Ifrågasatt - men stärkt ändå...
Det började ganska bra. Alla var intresserade och hade kloka frågor. Tills en man får ordet. Han drar upp gammalt skit som hänt tidigare med lärare som inte jobbar längre och ställer frågor som bara rektorn kan svara på. Han ställer en fråga som jag svarar på, klart och tydligt. Han anser inte att han fått svar på sin fråga. Han ältar den om och om igen. Jag svarar och lägger till ännu mer information till mitt svar. Han är ännu inte nöjd. Stämningen i rummet sjunker. Det är vi emot dom, känns det som. Tjejerna sitter med stora ögon och tittar och lyssnar. En mamma blir till sist sur på mannens ältande och säger ifrån. Säger att hon alltid varit nöjd med skolans lärare och informationen hem. Mannen känner behovet att försvara sig, men vägrar att ge oss som jobbar nu någon cred. Han säger: Ja, min son tycker lärarna är bättre, men ta det inte personligt. Jo, det tar jag personligt, säger jag. Tack.
Efter 20 minuters gnäll och petitesser lämnar vi frågan. Många föräldrar kommer fram efter mötet och ger oss beröm. Det känns lite bättre. Halv nio, efter 12 timmars arbetsdag åker vi hem. Vill minnas det positiva och förstår inte behovet hos vissa att alltid se det negativa, att alltid nämna något som drar ner stämningen.
Dagen efter i skolan. De fyra tjejerna dröjer sig kvar i klassrummet efter lektionen. De säger: Cissi, du ska veta vilken respekt vi har för er efter igår. Vad var det där om? Vi var chockade! En av tjejerna sa att hon ville ställa sig upp och säga något, att han kan ju fråga dem istället - de är ju elever och vet hur det är på skolan! Men hon kände att hon inte kunde lägga sig i de vuxnas diskussion. Deras lärdom av mötet var ändå - vilket jobb ni lärare gör! Vilka föräldrar ni måste hantera! Och på vilket fantastiskt sätt ni gör det!
Utan att säga för mycket pratade jag en stund med dem om detta. Och deras ord värmde. Det är ju ändå eleverna som ska trivas i skolan, som ska ha bra lektioner och bra lärare och om man vill veta hur det verkligen är i skolan och få ett ärligt svar - då är det dem man ska fråga!
Jag vet egentligen inte vad jag vill säga med det här inlägget - blev bara inspirerad av Sara och skrev loss. Kanske att vi inte ska lyssna på alla tråkmånsar som bara vill sänka oss. Vi är värda hundra gånger bättre och det finns faktiskt många föräldrar som är mycket tacksamma för det arbete vi gör. Låt oss lyssna på dem istället. Låt de rösterna höras högre.
Sov gott och ha en skön fredag imorgon!
Träligt sånt är. Verkar som om du fixade det bra. Svår situation - för man vet ju att om man går på förälder för mycket går det ut över barnet. Grrr, och det är svårt. Att få föräldrar med sig fast man tycker att vissa är ... nej, jag ska inte alls säga något dumt här! :^) Stå på dig i vilket fall!
Märker förresten att vi inte är med på din blogroll - jag lovar att vi ska jobba ännu hårdare jag och Anne-Marie, Calle och Svante i år - och helt enkelt blir bättre! Då kanske? :^)
wow!
Vad bra att du skrev om detta! Kul att se att elever är delaktiga och förstår! vad kul att de berättade för dig vad DE tycker och tänker!
Jag hejjar på dig!
Vilka härliga tjejer! Lyckos dig som har såna fina elever!
Vet precis vad du pratar om när det gäller såna föräldrar. En del måste bara klaga, och ibland är det svårt att få dem att förstå att man har hört dem och att man gör allt man kan för att deras barn ska ha det bra i skolan. Bra hanterat och skönt att du har elevernas stöd, när allt kommer omkring är det ju dom du umgås mest med. Ha en härlig helg!
Bra jobbat, Cecilia.
Men du måste ha gjort ett superbra intryck när andra föräldrar + elever tyckte att du svarat bra. Well done!
Martin: Nu finns ni med!