Bokfemman vecka 49
1. Den boken jag direkt kommer att tänka på är Barnens bibel, som min mamma läste för mig när jag var en sisådär 6-7 år. Jag minns att jag älskade alla otäcka berättelser som fanns där, t ex den om de två mammorna som inte kunde enas om vems barnet var och därför skulle hugga det mitt itu. Det hela slutade med att en av mammorna vägrade göra det och sa istället att den andra mamman skulle få barnet. Då visste man att hon var den riktiga mamman. Kommer ni ihåg? Och sedan minns jag att mamma och jag skrattade jättemycket åt namnet Potifar, alltså han som köpte Josef som slav.
2. Vit oleander av Janet Fitch. Mamman i den boken är verkligen sjuk och manipulerar sin dotter på ett otäckt sätt. Triumfen kommer dock på slutet när dottern förstår att hennes mamma inte är frisk och vågar bryta sig loss. Gillade filmen också faktiskt!
3. Kvinnor och äppelträd av Moa Martinson. Jag läste den här boken när jag pluggade litteraturvetenskap på universitetet och jag blev helt tagen. Läste ut den på en kväll och sedan var jag tvungen att läsa den en gång till på raken. Dessa kvinnor och mödrar som kämpade och kämpade, levde fattigt, blev slagna av sina män, gjorde allt för sina barn och aldrig gav upp. Jag fick perspektiv på livet när jag läste den boken. I samma kategori passar Utvandrarna av Vilhelm Moberg - tänker på stackars Kristina när hon ber Karl-Oskar att inte göra henne med barn igen, för det skulle hon aldrig tya.
4. Jag går bara ut en stund av Isobel Hadley-Kamptz. Jag skrev en recension av den här boken i somras efter att jag hade läst den på flyget ner till Grekland och satt och snörvlade och grät mest hela tiden. Boken handlar om hur en tjej och hennes kille som försöker bli med barn, men allt går bara fel och förhållandet kraschar. Hemsk, men också en eye-opener för mig.
5. Till sist, två författare som jag kopplar mycket samman med min egen mamma, August Strindberg och Verner von Heidenstam. Mamma hade (och har) massor med skönlitteratur och kokböcker och brevsamlingar av och om dessa två författare och jag minns att jag ofta satt och bläddrade i dessa böcker när jag var yngre. Jag minns inte direkt att jag läste dem, men eftersom mamma var så fascinerad av dem så blev jag också intresserad. Nu på äldre dar har mitt intresse för Strindberg också växt och kanske har jag min mamma att tacka för det.
Nu är det din tur! Vilka fem böcker associerar du med ordet mamma?
Jäkligt svår uppgift. Jag och min kära hustru hamnar direkt i böcker där mammor inte finns. Men konstigt nog är ju dramatiken sprängfylld med väldigt skarpt tecknade mammor. Vad beror det på? Inga vidare motiveringar i jämförlse med dina..
1. Eugene O´Neill "Lång dags färd mot natt" /Lars Norén "Natten är dagens mor". I praktiken samma pjäs, båda kretsar runt käsnlostörda mammor som aldrig kunnat älska. De tre männen i pjäsen/pjäserna kämpar och kämpar för att få mammas kärlek - utan att lyckas.
2. Även i Shakespeares Richard III finns ju en förfärlig mamma som verkligen hatar stackars Richard. Tufft att ha en mor som tyckte att man var en padda redan från födseln.
3. Apropå Shakespeare; Hamlets mamma Gertrud är ju också en intressant figur. Fattar hon att maken mördade Hamlets pappa? Fattar hon att maken föröker röja hennes enda barn ur vägen?
4. Medea så klart. Det hemskaste med Medea är ju att vi på något perverst sätt tycker att hon lyckas?! Hämden och färden till himlen i vagn dragen av drakar blir ju på något konstigt sätt helt triumfatorisk.
5. Givetvis Nora i "Ett dockhem". Oerhört fascinerande gestalt så länge vi slipper ifrån hemska nytolkningar med Nora i skinnkjol och laptop i högsta hugg.
Trevlig vecka, önskar /Martin
http://svensklararen.blogspot.com