Drömmen om en skola för alla
För mig handlar morgondagens skola om ett nytt sätt att tänka om kunskap och lärande. Vi måste ställa oss frågan: vad behöver våra barn och ungdomar kunna när de går ut skolan? För mig är det absolut viktigt med allmänbildning, exempelvis att du känner till de mest kända författarna och verken inom litteraturen, att du känner till de största händelserna i världshistorien och Sveriges historia, att du vet hur Sverige styrs och hur samhället är uppbyggt, att du får röra på dig och spela musik och måla. Men frågan är, tycker jag, behöver eleverna ha alla olika skolämnen som enskilda ämnen? Behöver de ha prov och läxor och betyg i alla dessa ämnen? Är det inte dags att sluta hacka upp skolan i en massa små bitar och istället börja se helheten?
Jag tror att framtidens barn och ungdomar måste kunna andra saker än att rabbla upp Sveriges kungar och sjöar. Istället måste de lära sig hur man kommunicerar med varandra, hur man samarbetar, hur man tar människor, hur man skapar kontakter - hur man nätverkar helt enkelt. Jag hörde en gång någon som sa att framtidens ungdomar måste kunna konsten att ha kepsen i bakfickan, gå in i ett rum och sedan kunna veta om de ska ta på sig kepsen eller om den ska vara kvar i fickan. Det tycker jag är en målande beskrivning. De måste kunna känna av olika stämningar i ett rum, läsa av människor blixtsnabbt och på ett avslappnat sätt kommunicera med alla sorters människor. De måste lära sig att se att olikheter är tillgångar, att "utnyttja" varandras kapaciteter, att lära av varandra - istället för att motarbeta eller tjafsa, som så många gånger händer om man låter eleverna arbeta i grupper.
De måste bli informationskompetenta, det vill säga kunna söka information, veta var de ska få reda på saker och ting, sovra och kritiskt granska, undersöka och sammanställa. Idag får man in arbete efter arbete som är ett enda stort frosseri i klipp-och-klistra - inte ett uns av kritiskt eller eget tänkande.
Vad anser ni vara framtidens skola? Vad tror ni att framtidens barn och ungdomar måste kunna? Ser fram emot att läsa era kommentarer!
jag tror du har en poäng där - konfliktlösning och sammarbete - mellanmänskliga möten. Det kommer bli viktigt. Ungdomar måste få en entreprenörandaoch få verktyg och kunskap om att göra saker - sätta egna projekt i rullning. De borde få lära att göra sin röst hörd. Som teaterpedagog ser jag mycket i helhetspedagogik. att arbetea mycket från ax till limpa tillsammans med ungdommarna utan skyddsnät.
jag är själv en före detta gymnasie-elev som inte passade in i dagens skola och dess struktur. jag gick ut med samlatbetygdokument och trodde livet var kört för mig då jag efter några försök på komvux insåg att jag fortfarande inte klarade av att studera som det krävs idag. men så kom jag in i ett arbetsmarknadspolitiskt program som var inriktat på att hjälpa långtids arbetslösa ungdomar mellan 20-25 att få ihop till ett slutbetyg, Ungdomslyftet.
där jobbade de efter varje enskild indiv och dess behov. där var det ingen salsundervisning som var huvudsaken, utan att vi kunde kritsikt granska och att vi lärde oss hitta kunskap och få förstålse om ämnen i olika forum. hur vi visade vad vi lärt oss var indiviuellt, salsprov, muntliga redovisningar, hemtentor osv.
idag nästan 3 år senare läser jag till gymnasielärare i historia och jag själv anser inte att det är viktigast att elever kan rabbla årtal och så vidare i kronologisk ordning...
viktigare än att veta vilken kung som regerade när o dess tronföljare är att veta vad som hände, hur det har påverkat osv. att se ett sammanhang av allt... få en allmänbildning som du säger...
men betyg är ändå en viss morot för oss att sträva o bli bra... men en "friare" undervisning hade varit bra, men i många fall kanske omöjlig då det är stora klasser osv...(?)
