Ordens magi
Idag var jag på en konferens som hette Ordens magi, En konferens om språk och identitet. Riktigt, riktigt bra. Här kommer en kort sammanfattning av hela dagens intryck:
Dagen inleddes med Pia Johansson som tog fasta på hur viktigt det är att få höra ord som "jag älskar dig" och att ge och få beröm. Många härliga skratt bjöds det på och det är ett fantastiskt sätt att få börja dagen.
Därefter talade Göran Hägg om hur man identifierar sig med sitt språk. Han citerade Wittgenstein som menade att mitt språks gränser är min världs gränser, något som dröjde kvar i mig. För det är ju faktiskt så som Hägg därefter sa, att det man inte kan uttrycka eller säga med sitt språk kan man heller inte se eller förstå.
Sedan var det Charlotte Hagströms tur och hon berättade om namn och identitet. Som lärare kan man hjälpa till att stärka elevers självkänsla genom att säga: "Vilken bra text du har skrivit, Lisa!" eller "Vilket fint uttal du har, Samir!" - alltså genom att använda eleverns namn också. Det tog jag fasta på.
Gruppspråk var nästa samtalspunkt på programmet och det var riktigt lärorikt och underhållande att lyssna på Bildoktorn, Bengt Niska (kommunalråd från Pajala som har meänkieli som modersmål), Harriet Olsson (läkare) och Carlos Rojas (grundare av Gringo). Bildoktorn menade att det viktigaste att tänka på när olika grupper ska kommunicera är att vara så tydlig som möjligt. Detta kan man träna genom att beskriva vägen hem till sig för någon annan så tydlig så möjligt och inte ta någonting för givet. Inte säga: "kör över bron" för då kan den som ska hitta hamna vid ölandsbron, eller "ta gamla E6:an" för det är nästan ingen som vet var den går. Tja, lite förenklat kanske, men det tror jag många känner igen sig i. Man förutsätter att alla har samma referensram som en själv och så blir det missförstånd, istället för att vara tydlig i kommunikationen.
Marika Tandefelt som är professor i svenska på Svenska Handelshögskolan i Helsingfors talade om hur man kan använda språket som verktyg och symbol.
Därefter fick vi en upplevelse som var utöver det vanliga. Victoria Harnesk, samisk artist, jojkade så man fick tårar i ögonen. Så vackert att min svenska själ svämmade över av känslor för denna vår urkultur. Härligt!
Amelie von Zweigbergk, stabschef på Utbildningsdepartementet, talade om skolan och dess betydelse för språk- och kunskapsutveckling. Lite stressad blir man när man får se förslaget på det nya betygssystemet med fem steg och att det ska komma nya kursplaner för grundskolan. Vi får väl se hur det blir till slut.
Ett nytt, givande samtal hölls sedan mellan Marie Carlsson (utvecklingschef på Liber), Nima Daryamadj (krönikör på Aftonbladet), Charlotte Haglund (fil dr i tvåspråkighetsforskning vid SU) och Magnus Ljung (professor eremitus och svordomsexpert) om föraktat språk. Där diskuterades också bloggspråket och bloggandet, vilket var intressant för mig att ta del av. Man diskuterade bland annat om bloggspråket är ett fattigt och dåligt språk, men kom fram till att det beror mer på bloggaren än själva fenomenet. Problemet med bloggandet, sas det, var att man kan publicera det man skrivit så snabbt och att det inte krävs någon eftertanke eller kvalitetskontroll. Marie Carlsson sa bland annat att om det gick lika fort att trycka böcker som det gör att publicera inlägg på bloggar skulle det finnas en hel del tryckt skit också. Håller med henne faktiskt, även om jag tycker att de bloggar jag läser är kvalitativa och lärorika!
Ola Wikande höll en mycket underhållande föreläsning om utdöda språk och jag som gammal latinstuderande njöt i fulla drag!
Till sist ett samtal om enfald och mångfald där Thomas Fürth (framtidsforskare), Patrik Hadenius (chefredaktör för Språktidningen), Maria Hamrefors (vd Norsteds), Olle Josephson (chef för Språkrådet) och Anne-Marie Körling (lärare, läromedelsförfattare och bloggare!) deltog. Det blev en intressant diskussion kring engelskans influenser på svenskan, svenskans utarmning eller berikande av utländska ord, universitetsvärldens fokusering på engelskan som kommunikationsmedel och elevers språktillägnande.
