Iväg till Istanbul!
Kanske längtar jag så extremt mycket efter att få resa bort för de här tre dagarna på jobbet har inte varit så kul alls. Några av eleverna har hittat på så knäppa saker, så just nu står skolavslutningsaktiviteten på spel. Man kan inte åka iväg med två klasser där vissa utsätter andra för skada och är helt opålitliga. Samtidigt har vi aspekten med kollektiv bestraffning som man ju faktiskt inte får använda sig av. Vad gör man?
Nä, usch, så här vill man inte sluta ett läsår - speciellt inte med nior. Förhoppningsvis kommer jag känna mer lust att reda ut allt strunt när jag kommer tillbaka på måndag.
Ha en skön helg alla! Det ska ju bli sol!
Tack Mari Smeds!
Skolan ska vara en trygg plats där alla människors lika värde respekteras och detta måste det arbetas aktivt med varje dag, hela läsåret, år ut och år in. Men detta arbete kommer inte att vara lyckosamt om det inte sker parallellt med barnens fostran hemma. Alla som barnen och ungdomarna möter och tycker om blir deras förebilder och de påverkar dem. Om barnen ser sina föräldrar skälla på andra - i bilkön, mot kassörskan, fritids- eller skolpersonal och domaren i barnets klubbtävling - lär de sig att det är okej att behandla andra utan respekt. Denna påverkan från föräldrar är långt mer verkningsfull än vad skolpersonalen kan åstadkomma genom sitt förhållningssätt. Lägg därtill att många barn idag lever med föräldrar som öppet och inför barnen kritiserar och visar sitt missnöje med skolan, så kommer lärarnas och fritidspersonalens ord att väga ännu lättare.
Halleluja!
Uppehållande verksamhet
Imorgon har jag medarbetarsamtal med chefen. På min "nya" skola ska man ha en portfolio där man samlar examensbevis, betyg, kursbevis och annat som har med ens karriär att göra och detta visar man upp och samtalar kring. Jag har suttit det mesta av dagen och fixat med min portfolio och nu är jag väldigt nöjd! Det var kul!
Kvällen ska nu ägnas åt nya bokprojektet som kommer att ta mer och mer tid av mig i fortsättningen. Ja, till och med så mycket att jag faktiskt inte kommer att ha tid att blogga mer! Trist, men så är det. Jag har inte bestämt ännu när exakt jag ska sluta skriva på bloggen, men det blir nog före sommaren. I alla fall, det är nya äventyr på gång och man kan inte få allt!
Varför så trött?
Nu när det bara är fyra veckor kvar med eleverna och man borde sprudla av energi, känner jag mig bara trött. Jag stupar i säng efter en arbetsdag och har sååå svårt att komma upp på morgonen. Undrar varför?
* Kanske för att de pågående temaveckorna håller på att suga musten ur en (det är alltid så att jag är peppad inför temaveckor och annat kul som bryter schemat men sen kommer jag på hur jobbigt det är att hålla koll på alla elever och hur mycket extra arbete det faktiskt är!).
* Eller för att rättningen av alla nationella prov tog all min kraft och nu när det är klart så känns det som om terminen redan är över och jag har ingen lust att sätta igång nya projekt.
* Det kan också vara så att jag oroar mig för mycket för alla elever som behöver hjälp nu på slutet och som jag verkligen vill hjälpa in i det sista att få de betyg de egentligen är förtjänta av.
Det mest troliga är väl att det är en kombination av allt. Men jag har i alla fall en rolig sak att se fram emot: en resa till Istanbul med ledningsgruppen för att planera nästa läsår - det ska bli riktigt kul och ett trevligt avbrott så här på slutet.
Skyll på någon annan!
Jag brukar aldrig gratistidningar men i morse satt det en tjej mittemot mig på tunnelbanan och läste Metro och jag såg en av rubrikerna på framsidan. Den löd ungefär: Stjärnor sjöng mot mobbning. "Lärarna gör inte nog." Då börjar det bubbla i mig. För visst, det är möjligt att skolan inte gör nog mot mobbningen, men jag kan också lova att det är inte LÄRARNA som inte vill, utan det är POLITIKERNA som inte ger skolan tillräckligt mycket resurser för att ta itu med mobbningen. För det kostar pengar. Det kostar att utbilda personal och elever, det kostar att ge lärarna tid för att arbeta aktivt mot mobbningen i skolan och det kostar en hel del att ta till professionell hjälp såsom Friends. Nä, jag gillar inte att man alltid ger sig på lärarna i första hand, så jag kom på lite alternativa rubriker:
Stjärnor sjöng mot mobbning. "Föräldrarna gör inte nog."
eller
Stjärnor sjöng mot mobbning. "Politikerna gör inte nog."
eller kanske
Stjärnor sjöng mot mobbning. "Vi måste alla hjälpas åt."
Vad säger ni?
Kulturhelg
Sedan var det dags för en teaterupplevelse (igen!). Jag och vännen A var på Figaros bröllop på Stadsteatern. Mozart gjorde ju senare opera av Beaumarchais censurerade pjäs och under hela föreställningen såg jag bara Mozart framför mig - kanske för att Sven Ahlströms gestaltning av Figaro påminde mycket om Tom Hulces gestaltning av Mozart i filmen Amadeus. I alla fall, föreställningen var ganska komisk, men det var helt klart tack vare skådespelarna som det blev komiskt, för storyn är ju egentligen ganska tunn. Men vi fick i alla fall skratta och det var ju huvudsaken!
Men den stora händelsen inträffade igår när jag och sambon var på Kungliga Operan och såg uppsättningen av Svansjön. Jag har aldrig varit på balett förut, men åh, så vackert det var! Musiken var underbar, kulisserna och kostymerna var otroliga och Marie Lindqvist som spelade Odile/Odette (alltså hon som är förvandlad till svan) blev jag mycket imponerad av - hon är 37 år, hovdansare och jag tyckte att hon sopade banan med alla! Ja, både sambon och jag är numera övertygade om att vi måste gå och se mer balett - kanske Nötknäpparen eller Törnrosa som är de övriga två klassikerna som förändrade hela baletthistorien på 1800-talet.
En härlig kulturhelg!