Att vara flexibel
Du har planerat en lektion där en nia ska arbeta med läsning. Eleverna ska ha läst första kapitlet i en bok och har fått ett papper med frågor till. Nu ska ni diskutera inledningen, hur den är upplagd, kommentera språket etc. Du går till lektionen, nöjd och glad och känner dig väl förberedd.
När du kommer dit, visar det sig att någon har bokat ett utvecklingssamtal i ditt klassrum. Vad gör du?Utvecklingssamtal är heliga - du måste hitta en ny sal. Medan du sticker iväg till expeditionen, står dina elever kvar och trampar utanför salen och du kan lita på att de inte är särskilt lågmälda.
OK, du hittar en sal som är ledig och styr kosan dit med klassen i hasorna. På vägen hinner de peta på några sjuor, slänga lite godispapper på golvet eller sätta en snus i taket, sparka på ett skåp eller banka på en toalettdörr.
Väl framme i din nya sal sätter sig klassen ner, men eftersom bänkarna inte står som de brukar, så blir det en placering där alla som inte bör sitta bredvid varandra gör just det. Tar du diskussionen? Nej, nu måste du sätta igång med lektionen. Kepsarna ska av i alla fall och eleverna lägger dem motvilligt på bänken.
Du ber eleverna ta fram böckerna och frågorna till. Fem av dem har glömt boken hemma, fem andra har tappat bort frågepappret och ytterligare tio har inte läst inledningskapitlet. Nya planer? Tja, inte så mycket att göra - du ber eleverna dela på de böcker som finns och istället läser du kapitlet högt.
Därefter ber du dem svara på frågorna i sina skrivböcker. Du har frågorna på OH, men när du ska tända apparaten har glödlampan gått. Återigen, du ber de duktiga, ordningssamma att distribuera ut frågepappren till de som inte har och ber klassen arbeta med dem medan du springer iväg och kopierar nya.
Vid kopieringsapparaten är det kö, eftersom den andra apparaten har gått sönder för femhundraåttiofjärde gången. Du slänger en snabb blick på klockan och inser att mer än halva lektionen redan har gått. En snäll kollega ser hur stressad du är och låter dig gå före. Tack, tack, du är en ängel.
Väl tillbaka i klassrummet har det inte hänt så mycket. Några sitter och spelar kort, andra har samlats runt en mp3-spelare för att lyssna på den senaste låten med Mando Diao och kepsarna är på igen. Några få stackare försöker svara på frågorna, och tittar tacksamt på dig när du slänger dig in i klassrummet med andan i halsen.
Eleverna sätter sig och lugnar ner sig. Puh, då börjar vi. Vi har bara 20 minuter kvar, så vi får ta det lite snabbt. Kepsarna får vara på den här gången. Ni hinner med första frågan innan det knackar på dörren. Där står en kollega som ska hämta TV.n som står längst bak i klassrummet. Jaja, varsågod, kom in, ingen fara. All uppmärksamhet riktas bakåt och du måste vänta ut "det störande momentet".
Sen räcker en av killarna upp handen och säger: "Vi ska till simhallen på idrotten - kan vi få gå lite tidigare? Idrottsläraren bad oss fråga dig om det var ok." Vad ska man säga... Ja, det är klart. När killarna har drällt iväg sitter det 14 tjejer där och tittar på en med stora, bedjande ögon. "Får vi också gå? Nästan alla är klara med frågorna..."
Du tittar på klockan - tio minuter kvar av lektionen. Du suckar och säger: "Okej då, men bara för den här gången."
Sen sitter du kvar i klassrummet och funderar lite. Vad har ni gjort den här lektionen? Vad har eleverna lärt sig idag? Vad har du lärt dig idag? Jo, att det aldrig blir som man tänkt sig. Och att en lärares mest värdefulla kompetens är flexibilitet.
Hah... Kanske man borde visa lite mer medlidande med lärare i framtiden? =D
Så igenkännande. Jobbar dock med år 3...
Det som nästan retar mig mest är att någon bokar ditt klassum för utvecklingssamtal - och DU blir den som blir tvungen att packa dig iväg!