Till sist fick Carl-Jan Granqvist (krögare) avsluta med att berätta om hur han använder språket i matsammanhang och hur han får sina kockelever att uttrycka sig i de mest poetiska former när de ska beskriva smaker, färger och konsistenser på mat. Bara motivationen finns, så har alla ett språk att använda sig av!
Tack alla ni som bidrog till en härlig dag om Ordens magi!
Dagen inleddes med Pia Johansson som tog fasta på hur viktigt det är att få höra ord som "jag älskar dig" och att ge och få beröm. Många härliga skratt bjöds det på och det är ett fantastiskt sätt att få börja dagen.
Därefter talade Göran Hägg om hur man identifierar sig med sitt språk. Han citerade Wittgenstein som menade att mitt språks gränser är min världs gränser, något som dröjde kvar i mig. För det är ju faktiskt så som Hägg därefter sa, att det man inte kan uttrycka eller säga med sitt språk kan man heller inte se eller förstå.
Sedan var det Charlotte Hagströms tur och hon berättade om namn och identitet. Som lärare kan man hjälpa till att stärka elevers självkänsla genom att säga: "Vilken bra text du har skrivit, Lisa!" eller "Vilket fint uttal du har, Samir!" - alltså genom att använda eleverns namn också. Det tog jag fasta på.
Gruppspråk var nästa samtalspunkt på programmet och det var riktigt lärorikt och underhållande att lyssna på Bildoktorn, Bengt Niska (kommunalråd från Pajala som har meänkieli som modersmål), Harriet Olsson (läkare) och Carlos Rojas (grundare av Gringo). Bildoktorn menade att det viktigaste att tänka på när olika grupper ska kommunicera är att vara så tydlig som möjligt. Detta kan man träna genom att beskriva vägen hem till sig för någon annan så tydlig så möjligt och inte ta någonting för givet. Inte säga: "kör över bron" för då kan den som ska hitta hamna vid ölandsbron, eller "ta gamla E6:an" för det är nästan ingen som vet var den går. Tja, lite förenklat kanske, men det tror jag många känner igen sig i. Man förutsätter att alla har samma referensram som en själv och så blir det missförstånd, istället för att vara tydlig i kommunikationen.
Marika Tandefelt som är professor i svenska på Svenska Handelshögskolan i Helsingfors talade om hur man kan använda språket som verktyg och symbol.
Därefter fick vi en upplevelse som var utöver det vanliga. Victoria Harnesk, samisk artist, jojkade så man fick tårar i ögonen. Så vackert att min svenska själ svämmade över av känslor för denna vår urkultur. Härligt!
Amelie von Zweigbergk, stabschef på Utbildningsdepartementet, talade om skolan och dess betydelse för språk- och kunskapsutveckling. Lite stressad blir man när man får se förslaget på det nya betygssystemet med fem steg och att det ska komma nya kursplaner för grundskolan. Vi får väl se hur det blir till slut.
Ett nytt, givande samtal hölls sedan mellan Marie Carlsson (utvecklingschef på Liber), Nima Daryamadj (krönikör på Aftonbladet), Charlotte Haglund (fil dr i tvåspråkighetsforskning vid SU) och Magnus Ljung (professor eremitus och svordomsexpert) om föraktat språk. Där diskuterades också bloggspråket och bloggandet, vilket var intressant för mig att ta del av. Man diskuterade bland annat om bloggspråket är ett fattigt och dåligt språk, men kom fram till att det beror mer på bloggaren än själva fenomenet. Problemet med bloggandet, sas det, var att man kan publicera det man skrivit så snabbt och att det inte krävs någon eftertanke eller kvalitetskontroll. Marie Carlsson sa bland annat att om det gick lika fort att trycka böcker som det gör att publicera inlägg på bloggar skulle det finnas en hel del tryckt skit också. Håller med henne faktiskt, även om jag tycker att de bloggar jag läser är kvalitativa och lärorika!
Ola Wikande höll en mycket underhållande föreläsning om utdöda språk och jag som gammal latinstuderande njöt i fulla drag!
Till sist ett samtal om enfald och mångfald där Thomas Fürth (framtidsforskare), Patrik Hadenius (chefredaktör för Språktidningen), Maria Hamrefors (vd Norsteds), Olle Josephson (chef för Språkrådet) och Anne-Marie Körling (lärare, läromedelsförfattare och bloggare!) deltog. Det blev en intressant diskussion kring engelskans influenser på svenskan, svenskans utarmning eller berikande av utländska ord, universitetsvärldens fokusering på engelskan som kommunikationsmedel och elevers språktillägnande.
