Det pedagogiska samtalet
Varje vecka ställs man som lärare inför massor med konflikter och situationer som man faktiskt inte riktigt vet hur man ska hantera. Ofta går man och funderar på hur man ska lösa problemet, ibland upptar det till och med ens fritid och ens nattsömn. Man oroar sig - många gånger i onödan - för vad som ska hända nästa gång man träffar den här elevgruppen, enskilda eleven, kollegan eller chefen som man har konflikten med.
En läkare som ställs inför en patient där det är svårt att diagnosticera sjukdomen, rådfrågar alltid sina kollegor. De tittar tillsammans på symptomen, diskuterar och granskar kritiskt. Tillsammans kommer de kanske fram till några förslag på vilken åkomma patienten har.
Som lärare gör man väldigt sällan så. Vi har aldrig tid att sitta ner och diskutera sådana saker, vi är för stressade för att sätta oss ner och lyssna på varandra.
Detta är något som vi försökt göra något åt i mitt arbetslag. Varje vecka på vår arbetslagstid har vi pedagogiska samtal som går till som följer:
Alla tar med sitt ett problem, en konflikt eller en fråga som man har ställts inför under veckan som gått. Man går varvet runt och alla får mycket kortfattat berätta om sitt problem. Det kan t.ex. vara en elevgrupp som man har problem med, en elev som vägrar lyssna på tillsägelser, ett jobbigt samtal man har haft eller liknande. När alla har fått berätta, går man laget runt igen och alla får tycka till om vems problem som är mest angeläget att diskutera i gruppen. Om man inte har något speciellt att ta upp kan man säga "pass".
När man enats om ett "bidrag" får personen som presenterade det mer ingående beskriva det - vad som har hänt, hur det uppkommit, hur det känns osv. Därefter är frågan fri att diskuteras i gruppen, man får tycka till, ge idéer, tala om hur man själv skulle ha gjort, ge förslag på lösningar eller bara egna tolkningar av problemet. Kanske kommer man på en hel del lösningar - kanske inte. Ibland är det bara skönt att få lätta på trycket och att höra andra säga "Jag känner likadant" eller "Jag har också varit med om detta".
Nästa gång man samtalar kan man ta upp ett "gammalt" problem eller återigen gå laget runt. Då kan det också vara bra att återkoppla till föregående samtal och se om personen ifråga kunnat lösa konflikten eller hur man har gått vidare.
Jag tycker att det här är ett mycket bra och enkelt sätt att lätta på trycket och samtala om situationer vi hamnar i dagligen. Gruppen hjälps åt att göra något konstruktivt åt problemet och man känner mer att man arbetar som ett team som stöttar och inspirerar varandra.
Hur arbetar ni med pedagogiska diskussioner på era skolor? Har ni några bra metoder att dela med er av?
En läkare som ställs inför en patient där det är svårt att diagnosticera sjukdomen, rådfrågar alltid sina kollegor. De tittar tillsammans på symptomen, diskuterar och granskar kritiskt. Tillsammans kommer de kanske fram till några förslag på vilken åkomma patienten har.
Som lärare gör man väldigt sällan så. Vi har aldrig tid att sitta ner och diskutera sådana saker, vi är för stressade för att sätta oss ner och lyssna på varandra.
Detta är något som vi försökt göra något åt i mitt arbetslag. Varje vecka på vår arbetslagstid har vi pedagogiska samtal som går till som följer:
Alla tar med sitt ett problem, en konflikt eller en fråga som man har ställts inför under veckan som gått. Man går varvet runt och alla får mycket kortfattat berätta om sitt problem. Det kan t.ex. vara en elevgrupp som man har problem med, en elev som vägrar lyssna på tillsägelser, ett jobbigt samtal man har haft eller liknande. När alla har fått berätta, går man laget runt igen och alla får tycka till om vems problem som är mest angeläget att diskutera i gruppen. Om man inte har något speciellt att ta upp kan man säga "pass".