Lena: Jag menar inte att vi ska ta bort betygen - absolut inte! Jag menar bara att istället för att få betyg i 17 olika ämnen i grundskolan skulle man kunna arrangera det så att några ämnen gick samman så att man kanske bara fick 5-10 betyg. Men då skulle de förstås se helt annorlunda ut än vad de gör idag. Tack för ditt inlagg!
På ett sätt säger du emot dig själv.om du vill att elever ska kunna "känna av" och anpassa sig till vad som gäller i ett rum så är det en förutsättning med olika miljöer och människor för att de ska lära sig...
Nemo: Ja, det är precis det jag menar. Eleverna ska få en sådan skolgång att man träffar på olika miljöer och olika människor - kanske inte varje dag, men i alla fall ett par gånger i månaden - minst! Jag tycker det är en självklarhet att samarbeta med näringslivet, att eleverna får komma ut på arbetsplatser i samhället och arbeta med olika projekt, men också att företagarna kommer till skolan.
Naturligtvis har du rätt i att det är viktigt med den sociala kompetensen för att klara sig i framtiden. Och det gläder mig att du även nämner allmänbildningen. Jag blir dock alltid lite orolig när man vill tona ner de olika ämnenas roll. Det finns stora risker med det. Visserligen är det naturligtvis alldeles sant att allting hänger ihop, men det måste också finnas garantier för att man inte tappar för stora bitar av verkligheten. Då är en viss tid av varje ämne ett sätt.
Klippa-klistra-fenomenet är blott alltför välkänt. Här tror jag att det finns stora risker med en pedagogik som alltför mycket är inriktad på elevernas eget kunskapssökande. Därmed inte sagt att det inte skulle vara viktigt att ha redskapen för att söka kunskap på Internet och annorstädes, men läraren har en viktig roll i att förklara, visa på sammanhangen och göra verkligheten begriplig. Den i vissa kretsar så förhatliga katederundervisningen har faktiskt sina poänger, även om den inte skall vara allenarådande.
Yes Ces...och det fina är att det är helt i linje med de grundläggande intensionerna i läroplanerna. Tyvärr väljer många lärare att vända dessa möjligheter till problem....vi borde problematisera något mindre och istället möjlighetisera mera :-) Så kanske vi kan "elivitera mera"... Gillar dina tankar :-)
Elivitera och inse möjligheterna. Jag känner mig stärkt när jag läser om hur andra ser på morgondagens skola. Det är dags för oss lärare att se till att läroplanens intentioner blir verklighet, precis som FJ skriver. Frågan är hur vi på enskilda skolor ska göra för att det ska bli verklighet? Ibland upplever jag att vi sitter fast i låsta scheman och att vi aldrig når fram till riktiga samarbeten mellan lärare i olika ämnen. Alla har fullt upp med sitt eget och det är svårt att ta sig tid för att planera morgondagens skola. Ska vi arbeta mer tematiskt så måste vi också våga rucka på den struktur vi har i skolan idag.
Ibland önskar jag mig en stark ledning som driver på och mer eller mindre tvingar oss att samarbeta mer. Genom att se möjligheterna och våga lämna det som vi redan kan tror jag att skolan kan bli mer betydelsefull för både oss och våra elever.
Det finns så mycket möjligheter i skolan, och så mycket kul idéer. Instämmer med Martinas inlägg här ovan i det att det är svårt att inte fastna i skolans fyrkantighet och en del kollegors ovilja för nyheter... är tacksam för dom kollegor som ger den energikick man får i att kunna bolla kul idéer och framtidstänk med andra likasinnade. Fanns inte dom är jag inte säker på att man skulle orka faktiskt. För vi måste framåt och sträva mot en ny sorts kunskap. Allmänbildning håller jag helt med om och en kunskap i att kunna läsa av varandra och att vara kunnig nog att ta vilket sammanhang som helst... i princip
Vill bara kommentera till Martina; jag vet inte hur det är nu, men när jag gick i gymnasiet och högstadiet fick vi alltid vid uppsatsskrivning skriva en ny till varje ämne... när jag kom upp i vuxenutbildningen fick jag känna på något helt nytt och det var sammarbete mellan lärare och ämnen. en uppsatts kunde täcka 1-4 olika ämnen. jag minns att jag skrev en uppsats som blandade historia, samhällskunskap, geografi och engelska då den skrevs på det språket. för mig var det ovant,men en avlastning.
mer åt det hållet, o sammarbetet kommer stegvis öka!