Till sist fick Carl-Jan Granqvist (krögare) avsluta med att berätta om hur han använder språket i matsammanhang och hur han får sina kockelever att uttrycka sig i de mest poetiska former när de ska beskriva smaker, färger och konsistenser på mat. Bara motivationen finns, så har alla ett språk att använda sig av!
Tack alla ni som bidrog till en härlig dag om Ordens magi!
Nu ska jag ut och föreläsa!
Ja, det är sant! Men jag kan nästan inte fatta det själv. Även om det är jag som skrivit texten till inbjudan blev jag helt paff när jag fick se den och den tillhörande anmälningsblanketten. Där stod mitt namn! Jag ska föreläsa!
Företaget som jag ska föreläsa för heter Metod och fakta och är ett seriöst fortbildningsföretag för lärare av alla de slag. Jag ska prata om hur man på ett konkret sätt kan arbeta med ämnet svenska som språkval. Jag har under mina åtta år som lärare haft detta ämne på mitt schema och efter de första outhärdliga åren utan läromedel och någon sorts kursplan fick jag nog. Jag och min dåvarande kollega Heléne Nordberg slog våra påsar ihop och gjorde vårt eget material som faktiskt funkade bra.
Materialet blev läromedlet Så klart! och nu ska jag alltså dela med mig av mina erfarenheter och ge massor av konkreta tips till alla er som vill komma och lyssna.
Följande städer besöker jag i höst:
13 november, Stockholm, Ingenjörshuset, Citykonferensen
21 november, Trollhättan, Scandic Swania
22 november, Göteborg, Scandic Europa
I vår besöker Heléne Nordberg:
4 mars, Lund, Scandic Star Hotel
11 mars, Linköping, Quality Hotel
Så mycket välkomna!
(För anmälan och mer information, titta in på Metod och faktas hemsida, följ länken ovan.)
Företaget som jag ska föreläsa för heter Metod och fakta och är ett seriöst fortbildningsföretag för lärare av alla de slag. Jag ska prata om hur man på ett konkret sätt kan arbeta med ämnet svenska som språkval. Jag har under mina åtta år som lärare haft detta ämne på mitt schema och efter de första outhärdliga åren utan läromedel och någon sorts kursplan fick jag nog. Jag och min dåvarande kollega Heléne Nordberg slog våra påsar ihop och gjorde vårt eget material som faktiskt funkade bra.
Materialet blev läromedlet Så klart! och nu ska jag alltså dela med mig av mina erfarenheter och ge massor av konkreta tips till alla er som vill komma och lyssna.
Följande städer besöker jag i höst:
13 november, Stockholm, Ingenjörshuset, Citykonferensen
21 november, Trollhättan, Scandic Swania
22 november, Göteborg, Scandic Europa
I vår besöker Heléne Nordberg:
4 mars, Lund, Scandic Star Hotel
11 mars, Linköping, Quality Hotel
Så mycket välkomna!
(För anmälan och mer information, titta in på Metod och faktas hemsida, följ länken ovan.)
Hur hanterar vi främlingsfientliga tankar i skolan?
Ikväll har jag varit på ett mycket intressant föredrag på UR, som hette "Nasse i verkligheten, nasse på film". Det handlade om hur man tar upp, diskuterar och arbetar med främlingsfientlighet, rasism och nazism i skolan på ett vettigt och konstruktivt sätt.
Det började med en workshop där en dramapedagog och en person med ett förflutet inom Vit Makt berättade om hur de arbetar tillsammans kring tillhörighet, identitet och destruktiva grupper i skolan. De använder den före detta nazistens berättelse om hur han hamnade i Vit Makt, varför han tänkte om och till slut lämnade organisationen samt dramat som ett förlösande verktyg för att lyfta upp dessa känsliga frågor till ytan. Vi deltagare fick prova på övningar som de kör med eleverna under sin workshop och det var mycket lärorikt. Bland annat fick vi göra fyra-hörnövningar kring varför man hamnar i dessa kretsar, vi talade om vilka slutna grupper det finns i samhället idag, hur och vilka som lättast rekryteras hit och vi fick till slut dramatisera hur en så kallad "rekrytering" går till.
