Vygotskij i praktiken
I det inledande kapitlet pratar Strandberg bland annat om aktivitet och hur aktivitet på olika sätt är en förutsättning för lärande. De aktiviteter som leder till lärande är enligt Vygotskij sociala, medierade, situerade och kreativa. Sociala, för att vi alltid lär oss av aktiviteter tillsammans med andra, sådant som vi senare klarar av på egen hand. Medierade, för att vi alltid använder oss av hjälpmedel i våra aktiviteter. Vi möter alltså inte världen direkt, utan använder oss av olika verktyg och tecken för att lösa problem eller uppgifter. Situerade, för att människans aktiviteter alltid äger rum i specifika situationer och platser. Kreativa, för att det är i kreativiteten som vi överskrider gränser, testar nytt, kommer till nya slutsatser (s. 11-12).
Det här med aktivitet tyckte jag var mycket intressant att läsa om och lite senare skriver Strandberg (s. 13):
"[...] den framgångsrika eleven ägnar mycket tid åt sitt lärande, har bra kontakt med sina lärare, samtalar ofta med vuxna och kamrater, placerar sig i klassrummet så att interaktioner underlättas, frågar och svarar, nyttjar tillgängliga hjälpmedel, antecknar, läser, räknar. Kort och gott, den framgångsrika elevens mest utmärkande kännetecken är aktivitet."
Genast började jag tänka på mina elever. Det är inte alltid det bubblar av aktivitet i klassrummet direkt. Faktiskt så kan jag nog säga att det är mer undantag än regel. Många elever gör minsta möjliga, orkar inte fråga om de inte förstår, orkar inte läsa läxor, orkar inte räcka upp handen, orkar inte skriva en hel mening, orkar inte läsa en hel bok. Då blir resultatet givetvis därefter. Ingen aktivitet - inget lärande. Vissa lektioner kan jag gå ifrån helt genomsvett - jag har pratat, visat, skrivit, förklarat, frågat, svarat, läst och samtalat. Det är jag som har stått för aktiviteten, helt klart. Eleverna går ifrån lektionen lika trötta som jag, fast av en helt annan orsak.
Ibland kan jag beskylla mig själv för att jag inte är tillräckligt inspirerande, att inaktiviteten beror på att jag har tråkiga uppgifter, väljer tråkiga böcker, har tråkiga genomgångar som inte kittlar till aktivitet hos mina elever. Men samtidigt tänker jag att det faktiskt inte bara kan bero på mig. Jag är en del av lärandeprocessen, jag är den som ser till att möjligheten till aktivitet och lärande finns i klassrummet, men sedan måste också eleverna vilja lära sig, vilja försöka, vilja aktivera sig.
Jag kan inte trolla - det är helt säkert. Jag kan inte hälla kunskapen i mina elevers hjärnor. Det måste alltså ske någon slags aktivitet. Och den måste eleverna själva stå för.
Jag ser det även som så att man ska mötas på halva vägen. Ett givande och ett tagande. Om ingenting hos motpartern händer, då spelar det ingen roll hur mycket man än ger. Eleverna måste också bidra. Som lärare ska man akta sig för att beskylla sig själv, för att utnämna sig själv som boven i dramat. Man som lärare gör det bästa man kan, man är flexibel, man tänker och funderar och anpassar och omformulerar, frsöker väcka intresse, försöker hitta intressanta övningar, försöker variera undervisningen, osv. Men vad händer när eleverna inte är aktiva själva??? Man är två om att det ska ske ett lärande. Som du säger själv, man som lärare kan inte plugga åt eleverna. Läraren är där att vägleda, att hjälpa, att försöka inspirera, att hitta nya vägar att nå elever med kunskap. Men om eleverna inte är mottagliga, vad händer då? Jo, resultaten blir därefter. Jag hade några elever som trodde just det, att mitt engagemang innebar att jag skulle göra allt hela vägen för dem, och sen ge dem ett betyg. När jag upptäckte det försökte jag prata med dem, när jag inte såg någon förbättring sade jag rakt ut hur läget låg och sade att det skulle vara tråkigt att jag fick G och VG och kanske även MVG men de var kvar på sina IG. Det budskapet gick hem hos några, men inte alla. P.S. Jag ska ta och läsa den där boken! Tack för tipset! D.S.
JA! Så här är det ju. Herregud vad trött det är i klassrummet ibland. Och man försöker och försöker som lärare. Gör så här, hur tänkte du då, vad tycker du o.s.v. Fast visst är det sen fantastiskt när det lossnar för någon, någon gång. Det är oftast värt allt slit. Oftast..
Instämmer helt i ditt inlägg. Det Vygotskij talar om är väl just sammanhållen klassundervisning där relationen mellan elev-elev och lärare-elever blir så viktig. Jag tror att det är farligt att i för stor utsträckning låta sig nedslås av uttråkade tonåringar (viss, ofta är det ju oundvikligt), utan i alla fall genomdriva sin undervisning. Det är när vi missförstår det du skrivit ovan och tolkar det som att läraren skall inte ta plats, det är bara egenproducerade alster som är progressiva och bra etc som vi är ute på hal is.
Tack för boktipset.
Nej uttråkade ungdomar har också sitt uttråk som attityd...men det ser bara tråkigt ut... det är inte så tråkigt som det ser ut. Cecilia Leif Strandberg är hur bra som helst... och går hand i hand med det som Kiwi står för. På bonnier utbildning kommer snart en annan bok som Kompletterar Leif Strandbergs. Båda böckerna bör läsas alltså... Anne-Marie