När man enats om ett "bidrag" får personen som presenterade det mer ingående beskriva det - vad som har hänt, hur det uppkommit, hur det känns osv. Därefter är frågan fri att diskuteras i gruppen, man får tycka till, ge idéer, tala om hur man själv skulle ha gjort, ge förslag på lösningar eller bara egna tolkningar av problemet. Kanske kommer man på en hel del lösningar - kanske inte. Ibland är det bara skönt att få lätta på trycket och att höra andra säga "Jag känner likadant" eller "Jag har också varit med om detta".
Nästa gång man samtalar kan man ta upp ett "gammalt" problem eller återigen gå laget runt. Då kan det också vara bra att återkoppla till föregående samtal och se om personen ifråga kunnat lösa konflikten eller hur man har gått vidare.
Jag tycker att det här är ett mycket bra och enkelt sätt att lätta på trycket och samtala om situationer vi hamnar i dagligen. Gruppen hjälps åt att göra något konstruktivt åt problemet och man känner mer att man arbetar som ett team som stöttar och inspirerar varandra.
Hur arbetar ni med pedagogiska diskussioner på era skolor? Har ni några bra metoder att dela med er av?
Studiedag
Igår hade vi studiedag på skolan, vilken skulle ägnas åt betygskriterierna - igen! Förra läsåret var vi med i ett bedömningsprojekt där lärare från några skolor runtom i Stockholm träffades och diskuterade betyg och bedömning. Faktiskt riktigt bra och vi insåg att bedömningen av våra elevers kunskaper såg mycket olika ut. Efter timmar av diskussion satte vi oss ned och skrev ner våra lokala betygskriterier för år 8 och nedåt, vi slet som djur med att få det klart, men ingenting hände. De kom inte ut på skolans hemsida och varken elever eller föräldrar kunde ta del av dem.
Anledningen till detta var att de formellt såg så olika ut och det är ju av stor vikt att dessa dokument ser proffsiga och välarbetade ut. Så, när vi förra veckan fick veta att vi återigen skulle viga en studiedag till dessa målbeskrivningar spred sig ett missnöje i kollegiet. Förrvirring uppstod, som vanligt, om vad vi egentligen skulle göra - och varför. Många ställde sig frågan om varför inte en projektgrupp utses som arbetar med formalian kring dessa dokument - hur kommer det sig att 80 pedagoger ska sitta en hel dag med att ändra rubriker till Times New Roman, storlek 12, fet stil? Snacka om resursslöseri...
Men nu är det klart i alla fall. Men med tanke på att de borgerliga vann valet kommer det väl inte dröja särskilt länge innan vi återigen sitter där i våra ämnesgrupper och ska skriva nya betygskriterier för år 6 och 7. Jag hoppas verkligen att Skolverket då tar sitt ansvar och besparar oss det besväret.
Anledningen till detta var att de formellt såg så olika ut och det är ju av stor vikt att dessa dokument ser proffsiga och välarbetade ut. Så, när vi förra veckan fick veta att vi återigen skulle viga en studiedag till dessa målbeskrivningar spred sig ett missnöje i kollegiet. Förrvirring uppstod, som vanligt, om vad vi egentligen skulle göra - och varför. Många ställde sig frågan om varför inte en projektgrupp utses som arbetar med formalian kring dessa dokument - hur kommer det sig att 80 pedagoger ska sitta en hel dag med att ändra rubriker till Times New Roman, storlek 12, fet stil? Snacka om resursslöseri...
Men nu är det klart i alla fall. Men med tanke på att de borgerliga vann valet kommer det väl inte dröja särskilt länge innan vi återigen sitter där i våra ämnesgrupper och ska skriva nya betygskriterier för år 6 och 7. Jag hoppas verkligen att Skolverket då tar sitt ansvar och besparar oss det besväret.