Workshop-arrangörerna betonade dock att man som pedagog inte ska sköta sådana här övningar själv, utan förklarade vikten av att det är folk utifrån som kommer in och arbetar med klassen. Det kan jag hålla med om till hundra procent. Om eleverna vet att de kanske aldrig mer kommer att få träffa de här personerna tror jag att de är mycket ärligare i sina tankar och beteenden. Sedan använder man ju också en riktig historia som bakgrund och utgångspunkt och det tror jag också sporrar många elever än om jag skulle stå där och gissa mig till hur det går till i sådana kretsar.
Därefter fick vi titta på korta sekvenser ur filmer som tar upp det här ämnet, som t.ex. "Ondskan", "American History X" och "Führerns elit" och fick tips på hur man genom film kan bygga upp diskussioner och hantera tankar och åsikter som kommer upp hos eleverna efter man sett filmen tillsammans.
Jag tycker att ämnet är svårt och ibland drar jag mig för att ta upp det till diskussion. Jag känner att jag inte riktigt har de rätta verktygen för att hantera situationen om det skulle komma upp synpunkter som stödjer de här åsikterna. Hur hanterar man om det blir motsättningar i klassen, om det hela kanske utvecklar sig till en konflikt som fortsätter utanför klassrummet? Jag skulle behöva mer fortbildning kring det här ämnet, mer konkreta tips på hur man hanterar diskussionerna och tankarna som kommer upp. Jag har ett tag funderat på om jag ska läsa boken "Svenne" av Per Nilsson med mina elever, men jag säger samma sak där: jag skulle behöva en gedigen handledning med tips på diskussionsfrågor och konkreta skriv- eller dramaövningar så att jag lättare kan hantera klassens tankar kring boken.
Hur brukar ni arbeta med frågor kring främlingsfientlighet och rasism? Tycker ni som jag att det är svårt att hantera ämnet, eller har ni någon bra strategi för hur man kan lyfta upp det till diskussion i klassen?
Bra länkar:
www.fryshuset.se/exit
www.filmcentrum.se
www.ur.se/pedagogwebben
Det började med en workshop där en dramapedagog och en person med ett förflutet inom Vit Makt berättade om hur de arbetar tillsammans kring tillhörighet, identitet och destruktiva grupper i skolan. De använder den före detta nazistens berättelse om hur han hamnade i Vit Makt, varför han tänkte om och till slut lämnade organisationen samt dramat som ett förlösande verktyg för att lyfta upp dessa känsliga frågor till ytan. Vi deltagare fick prova på övningar som de kör med eleverna under sin workshop och det var mycket lärorikt. Bland annat fick vi göra fyra-hörnövningar kring varför man hamnar i dessa kretsar, vi talade om vilka slutna grupper det finns i samhället idag, hur och vilka som lättast rekryteras hit och vi fick till slut dramatisera hur en så kallad "rekrytering" går till.
Workshop-arrangörerna betonade dock att man som pedagog inte ska sköta sådana här övningar själv, utan förklarade vikten av att det är folk utifrån som kommer in och arbetar med klassen. Det kan jag hålla med om till hundra procent. Om eleverna vet att de kanske aldrig mer kommer att få träffa de här personerna tror jag att de är mycket ärligare i sina tankar och beteenden. Sedan använder man ju också en riktig historia som bakgrund och utgångspunkt och det tror jag också sporrar många elever än om jag skulle stå där och gissa mig till hur det går till i sådana kretsar.
Därefter fick vi titta på korta sekvenser ur filmer som tar upp det här ämnet, som t.ex. "Ondskan", "American History X" och "Führerns elit" och fick tips på hur man genom film kan bygga upp diskussioner och hantera tankar och åsikter som kommer upp hos eleverna efter man sett filmen tillsammans.
Jag tycker att ämnet är svårt och ibland drar jag mig för att ta upp det till diskussion. Jag känner att jag inte riktigt har de rätta verktygen för att hantera situationen om det skulle komma upp synpunkter som stödjer de här åsikterna. Hur hanterar man om det blir motsättningar i klassen, om det hela kanske utvecklar sig till en konflikt som fortsätter utanför klassrummet? Jag skulle behöva mer fortbildning kring det här ämnet, mer konkreta tips på hur man hanterar diskussionerna och tankarna som kommer upp. Jag har ett tag funderat på om jag ska läsa boken "Svenne" av Per Nilsson med mina elever, men jag säger samma sak där: jag skulle behöva en gedigen handledning med tips på diskussionsfrågor och konkreta skriv- eller dramaövningar så att jag lättare kan hantera klassens tankar kring boken.
