att det reder upp sig, vad du än väljer att göra.
Det här är väldigt jobbigt när det händer! Hur ska man göra? Jag tycker absolut att den ytterst ansvarige ska informeras. (men vet att jag själv tvekat när jag varit i samma situation;)
Problemet är kanske att vi inte riktigt ser undervisandet som ett hantverk bestående av en hel låda med verktyg som plockas fram i olika situationer utan mer som en "personlig egenskap". Då blir ju all kritik, både positiv och negativ, en direkt bedömning av lärarens personliga egenskaper.( Att en sömmerska efter många år tröttnar och kanske inte syr lika spännande och engagerande kreationer ser ingen som något underligt och att ta upp det skulle inte heller kännas som att man kritiserade hennes personliga egenskaper.)
Eller?