Trist inställning
Idag hade jag tänkt att vi skulle göra en kul uppgift - tyckte jag. Ni vet, en sån där när man får en början på en berättelse och sedan ska avsluta den. Det var ingen lång uppgift som skulle ta en massa tid, utan de fick påbörja den när det var en halvtimme kvar på lektionen och de som inte blev klara fick göra klart den hemma till nästa lektion. En enkel uppgift helt enkelt, för att träna på att skriva lite på engelska.
Då kommer kommentaren, högt och ljudligt över hela klassrummet:
-Nej, fy fan, va tråkigt! Jag orkar inte ta upp böckerna - kan vi inte göra nåt annat istället?!
Det hör till historien att det här är var en elev som inte gjort dagens läxa och strävar efter MVG.
Jag blir så trött. Jag brukar vara snäll och inte kritisera elever inför andra elever och jag brukar heller inte ge syrliga, ironiska kommentarer - om det inte är med glimten i ögat förstås.
Jag sa:
- Du har ingenting att uttala dig om, för du har inte gjort läxan och du är bara lat.
Kanske inte så värst slagkraftigt, men jag blev så sänkt. Jag hade verkligen engagerat mig, planerat och fixat och så får man en sån kommentar som bara gör att man tappar all lust. Varför bryr jag mig? Varför koncentrerar jag mig inte på de elever som med själ och hjärta satte igång med uppgiften?
Ikväll går jag hem och hans kommentar kommer att sitta kvar där och gnaga , det vet jag.
Men imorgon ska jag prata med den här eleven - one on one - och jag ska inte skräda orden, det lovar jag.
Det är sånt där jag är rädd för... Jag läser till lärare, äldre åldrar, svenska som första inriktning och förmodligen engelska som andra. Vissa dagar är jag stensäker på mitt yrkesval, andra dagar gungar allt. Men du, tack för en bra blogg! Hittade hit via reportaget i Lärarnas tidning. Du fick omedelbart en plats bland mina favoriter, så jag kommer att komma tillbaka...
Ja jösses, där har man varit. Känns som en stor del ynglingar har lite bristande självinsikt vad gäller framtida betyg... att detfins en liten lista man kan bocka av, sen har man högsta betyg i allt.
Apropå svordomar och tappande av tålamod; vad är det värsta ni sagt till någon elev någon gång? Jag har en liten lista som jag fyller på mellan varven, men det som toppar den är nog:
"Är du helt JÄVLA DUM i HUVET?!" (det var dock ett gäng år sedan)
Man kanske kan ha en liten tävling...
Ida: bli inte avskräckt, oftast är yrket riktigt kul.
Max: Jag minns inte riktigt vad det värsta jag sagt till en elev är, men om jag får fundera på din fråga lite...
Egentligen tycker jag att du gjorde fel, eftersom one by one ger mer för eleven och stör inte de andra elevernas uppfattningar om dig och den specifika eleven. MEN ibland behöver man markera! Denna elev kan ju inte bara vräka ur sig en sådan sak och sikta på MVG.... Han är liksom fel ute.
Härligt att du delar med dig av dina erfarenheter. Att du skriver ner dina iakttagelser om dina erfarenheter, positiva och negativa, är ju super för din egen utveckling - och även för oss som läser :-)
Man kan liksom känna igen sig även om jag precis som många av dina nyvunna läsare är lärarstudenter.
Ha en bra vecka!
En av mina "värsta" gånger var jag inte ens arg: Lite uppmuntrande, tyckte jag, efter att ha visat och lärt en onödigt osäker elev, helt klar över att hon/han nu skulle klara av uppgiften hur bra som helst: "Seså, var inte så mesig nu, det här klarar du". Eleven försvann storgråtandes. Inte kunde jag väl tro att "mes" var ett så kränkande skällsord!
Ta inte åt dig Cissi, du är världens bästa engelsklärare och det tyckte vi alla!
Elsa: Tack! Kul att höra från dig - hoppas du har det bra på gymnasiet!
Charlotta: Nej, ibland blir man verkligen tagen på sängen när ens intention är att lyfta, men det får motsatt effekt. Har jag också varit med om.
Hej!,
Vad säger ledningen om att du bloggar?
Jonas: Jag talade om för ledningen att jag tänkte börja blogga redan innan jag gjorde det och jag fick bara positiva reaktioner. Jag skriver ju ingenting om skolan specifikt utan om sådant som kan hända i vilken skola som helst. Tycker att vi har en ledning som är öppen för det mesta och tycker om när personalen gör andra saker, som kan utveckla både personligt och pedagogiskt.
Har jobbat som lärare i tre år och har med det lärt mig att lägga band på mig själv:-) Mitt första halvår sa jag bland annat till en elev att; "Du är inte så dum som du ser ut", och "Du beter dig som en det börjar på B och slutar på IMBO" till en annan.
Hej igen, Cecilia!
Vad säger eleverna om att du bloggar om dem? Denna blogg måste väl någon ha dykt på, inte minst efter artikeln i facktidningen som säkert någon lärarförälder läst.
Mvh
Jonas
Jonas: Mina elever vet inte om att jag skriver om dem, men efter artikeln som några föräldrar sett vet jag vet nu att några elever också vet. De som har kommit fram till mig och sagt att de sett mig i tidningen är bara glada och positiva. Jag har försökt förklara för dem att min blogg är till för lärare och andra som arbetar inom skolan, först och främst, inte för eleverna och de har verkligen respekterat detta. Än så länge har min blogg varit ganska anonym, men nu när den fått så mycket publicitet kanske jag måste bli mer försiktig, helt klart. De som läst min blogg en längre tid vet dock att jag berömmer mina elever lika mycket som jag suckar över dem. Det vore också konstigt att skriva en blogg om skolans vardag och inte blanda in eleverna. Det är liksom en förutsättning.
Jonas, är du en elev till Cecilia eller vad handlar det om?