Hur brukar ni arbeta med frågor kring främlingsfientlighet och rasism? Tycker ni som jag att det är svårt att hantera ämnet, eller har ni någon bra strategi för hur man kan lyfta upp det till diskussion i klassen?
Bra länkar:
www.fryshuset.se/exit
www.filmcentrum.se
www.ur.se/pedagogwebben
Drömmen om en skola för alla
Så hette ett seminarium jag var på idag, där skolminister Jan Björklund och författaren Mats Wahl samtalade om dagens och morgondagens skola. Jag är mycket intresserad av den här sortens frågor, eftersom jag tycker att dagens skola inte riktigt är anpassad efter dagens barn och ungdomar. Jag är nyfiken på att höra vad andra har att säga samtidigt som jag själv gärna diskuterar ämnet med mina kollegor.
För mig handlar morgondagens skola om ett nytt sätt att tänka om kunskap och lärande. Vi måste ställa oss frågan: vad behöver våra barn och ungdomar kunna när de går ut skolan? För mig är det absolut viktigt med allmänbildning, exempelvis att du känner till de mest kända författarna och verken inom litteraturen, att du känner till de största händelserna i världshistorien och Sveriges historia, att du vet hur Sverige styrs och hur samhället är uppbyggt, att du får röra på dig och spela musik och måla. Men frågan är, tycker jag, behöver eleverna ha alla olika skolämnen som enskilda ämnen? Behöver de ha prov och läxor och betyg i alla dessa ämnen? Är det inte dags att sluta hacka upp skolan i en massa små bitar och istället börja se helheten?
Jag tror att framtidens barn och ungdomar måste kunna andra saker än att rabbla upp Sveriges kungar och sjöar. Istället måste de lära sig hur man kommunicerar med varandra, hur man samarbetar, hur man tar människor, hur man skapar kontakter - hur man nätverkar helt enkelt. Jag hörde en gång någon som sa att framtidens ungdomar måste kunna konsten att ha kepsen i bakfickan, gå in i ett rum och sedan kunna veta om de ska ta på sig kepsen eller om den ska vara kvar i fickan. Det tycker jag är en målande beskrivning. De måste kunna känna av olika stämningar i ett rum, läsa av människor blixtsnabbt och på ett avslappnat sätt kommunicera med alla sorters människor. De måste lära sig att se att olikheter är tillgångar, att "utnyttja" varandras kapaciteter, att lära av varandra - istället för att motarbeta eller tjafsa, som så många gånger händer om man låter eleverna arbeta i grupper.
De måste bli informationskompetenta, det vill säga kunna söka information, veta var de ska få reda på saker och ting, sovra och kritiskt granska, undersöka och sammanställa. Idag får man in arbete efter arbete som är ett enda stort frosseri i klipp-och-klistra - inte ett uns av kritiskt eller eget tänkande.
Vad anser ni vara framtidens skola? Vad tror ni att framtidens barn och ungdomar måste kunna? Ser fram emot att läsa era kommentarer!
För mig handlar morgondagens skola om ett nytt sätt att tänka om kunskap och lärande. Vi måste ställa oss frågan: vad behöver våra barn och ungdomar kunna när de går ut skolan? För mig är det absolut viktigt med allmänbildning, exempelvis att du känner till de mest kända författarna och verken inom litteraturen, att du känner till de största händelserna i världshistorien och Sveriges historia, att du vet hur Sverige styrs och hur samhället är uppbyggt, att du får röra på dig och spela musik och måla. Men frågan är, tycker jag, behöver eleverna ha alla olika skolämnen som enskilda ämnen? Behöver de ha prov och läxor och betyg i alla dessa ämnen? Är det inte dags att sluta hacka upp skolan i en massa små bitar och istället börja se helheten?
