Så klart! på turné
Svenska som språkval är ett ämne som glöms bort, eleverna är ofta omotiverade och det är svårt att hitta uppgifter som passar dem. I Så klart! har vi samlat våra bästa uppgifter som vi använt i våra språkvalsgrupper. Inget mer klipp och klistra, ingen mer stress och ångest inför lektionerna - här har du en lärobok med massor med uppgifter som kommer att räcka i flera år. Gå gärna in och läs mer om Så klart! på http://www.bonnierutbildning.se/butbweb/index2.aspx?s=826, klicka på svenska i vänstra kolumnen, sedan språkval.
Du är hjärtligt välkommen på inspirationskvällar i svenska i följande städer:
Borås, Scandic Plaza, 30 januari
Skövde, Scandic Billingen, 31 januari
Kalmar, Calmar Stadshotell, 6 februari
Växjö, Elite Stadshotell, 7 februari
Malmö, Radisson SAS Hotel, 7 mars
Helsingborg, Elite Marina Plaza, 8 mars
Stockholm, Nürnberghuset, 13 mars
Norrköping, Elite Grand Hotel, 15 mars
Örebro, Elite Stora Hotellet, 20 mars
Karlstad, Elite Stadshotellet, 21 mars
Anmäl dig på Bonniers hemsida eller genom din skola!
Hoppas att vi ses!
Hej! Jag hittade din blogg i lärarnas tidning och nu är jag inne och kikar här nästan varje dag! Jag utbildar mig till engelska/svekslärare för åk 6-9 och är ute på min första praktik just nu. Du är helt klart en av mina förebilder!
Jag har en fråga till dig. Hur personlig relation tycker du att man ska ha till eleverna? Och smörande, hur märker man att en elev smörar eller att han/hon bara är en trevlig prick?
Lycka till med boken!
Stina: Tack för dina fina ord! Och mycket intressanta frågor! Det här med personlig relation är nog mycket olika från lärare till lärare, hur man är som person helt enkelt. Det enda jag kan göra är att tala om hur jag tycker.
När jag kom ut ny i jobbet hade jag lite svårt att veta mina gränser. Jag kunde berätta saker om mitt privatliv för eleverna (tja, inte alla förstås, men de som frågade), vilket gör att man blir sårbar. Idag är jag mycket mer restriktiv med vad jag berättar. Jag upplever det som en styrka att ha en ganska neutral relation till mina elever. Inte så att jag aldrig bjuder på mig själv, för det gör jag, men då gör jag det vid mycket speciella tillfällen, vid ett djupt personligt samtal eller om någon behöver mina råd och mina livserfarenheter. Jag ställer mig alltid frågan: Behöver eleven veta detta? Eller är det jag som behöver boosta mitt eget ego? Integritet är viktigt. Om du går över för många privata gränser kan det lätt bli så att eleverna blir för "kompis" med dig och det kan bli jobbigt. Jag kan egentligen inte ge dig några specifika råd, bara att du är försiktig och känner in dina elever ordentligt innan du bjuder in dem i privata angelägenheter.
Angående smörande, så kommer du märka snabbt vilka elever som smörar. Om en elev har ett genuint intresse för ditt ämne så visar det sig bland annat i frågor och reflektioner under lektionstid eller kanske att de stannar kvar efter lektioner och frågar om något eller vill berätta om något. En elev som smörar vill bara framhäva sig själv och visa hur duktig han/hon är eller bara säga de "rätta" sakerna. En intresserad elev är mer nyanserad och måste inte lyfta fram sina egna fördelar. Men som sagt, det där kommer du att kunna se igenom ganska snabbt.
Hoppas att svaren var till någn hjälp och lycka till med dina studier!
Hej igen Cecilia!
Denna blogg är ju guld värd för oss som är mitt i utbildningen! Och säkert för andra också. Du gör en stor gärning...
Angående det som Stina tog upp kan jag som lärarkandidat ibland känna mig osäker i klassrummet. Jag kan känna mig mitt emellan elev- coh lärarrollen. Jag tycker mig märka att även eleverna har svårt att veta vilken relation de ska ha till mig. Kanske kan det bero på att jag är förhållandevis ung, född 85. Dessutom ser jag väldigt ung ut och det kan jag ibland se som en nackdel. Skämt åsido, men ibland önskar jag mig lite rynkor :) Eleverna frågar många olika saker och jag tycker att det är svårt att sätta gränser för vad jag kan säga och inte. Hur resonerar du kring lärarkandidatens roll i klassrummet?
Min lokala lärarutbildare har svenska, engelska och sv/eng som språkval och jag tror att din bok kommer fylla ett stort tomrum. Efter mina VFU-perioder kan jag känna igen mig i det du skriver, omotiverade elever och planeringssvårigheter. Samtidigt tycker jag att de grupperna är riktigt utmanande och därigenom roliga att undervisa. Men en lärobok kommer nog göra susen!
Med vänlig hälsning, Ida
Ida: Jag ser också förhållandevis ung ut för min ålder och har precis som du ibland önskat mig lite fler rynkor. Jag har bland annat blivit erbjuden regelbunden floursköljning av tandsköterskorna som gjorde ett besök på skolan - de gav mig en blankett som de sa att jag skulle ta med hem till mina föräldrar - inför mina elever! Pinsamt... Sen gick jag med mina nior på en gymnasiemässa och blev haffad av en gymnasieskola där representanterna undrade om jag hade funderat på mitt gymnasieval. Inte så kul det heller. Men även om jag ser ung ut - vilket faktiskt också kan vara en fördel - så har jag lärt mig att respekt och pondus inte sitter i utseendet. Jag vet flera kollegor som inte är så stora till växten, men i mötet med eleverna är de otroligt respektingivande.
Angående elevers intima frågor, så brukar jag bara svara på de som inte har med mitt nuvarande privatliv att göra. Jag tycker inte att man ska behöva svara på frågor om man är tillsammans med någon, om man är gift, var man bor, hur många barn man har - bara om man känner att det känns ok för en själv! Jag brukar fråga tillbaka - vill eleven själv tala om om han/hon har pojk/flickvän, vad föräldrarna jobbar med, vad man gör när man träffar sina vänner, hur många gånger i månaden man dricker alkohol? Ibland svarar de förstås, men ganska ofta förstår de principen. Vi har ju ett professionellt förhållande till varandra - vi ska ju inte lära känna varandra och bli kompisar.
Så som lärarstudent tycker jag inte att man ska bjuda för mycket på sig själv och sitt privata. På något sätt är du ju ändå i underläge - ibland kan man ju bli testad bara för att man är student eller vikarie - så det gäller att tänka sig för. Svara bara på de frågor du själv tycker är ok, och om frågorna blir för privata - säg det till eleverna. De brukar faktiskt oftast respektera dig mer i längden om du visar tydligt var dina gränser går.