Jag tror också att dagens och morgondagens elever behöver vara informationskompetenta, kunna söka och sovra i informationsflödet, vara källkritiska osv. Många skolor jobbar ju redan idag tematiskt, ämnesinriktat, i projektform och elevaktivt och undersökande. Problemet tycker jag snarare är att skolan inte lär ut arbetsmetoden ordentligt. Eleverna behöver stöd och hjälp när de söker information - de är visserligen duktiga på att använda datorerna rent tekniskt men inte att söka information på ett genomtänkt sätt. De lär sig inte att avgränsa sitt ämne, att läsa facktexter (vilket inte är detsamma som att läsa skönlitteratur) och hur de ska omsätt den insamlade informationen till kunskap, att vara källkritiska osv. Om eleverna får ett projekt eller temaarbete att jobba med under en längre tid, enskilt eller i grupp, så är det jätteviktigt att pedagogerna finns med i alla delarna av arbetsprocessen och diskuterar frågeställningar osv med eleverna och låter dem visa, t ex genom loggböcker vilka informationskällor de använt sig av, vad de har hittat för information och hur de tänker bearbeta det. Då märker pedagogerna på ett tidigt stadium när det blir klipp&klistra-varianten.
När det gäller grupparbeten tror jag skolan behöver bli mycket bättre på att lära eleverna att grupparbeta, gruppdynamik osv. Så att de inte sitter där och delar upp arbetet och sedan går hem och jobbar var för sig utan istället utnyttjar den samlade kunskap och erfarenhet som ju finns i gruppen.
Ville bara tillägga att när det gäller informationskompetens och undersökande arbetssätt osv så önskar jag att alla skolledare runt om i landet vågade satsa på väl fungerande skolbibliotek/mediatek där det finns alla sorters böcker - skönlitt, facklitt, ljudböcker, daisyböcker för dyslektiker och andra funktionshindrade m m, datorer med Internet för informationssökning på Internet, databaser och alla andra tänkbara medier - allt sökbart i ett datoriserat utlåningssystem, biblioteket ska vara öppet hela skoldagen, bemannat av fackutbildade bibliotekarier som kan hjälpa elever och pedagoger att hitta bra böcker att läsa, söka facklitteratur och annan information till temaarbeten och projekt, fortbilda pedagoger om barn- och ungdomslitteratur, informationskompetens osv.
Att rabbla upp Sveriges kungar har man väl slutat med lära ut redan i mitten av 90-talet? Men är det verkligen så fel att kunna rabbla de viktigaste av dem (och sätter dem i ett sammanhang)? Jag har denna termin haft en klass 16-åringar, där allihopa häpnade över att Julius Caesar inte fanns med i den italienska online-telefonkatalogen. Och en annan sak: "känner till de mest kända författarna och verken inom litteraturen" - vem avgör vilka de är? När vi inte ens vågar oss på en kanondiskussion för barn och ungdomar (att den inte kom igång i somras därför att så många ansåg den var politiskt vinklad bör inte hindra oss)?
Kloka synpunkter generellt sett och från Lena i synnerhet.
Gillar dina synpunkter om morgondagens skola. När jag varit på ute på praktik kan jag ibland tänka "här vill jag INTE jobba" (eftersom jag flyttat mitt i utbildningen har jag hunnit med några skolor). I går var jag på en skola där jag verkligen kände "HÄR vill jag jobba". Men nu råkar jag bo i en liten kommun ute i landet och jag kommer inte att ha förmånen att välja arbetsgivare så lätt.
Tyvärr är det alldeles för många som inte vågar tänka nytt i dagens skola. - speciellt här ute i småstäderna.
Klart att jag alltid är jag och jag kan göra på mitt sätt - men allt blir enklare om man har ett lärarlag med sig :-)