Jag tror att framtidens barn och ungdomar måste kunna andra saker än att rabbla upp Sveriges kungar och sjöar. Istället måste de lära sig hur man kommunicerar med varandra, hur man samarbetar, hur man tar människor, hur man skapar kontakter - hur man nätverkar helt enkelt. Jag hörde en gång någon som sa att framtidens ungdomar måste kunna konsten att ha kepsen i bakfickan, gå in i ett rum och sedan kunna veta om de ska ta på sig kepsen eller om den ska vara kvar i fickan. Det tycker jag är en målande beskrivning. De måste kunna känna av olika stämningar i ett rum, läsa av människor blixtsnabbt och på ett avslappnat sätt kommunicera med alla sorters människor. De måste lära sig att se att olikheter är tillgångar, att "utnyttja" varandras kapaciteter, att lära av varandra - istället för att motarbeta eller tjafsa, som så många gånger händer om man låter eleverna arbeta i grupper.
De måste bli informationskompetenta, det vill säga kunna söka information, veta var de ska få reda på saker och ting, sovra och kritiskt granska, undersöka och sammanställa. Idag får man in arbete efter arbete som är ett enda stort frosseri i klipp-och-klistra - inte ett uns av kritiskt eller eget tänkande.
Vad anser ni vara framtidens skola? Vad tror ni att framtidens barn och ungdomar måste kunna? Ser fram emot att läsa era kommentarer!
GRUL
Ikväll har jag varit på ett mycket intressant seminarium om Upplevelsebaserat lärande på Utbildningsradion. Det handlar om att man använder en metodik där eleverna är deltagare i lärande aktiviteter. Man behandlar verkliga problem i en simulerad miljö. Det handlar oftast om en problemställning där deltagarna måste samtala, diskutera, förhandla, resonera och analysera sig fram till en lösning eller fatta ett beslut, antingen i grupp eller individuellt. Frågorna är vanligtvis kopplade till värdegrund eller problem som inte har ett specifikt svar. I de flesta fall tar man en roll och träder in i den simulerande miljön, vilket gör det lättare för deltagaren att byta perspektiv i frågan.
På GRUL:s hemsida finns handledningar, spel och mycket annat att ladda ner - allt är gratis!
Uppmanar alla intresserade att gå in och kolla!
Titta under länkar!
Besviken...
Har precis komit hem från en föreläsning på jobbet som skulle likna någon sorts fortbildning. Jag gick dit med en förhoppning om att få lära mig något nytt. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det var ganska meningslöst.
Varför står vi lärare ut med alla dessa oproffsiga föreläsningar som ska ge oss fortbildning? Och varför är det nästan ALLTID så att det är kass? Vem är det egentligen som köper in föreläsningarna och hur går det till? Jag kan inte fatta hur man kan satsa stora pengar på en föreläsning som man inte vet kvalitén på! Jag skulle aldrig någonsin ge mina elever en bok eller visa en film som jag inte visste skulle intressera dem på ett eller annat sätt, eller uppnådde en viss kvalité. Mina elever är mina största kritiker och jag vet att jag måste hålla mig till en viss nivå, annars får jag både dem, deras föräldrar och min chef på mig.
Nä, jag blir bara besviken. Bara för att jag är lärare betyder det inte att jag nöjer mig med vad som helst. Jag vet att jag borde vara TACKSAM. Men jag är inte det. Jag är faktiskt trött på att bli behandlad som ett barn av föreläsare som inte kan rikta innehållet rätt eller är helt utan karisma.
Imorgon ska jag till UR och då - då vet jag att jag kommer att lära mig massor! Halleluja!
Varför står vi lärare ut med alla dessa oproffsiga föreläsningar som ska ge oss fortbildning? Och varför är det nästan ALLTID så att det är kass? Vem är det egentligen som köper in föreläsningarna och hur går det till? Jag kan inte fatta hur man kan satsa stora pengar på en föreläsning som man inte vet kvalitén på! Jag skulle aldrig någonsin ge mina elever en bok eller visa en film som jag inte visste skulle intressera dem på ett eller annat sätt, eller uppnådde en viss kvalité. Mina elever är mina största kritiker och jag vet att jag måste hålla mig till en viss nivå, annars får jag både dem, deras föräldrar och min chef på mig.
Nä, jag blir bara besviken. Bara för att jag är lärare betyder det inte att jag nöjer mig med vad som helst. Jag vet att jag borde vara TACKSAM. Men jag är inte det. Jag är faktiskt trött på att bli behandlad som ett barn av föreläsare som inte kan rikta innehållet rätt eller är helt utan karisma.
Imorgon ska jag till UR och då - då vet jag att jag kommer att lära mig massor! Halleluja!