En liten gest...
När jag vaknade i morse tänkte jag att i dag är en sån där dag som man bara vill lägga bakom sig, man vill bara ligga i sängen hela dagen och slötitta på film. Jag är förkyld, ligger efter i rättning och planering (tack och lov för min duktiga student! : )), måste ringa föräldrar, sitta i möte med rektorn och skriva åtgärdsprogram. Men tänk att just en sån här dag så får man den finaste bekräftelsen man nånsin kan få.
Jag satt under en lektion och talade med en elev i taget om resultaten från de nationella proven. Det är alltid lika intressant att få höra vad de tyckte om provet och hur de tror det har gått. Den omedelbara feed-back man ger och får vid ett sådant tillfälle är guld värt. Speciellt om det har gått bättre än förväntat.
En elev kommer ut och vi pratar lite om provet. Sedan vänder vi på provet och tittar på baksidans resultatdel. Där visar jag att eleven har fått MVG och förklarar varför. Eleven skrattar och blir självklart helt till sig och säger: "Tack! Tack!" till mig, varpå jag säger: "Ja, tacka inte mig, det är du som har arbetat hårt och skrivit så fina resultat på provet! Du ska vara stolt över dig själv!".
Vi pratar lite till och när eleven ska återgå till sin lektion stryker eleven sin hand mot min arm. Som när man visar att man verkligen tycker om någon, är glad och tacksam för något någon har gjort för en.
Jag satt kvar en stund och tänkte på den där handen mot min arm. Och jag blev rörd. Det där kommer jag att minnas länge och helt plötsligt blev hela dagen mycket bättre.
Jag satt under en lektion och talade med en elev i taget om resultaten från de nationella proven. Det är alltid lika intressant att få höra vad de tyckte om provet och hur de tror det har gått. Den omedelbara feed-back man ger och får vid ett sådant tillfälle är guld värt. Speciellt om det har gått bättre än förväntat.
En elev kommer ut och vi pratar lite om provet. Sedan vänder vi på provet och tittar på baksidans resultatdel. Där visar jag att eleven har fått MVG och förklarar varför. Eleven skrattar och blir självklart helt till sig och säger: "Tack! Tack!" till mig, varpå jag säger: "Ja, tacka inte mig, det är du som har arbetat hårt och skrivit så fina resultat på provet! Du ska vara stolt över dig själv!".
Vi pratar lite till och när eleven ska återgå till sin lektion stryker eleven sin hand mot min arm. Som när man visar att man verkligen tycker om någon, är glad och tacksam för något någon har gjort för en.
Jag satt kvar en stund och tänkte på den där handen mot min arm. Och jag blev rörd. Det där kommer jag att minnas länge och helt plötsligt blev hela dagen mycket bättre.
Kommentarer
Trackback