Låt stå!

Temat för veckans Bokfemma är språk. Nämn 5 böcker med ledordet språk.

Det känns som om jag kommer att upprepa mig själv lite i den här listan, men strunt i det - här är den:

1. Per Nilsson. Älskar hur han uttrycker sig om livets alla betänkligheter: kärlek, sorg, längtan, lycka - allt! Lite kan det kanske bli så att han upprepar sig i bok efter bok, men eftersom jag fullkomligt älskar hans böcker så kan jag inte vara ett dugg kritisk mot detta : ).

2. Jonas Gardell. Läste Frestelsernas berg när jag var runt 20 och sedan var jag fast. Gick på alla hans shower, läste alla böcker, gick på teater skriven av honom. Det mesta är sorgligt trots att det är dolt bakom all humor och det gillar jag. Hans böcker får mig alltid att både skratta och gråta.

3. Daniel Boyacioglu. En kille som verkligen kan leka med språket. Jag har hans diktsamlingar och såg honom som förband till Robyn för ett par år sedan och han blev min älskling. När jag skrev Så klart! var jag bara tvungen att ha med några av hans dikter i kapitlet om poesi. Jag har inte köpt hans skiva, men måste nog göra det...

4. Jonas Hassen Khemiri. Jag härmar Sara: Ett öga rött - behöver jag säga något mer? En bok som också får mig att skratta högt och alla konstiga ord och uttryck är underbara. Mina elever är inte lika lättflörtade - vi läser den i kalssen nu och de irriterar sig mest på språket, men jag har sagt att det går över efter 50 sidor. Sen är det bara kul, kul, kul.

5. Joyce Carol Oates. Äntligen en kvinna i slutet av listan! Jag började med hennes ungdomsböcker som jag bara älskade - hon skriver med ett enkelt språk som ändå inte är torftigt, hon skriver så att ungdomar förstår men ändå får något att tänka på. Hennes vuxenböcker är lika fantastiska - suggestiva och otäcka och vackra - allt omslutet av Oates förtrollande ord och formuleringar.

Många bubblare finns, men det här är favoriterna!