Ett lyft i höstmörkret
Förra veckan avslutades vår jubileumsvecka med en personalfest. Vi blev bjudna till ett slott i närheten av oss, där det var middag med dans. Och vi hade så kul tillsammans. Våra personalfester brukar inte vara så välbesökta och folk brukar inte stanna så länge. Men den här kvällen var annorlunda. Nästan alla var där och många stannade länge. Alla hade klätt upp sig, vi åt och drack gott, sjöng och dansade och skrattade.
Vi har inte haft det så lätt på vår skola det senaste året. Vi har sett mycket klotter och förstörelse, vi har förlorat elever till de nya friskolorna i området, vi har känt oss motarbetade av ledningen, datorerna krånglar ständigt, köpstopp tidigt på terminen... Allt detta har lett till att vi lärare har tappat sugen. Vi har varit trötta och gnälliga. Vi har inte orkat engagera oss eller se lösningar på problemen. Detta i sin tur har bara bidragit till att den onda cirkeln har fortsatt.
Men till slut blir man trött på gnället. Till slut känner man att nu får det vara nog. Någonstans i allt det negativa hittar man en ljusglimt. En elev eller förälder som tackar en för det fina arbetet man gör. En kollega som man kläcker en intressant idé med på kafferasten. En kurs eller föreläsning som väcker lusten. En lektion som blir riktigt, riktigt bra. En skolledare som lyssnar. Eller en riktigt rolig personalfest.
Nu känns det som om vi har kommit till en punkt där vi tillsammans har hittat kraften att fortsätta tillsammans. Lite som en kärleksrelation som var på väg att ta slut, men att vi har hittat tillbaka till varandra och blivit starkare av det.
Idag hade vi en planeringsdag och vi diskuterade framtiden. Hur ska vi få tillbaka våra elever? Hur kan vi använda våra pengar på bästa sätt? Hur kan vi modernisera skolan? Hur kan vi förändra undervisningen? Diskussionerna var heta, men de fanns där. Idéerna fanns där. Lusten fanns där. Förtroendet för varandra fanns där.
Vi är tillbaka - hetare än någonsin!
Vi har inte haft det så lätt på vår skola det senaste året. Vi har sett mycket klotter och förstörelse, vi har förlorat elever till de nya friskolorna i området, vi har känt oss motarbetade av ledningen, datorerna krånglar ständigt, köpstopp tidigt på terminen... Allt detta har lett till att vi lärare har tappat sugen. Vi har varit trötta och gnälliga. Vi har inte orkat engagera oss eller se lösningar på problemen. Detta i sin tur har bara bidragit till att den onda cirkeln har fortsatt.
Men till slut blir man trött på gnället. Till slut känner man att nu får det vara nog. Någonstans i allt det negativa hittar man en ljusglimt. En elev eller förälder som tackar en för det fina arbetet man gör. En kollega som man kläcker en intressant idé med på kafferasten. En kurs eller föreläsning som väcker lusten. En lektion som blir riktigt, riktigt bra. En skolledare som lyssnar. Eller en riktigt rolig personalfest.
Nu känns det som om vi har kommit till en punkt där vi tillsammans har hittat kraften att fortsätta tillsammans. Lite som en kärleksrelation som var på väg att ta slut, men att vi har hittat tillbaka till varandra och blivit starkare av det.
Idag hade vi en planeringsdag och vi diskuterade framtiden. Hur ska vi få tillbaka våra elever? Hur kan vi använda våra pengar på bästa sätt? Hur kan vi modernisera skolan? Hur kan vi förändra undervisningen? Diskussionerna var heta, men de fanns där. Idéerna fanns där. Lusten fanns där. Förtroendet för varandra fanns där.
Vi är tillbaka - hetare än någonsin!
Kommentarer
Postat av: Yohannah Leidefors
Det gäller att inte ge upp när man möter motgångar.
Trackback