Det pedagogiska samtalet
En läkare som ställs inför en patient där det är svårt att diagnosticera sjukdomen, rådfrågar alltid sina kollegor. De tittar tillsammans på symptomen, diskuterar och granskar kritiskt. Tillsammans kommer de kanske fram till några förslag på vilken åkomma patienten har.
Som lärare gör man väldigt sällan så. Vi har aldrig tid att sitta ner och diskutera sådana saker, vi är för stressade för att sätta oss ner och lyssna på varandra.
Detta är något som vi försökt göra något åt i mitt arbetslag. Varje vecka på vår arbetslagstid har vi pedagogiska samtal som går till som följer:
Alla tar med sitt ett problem, en konflikt eller en fråga som man har ställts inför under veckan som gått. Man går varvet runt och alla får mycket kortfattat berätta om sitt problem. Det kan t.ex. vara en elevgrupp som man har problem med, en elev som vägrar lyssna på tillsägelser, ett jobbigt samtal man har haft eller liknande. När alla har fått berätta, går man laget runt igen och alla får tycka till om vems problem som är mest angeläget att diskutera i gruppen. Om man inte har något speciellt att ta upp kan man säga "pass".
När man enats om ett "bidrag" får personen som presenterade det mer ingående beskriva det - vad som har hänt, hur det uppkommit, hur det känns osv. Därefter är frågan fri att diskuteras i gruppen, man får tycka till, ge idéer, tala om hur man själv skulle ha gjort, ge förslag på lösningar eller bara egna tolkningar av problemet. Kanske kommer man på en hel del lösningar - kanske inte. Ibland är det bara skönt att få lätta på trycket och att höra andra säga "Jag känner likadant" eller "Jag har också varit med om detta".
Nästa gång man samtalar kan man ta upp ett "gammalt" problem eller återigen gå laget runt. Då kan det också vara bra att återkoppla till föregående samtal och se om personen ifråga kunnat lösa konflikten eller hur man har gått vidare.
Jag tycker att det här är ett mycket bra och enkelt sätt att lätta på trycket och samtala om situationer vi hamnar i dagligen. Gruppen hjälps åt att göra något konstruktivt åt problemet och man känner mer att man arbetar som ett team som stöttar och inspirerar varandra.
Hur arbetar ni med pedagogiska diskussioner på era skolor? Har ni några bra metoder att dela med er av?
Vår skolledning har avsatt stålar för grupphandledning i arbetslagen med extern handledare var fjärde vecka. Säkert skitdyrt, men värt vartenda öre.
Låter nästan som ett klassiskt AA-möte....
Att köra såna här råd eller vad man nu ska kalla det är klockrent, men det ställer enorma krav på prestigelöshet bland kollegerna och en själv. Så jag antar att sånt här nog bara fungerar på arbetslag som är väl fungerande i övrigt.
Sen är frågan, för jag antar att det hänt. Hur har ni hanterat det då det har ballat ur på dom här mötena? känns som jag skrev tidigare att det är som upplagt för bråk och interna strider....kanske borde utöka bloggen med en big brother lärarrummet??
Intressant. Är alla lärare med. T ex spec, idrott och slöjdlärare?
Martina: Alla lärare som ingår i arbetslaget är med, alltså även slöjd- och musiklärare i vårt fall.
Låter kul. Jag ska se till att få ett riktigt arbetslag snart. På vår skola bildar praktisk-estetikerna eget arbetslag vilket kanske inte är det bästa. Låter spännande med handledning som Max beskriver. Det tycker jag att alla lärare borde få, även om vi inte direkt upplever att vi har några stora problem. Då skulle nog skolutvecklingen gå snabbare.
Jag har kört det du beskriver i en liten frivillig handledningsgrupp vi har på skolan. Det blir ofta väldigt intressanta diskussioner och man blir alltid hjälpt på ett eller annat sätt. I arbetslaget hinns det tyvärr inte alltid med pedagogiska diskussioner. Däremot är vi bra på att hjälpa och delge varandra men ofta blir det ganska snabbt i farten...
Nemo: Det har faktiskt inte hänt att mötena ballat ur eller att vi har blivit osams med varandra. Antar att vi har en sådan stämning i a-laget att man kan visa sig sårbar och tala om hur man känner utan att folk utnyttjar det. Det här är ju inget forum för kritik utan bara för att hjälpa och stötta. Men det är ju som du säger att en förutsättning för att det ska lyckas är att man har ett väl fungerande arbetslag.
När det gäller konflikter som kan uppstå tror jag att det är där huvudpoängen med en extern handledare kan hittas. Det är då handledaren som styr upp det hela och ser till att det blir konstruktivt.
Nu jobbar jag i ett ohyggligt harmoniskt arbetslag, så för oss har det mer handlat om att få ord på sådant vi är bra på, när skolledningen antytt annat...
Nå, det faktum att man tar sig tid för annat än det som just pockar på uppmärksamhet känns också himla viktigt. Kostar det då pengar har man liksom inget val!
Martina: ja, alla lärare som ingår i arbetslaget är med. Spec har dock ett eget arbetslag med egen handledning.
Det låter som om det lätt kan bli gnälligt på de där träffarna. Jag tycker problemet med många arbetslagsträffar är att man sitter och gnäller om elever. Vi löste det på så vis att vi hade en tid i veckan då vi kunde rådfråga specialpedagogen om vi behövde. På arbetslagsträffen kunde vi istället diskutera bra idéer.
Jag är nyexad lärare och har precis kommit ut till en F-6-skola, som vikarie, och just den här veckan har hälften av lärarna varit vikarier (ordinarie är på studieresa). Därför har vi inte haft några konferenser eller samtal på det viset, utom om man snackar på rasten. Men, jag har haft turen att samåka med två andra nyexade vikarier, den ena på samma skola, och vi har många och intressanta diskussioner i bilen. Detta gäller både de professionella och de pedagogiska samtalen. Det är väl kanske enda fördelen med att ha fem mil till jobbet... =)
IT-mamman: Nej, det blir absolut inte gnälligt! Det är inte till för att älta och gnälla utan för att hitta lösningar till och få hjälp med saker som faktiskt försvårar ens arbete och äter upp viktig energi som man behöver till andra saker. Så vi diskuterar definitivt bra idéer på våra a-lagsmöten!
Det låter bra , Cecilia! Mer samtal i skolan om vad som kan förbättra den!