Mer intressant om läsning
Jag har suttit hela helgen och rättat nationella läsförståelseprov i svenska för år 9 och jag måste säga att det är inga lätta prov precis. Texterna var inte helt enkla i år och många av frågorna var ganska kluriga. Jag arbetar väldigt mycket med reflekterande läsning med mina elever och ändå var det många som hade problem med att lösa de reflekterande uppgifterna. Jag tycker att det ska vara hög nivå på dessa prov, men jag kan bara tänka mig vad svårt det måste vara för elever som har ett annat modersmål att klara av de här proven - speciellt om man aldrig får läsa bra böcker tillsammans med sina kamrater och med ledning av sin lärare.
I DN idag läste jag ännu en artikel om hur viktigt det är att läsa tillsammans med sina barn och sina elever. Här berättar litteraturpedagogen Lena Kjersén Edman bland annat om hur man utarbetade en litteraturkanon på Skogåsskolan. Artikeln avslutas med ett citat från Kjersén Edman som jag verkligen gillade:
"- Lärare och bibliotekarier måste våga vara experter. Vilka ska annars levandegöra litterära klassiker och blivande klassiker? Att inte ta det vuxenansvaret är odemokratiskt."
Läs hela artikeln och titta på listan över böcker som ingår i Skogåsskolan kanon:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1353&a=642240
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1353&a=642251
Halkade in på din blogg av en slump. Jag är inte lärare, och inte heller elev längre, men funderar på att läsa vidare till antingen fritidspedagog eller lärare. Din blogg är otroligt intressant, jag har verkligen fastnat. Jag gillar dina resonemang och dna inlägg känns verkligen genomtänkta.
Denna blogg blir ett bokmärke hos mig, och kanske ger jag mig in i diskussionerna någon gång.. :-)
/Erika
Erika: Du är så välkommen! Diskussionerna blir alltid mer intressanta om man får åsikter från flera olika perspektiv så dina tankar och kommentarer blir säkert till stor hjälp!
Ja, det är viktigt att man inte slutar läsa tillsammans med sina elever. Högläsning har en plats även i högre årskurser.
Sen är det viktigt att tänka på att alla inte har samma lästradition med sig hemifrån. Barn från en del andra länder, kan komma från en lästradition där man inte samtalar om texten så mycket som andra barn kan vara vana vid.
Det är vad vi tar upp vid den sv2-kurs jag går, och det är en viktig tanke. Man kan tro att dessa elever är ointresserade av texten man läser, men det kan helt enkelt bero på att de är ovana vid sättet att läsa och samtala. De elever som har svenska som andraspråk, behöver dessutom hjälpas med förförståelsen till texten. Att man samtalar om vad som kan tänkas hända, tittar på bilder för att förstå sånt som texten ska komma att handla om. Det ät viktigt och intressant.
Jag läste också artikeln om Skogåsskolan och började tänka kring hur vi samtalar om böcker i skolår 1-3 där jag arbetar. Vi gör det ganska mycket under själva läsinlärningen när vi pratar om orden och vad man kan uttrycka med dem. Men när de sen börjar läsa mer flytande och på egen hand är det lätt hänt att samtalen halkar åt sidan. Vi har på vår skola inte haft så mycket boksamtal heller, men nu känns det som att det är läge att ta tag i det där.
Härligt att din blogg finns, har läst den några gånger efter att det stod om den i Lärarnas tidning (visst var det så va?) och senast efter att du var med på tv. Beundrar dig verkligen att du har tid och ork att dela med dig av dina tankar.
Anki: Intressant att höra hur det ser ut på de lägra åldrarna. På min skola är det så nära vattentäta skott mellan F-5 och 6-9 som det kan vara och det är synd, för jag tror att vi har mycket att lära av varandra - i alla fall när det gäller läsning.
Tack för dina fina ord om bloggen - du är så välkommen tillbaka!
Jag missar aldrig ett tillfälle att få läsa tillsammans med mina elever. Att "fröken" läser kan ju bara motivera och inspirera.
Nina: Högläsning är underbart! Jag tycker att högläsning för alla tuffa högstadieungdomar är speciellt - de bara älskar när man läser för dem.
Hej - jag håller med om att läraren kan vara expert - men det måste finnas en frivillighet i att läsa. Jag har organiserat för flera undervisningar där text, litteratur, skrivning och läsning processas. Eleven måste också tillskrivas kompetens att välja vad att läsa. Men läraren kan aldrig resignera från att vara textens mediator och bokens läsande modell. Det är läraren som bidrar till att utveckla läsandet i klassrummet.
Tack för ditt inlägg Cecilia. Välkommen till min blogg - www.annemariekorling.blogg.se
Anne-Marie
Ja, jag läste också om Skogåsskolans kanon och Lenas tänkvärda ord.
Häromveckan var jag på barnbibliotekskonferens och hörde då en läsforskare från Högskolan i Gävle. Vad jag förstod så får de blivande lärarna där öva på att ha boksamtal enligt Aidan Chambers modell. Önskar att fler lärarutbildningar ville satsa på det.
Sedan hoppas jag att en och annan lärare läser avhandligen Läskulturer: lärare, elever och litteraturläsning i grundskolans mellanår av Annette Edwards. Den är verkligen intressant.
Visst måste det i skolan finnas utrymme också för egen vald läsning men det utesluter inte att vi har reflekterande samtal kring det lästa i alla fall. Vi vuxna kan ju också läsa barn- och ungdomsböcker som eleverna tipsat oss om eller gå och se en ungdomsfilm. Jag tycker det är fantastiskt att få diskutera läsupplevelser eller tipsa varandra om bra böcker både bland de barn jag träffar i biblioteket men inte minst med mina egna barn och deras kompisar.
Jag gillar verkligen den här bloggen.