Det professionella samtalet
Våra samtal sinsemellan handlar mest om snabba beslut som måste tas och problem som måste lösas akut: kan jag få låna den där boken du har, har du schemat inför nationella proven, kan jag låna den där eleven på din lektion, har du telefonnumret till den där elevens föräldrar etc etc. Aldrig hinner vi sätta oss ner och ha ett professionellt samtal, där vi diskuterar pedagogik, klassrumssituationer, lärande och kunskap.
När vi i tisdags och onsdags fick tillfälle att prata med och lyssna på andra lärare än de i min skola insåg jag att detta är ett problem som finns överallt, antingen du jobbar på en storstadsskola eller landsbygdsskola. Alla är så glada och tacksamma över att man får sitta ner tillsammans och prata om det som faktiskt ligger oss varmast om hjärtat när det gäller vårt jobb, alltså vårt ämne, utvecklingen av det, pedagogiken, få byta idéer och tips på uppgifter och ge varandra inspiration och uppmuntran.
Jag ösnkar att det alltid fick vara så, att vi fick en stund för oss själva, där vi fick utrymme för pedagogiska diskussioner, men också att vi kunde få snacka skit, skratta och bara vara oss själva en liten stund varje dag. Det behöver vi för att orka.
Tack alla fantastiska lärare som delade med sig av tankar och åsikter kring läromedel och undervisning i Borås och Skövde!
När väl en pedagogisk diskussion dyker upp så avslutas den alltid med: -Varför gör vi inte det här oftare?
Så, visst är det som du säger; behovet av den här typen av samtal är enorm.
Ja, varför pratar vi inte om det som verkligen betyder något oftare. Det går ju inte att komma ifrån att vi måste prata om akuta frågor med varandra. Konferenstiden däremot skulle kunna användas bättre än vad den gör, i alla fall på vår skola. Ibland känns det som om jag är med i ett teaterspel där alla säger ungefär samma sak som förra gången. Det kan gälla kepsförbud, mobiltelefoner och snöbollskastning och ibland blir jag bara så trött på det.
Känner verkligen igen det... dom gånger man får tid att bara prata och prata framåt är det en enorm energikick! Jag har dock otrolig tur som har dom kollegor jag har eftersom dom är väldigt bra på att dela med sig vilket gör att man får små pedagogiska kickar lite då och då, likväl som man försöker ge dom själv när man kan.
Jag behöver verkligen såna här stunder för att orka med kan jag tänka mig. När de stunderna dyker upp i mitt framtida yrke som lärare så kommer jag värdesätta det oerhört.