Elevers attityder, värderingar och läsvanor
Vad kan det bero på att våra barn och ungdomar inte läser i skolan längre och varför känner många att det de faktiskt läser inte berör dem? På min skola baseras all svenskundervisning på skönlitteratur. Vi har en liten bokdepå med klassuppsättningar med böcker och dessutom har vi ju ett fantastiskt cirkulationsbibliotek att tillgå i Stockholm. Problemet är, känner jag, att många envisas med att läsa romaner som På västfronten intet nytt och Skriet från vildmarken med sina klasser. Riktigt bra böcker, men inspirerar de till fortsatt läsning bland dagens tonåringar? Jag är inte så säker på det.
Om målet för skolan i allmänhet och svenskämnet i synnerhet är att få ungdomar att läsa mer, att lära sig av litteraturen, att diskutera och argumentera, att testa sina åsikter med varandra, att reflektera och känna igen sig - då måste ju vi svensklärare anpassa oss efter detta. Vi måste ge våra ungdomar böcker som de kan relatera till. Idag finns en uppsjö av fantastisk ungdomslitteratur, som jag på många håll anser stå outnyttjad. Och när man använder den kan man - trist nog - få tråkiga kommentarer från sina kollegor. Jag har bestämt mig för att inte läsa På västfronten... med mina nior - något som retat upp en del. Men jag känner att jag vill läsa böcker som tar upp ämnen och konflikter som ungdomar idag ställs inför. Jag vill bestämma tillsammans med mina elever vilka böcker vi ska läsa. Jag har ofta flera förslag på böcker som jag visar upp och oftast brukar eleverna faktiskt vara sugen på de flesta, men för det mesta väljer vi ändå en bok som relaterar till något som hänt eller till en diskussion vi haft. Det passar mig och mina elever och så vill jag fortsätta jobba.
Därför är jag lite rädd för diskussionen kring en litterär kanon i skolan. Om jag var tvungen att följa en lista med rekommenderad litteratur, skulle jag vissna som svensklärare. Jag förstår självklart att eleverna måste läsa klassiker och känna till stora svenska och utländska författare (vi läser faktiskt sådana böcker också!), men att någon skulle bestämma det här åt mig är oacceptabelt. Läroplanen ser ut som den gör för att vi ska kunna ha frihet kring innehållet i vår undervisning och så tycker jag att det ska få vara.
Någon som tycker annorlunda eller har andra kommentarer? Jag fortsätter gärna diskussionen!
Läs hela LR:s rapport här:
http://www.lr.se/lrweb/Home.nsf/ByKey/PKAEL-6TTJSL/$file/Yttrandefriheten%20i%20skolan.pdf
Tips!
Svensklärarens senaste nr, nr 3/06, har tema Kulturarv - där finns flera artiklar som knyter till kanondiskussionen!
Hälsn Maria som är redaktör för tidningen
Tack för tipset, Maria! Ska läsa och begrunda!
Jag håller helt med dig! Mycket starkt att gå i från viss litteratur och våga leta nytt tillsammans med eleverna. Stå på dig!
Tack Petra! Vad läser du med dina elever?
Just nu: "Jag saknar dig, jag saknar dig" av Peter Pohl och Kinna Gieth Finns mycket att prata om i den. Och man måste prata, massor! Både om hur den är skriven och om dess innehåll. Tempus, kärlek, döden och mycket mer.
Jag tycker att det är så viktigt att man relaterar till elevernas vardag, inte bara när det gäller läsning utan undervisningen i allmänhet. Om det som tas upp på lektioner inte har någon koppling till ungdomarnas liv så anser jag att de inte kommer känna någon lust till att lära det.
Som du säger Cecilia så finns det klassiker som de givetvis ska känna till.