Vill bara säga JAAA, precis så där är det. Jag har haft den där lektionen. Mer än en gång. Vilket är lite deprimerande, ju -- vad är det för villkor vi arbetar under egentligen?
Hej,
jag hittade din blogg i Lärarnas tidning och kommer definitivt att återkomma hit. Jag blir färdig med utbildningen i juni och kommer att bli gymnasielärare i svenska och historia. Jag har precis gått ut på examensVFU och längtar till att börja jobba, även om det förstås känns pirrigt också! Kul att höra hur en annan svensklärare tänker!
/Klara
Å känner så igen mig! Men har läst att det t.o.m. kan vara så många som 1000 beslut under en dag. Sekunder av avväganden som faktiskt kan vara vikta beslut/avgöranden som påverkar en annan människas liv. Flexibilitet, tålamod och humor är nog det viktigaste för en lärare! Ämneskunskaper kommer långt ned på listan ;)
Men den där idrottsläraren skulle väl ändå snackat med dig i god tid innan...dåligt...
/Gert, idrottslärare
ojojoj, du formulerar dig så bra att man inte vet om man skall skratta eller gråta. Jag hejjar på dig!
Ja du - den lektionen har man haft, många gånger! Ibland fattar man bra beslut - ibland fel - helt fel... Och man kan få leva med de besluten länge... Ibland undrar jag om det är värt att ta fajten med mp3spelarna eller kepsarna... Ibland vet man att man kommer förlora, eller åtminstone kommer det ta tid... "Får vi sluta tidigare" är nog den tråkigaste frågan en lärare kan få... Jag kan visst tänka mig att sluta tidigare - men det vill Jag bestämma! "Det pappret har vi inte fått!" - hur många gånger om dagen får man höra det - även om man Vet att Alla har fått, nån gång... Och hur många gånger har man inte stått vid någon teknisk pryl - och jag har ändå hyfsat teknisk... - och sett ut som ett ufo, för att den inte går igång... Och kopieringsmaskinen är ju ett kapitel för sig som alla stressade lärare känner till, den funkar ju aldrig så dåligt som när man har bråttom eller det är många i kö...
Tack för en trevlig blogg!// Lisa (ma/NOlärare)
Kul att läsa, och känna igen sig. När jag gjorde praktik för tio år sen fick jag ett råd av min handledare. "Det är bättre att komma utsövd till lärarjobbet än välplanerad". Vad som helst kan hända och det blir sällan som man tänkt. När jag är utsövd imroviserar jag bättre och håller mig själv och eleverna på bättre humör.
Ja, jag trodde nog att många skulle känna igen sig, som Lekne skriver - man vet inte om man ska skratta eller gråta. Våra arbetsförhållanden är verkligen katastrofala ibland, men samtidigt är det just dessa snabba beslut och det faktum att man aldrig vet vad som ska hända som gör jobbet så spännande och roligt. Dock inte alltid, ska väl tillläggas. Tycker att Martinas handledare satte huvudet på spiken - håller fullkomligt med om att det är viktigare att vara utsövd än välplanerad - det ska bli mitt nya motto!
Hmmm....jag skulle ha ett föredrag en gång inför en hoper företagsledare på temat "det är jsut det oväntade som plockar fram din absoluta tallang", ett slags föredrag om vikten av att snabbt anpassa sig till nya situationer, eller som du uttryckte det ta snabba beslut typ. Vi gick också runt och letade lokaler ett tag eftersom uppdragsgivaren (projektledaren) 5 min innan föredraget fick klart för sig att lokalen han bokat höll på att renoveras. Det var nästan som att släpa runt på ett antal hormonstinna tonnisar det också, fast i mörka kostymer och slips. Kommentarerna haglade mot projektledaren och det muttrades, flinades och "mobbades" friskt under hela promenaden. Föredraget gick sedan galant efter en sjukt trög inledning. Som tur var kunde jag ju reffa till deras beteende hela tiden. Kul grej jag kom att tänka på när jag såg dig framför mig avsökandes skolans korridorer efter lektionsyta...