Problembaserat lärande - kreativt och lärorikt
När jag gick ut Lärarhögskolan 2000 och fick mitt första jobb fick jag chansen att vara med i ITiS och gillade sättet att arbeta problembaserat och att involvera informationstekniken som ett självklart redskap i undervisningen. Jag kan väl inte säga att jag jobbar så särskilt ofta, eftersom vi har begränsade möjligheter på vår skola, men när eleverna är sugna och mottagliga för ett annat arbetssätt brukar jag köra det.
Så nu är vi alltså i full gång. Eleverna är indelade i basgrupper och har valt att arbeta med olika delar inom språkvetenskapen; barns språkutveckling, dialekter, språk utan ord, svenska minoritetsspråk, gruppspråk, maktspråk, manligt och kvinnligt språk... Det är intressant att se hur de ställer sina egna frågor kring ämnet och letar reda på information för att få reda på svaren: de åker till folkbiblioteket och lånar böcker, ringer och mailar myndigheter, letar på internet, och har helt fantastiskt roliga idéer på hur de ska redovisa.
Jag blir bara så glad. Tänk så mycket tankar, idéer, frågor, kreativitet, nyfikenhet och ansvarstagande det finns hos våra ungdomar - bara vi släpper lite på vårt kontrollbehov och vågar ge dem den frihet som behövs för att kunna tänka utan gränser.
Vilken lycka med duktiga lärarstudenter!
Jag har nu fått den fantastiska möjligheten att få ha en lärarstudent hos mig i 10 veckor och det allra bästa med det är att hon är så himla duktig. De senaste projekten jag har gjort med mina klasser har hon varit mitt absolut bästa bollplank. Det är mycket lärorikt för mig att diskutera med henne om varför jag gör som jag gör - jag måste motivera mina val och min metodik både för mig själv och för henne - och det är en riktig rysare. Jag låter henne titta på mina uppgifter med nya, fräscha ögon och hon talar om vad hon tycker. Ibland får jag tänka om eller tänka nytt och ibland förstår jag varför jag gjort som jag gjort och håller fast vid det. Det är också intressant att ta del av den litteratur de läser nu på Lärarhögskolan, kanske till och med läsa något av det och diskutera med varandra.
Men det är som mest spännande att få vara med i klassrummet och titta på hennes lektioner för man lär sig så mycket om sig själv och hur man själv beter sig i klassrummet och det blir så tydligt vad som funkar och vad som inte funkar. Jag har gjort följande iakttagelser:
* Man ska inte skriva med röd penna på tavlan - det syns riktigt dåligt när man sitter längst bak.
* Det finns alltid vita fläckar i klassrummet dit man sällan når ut med sitt budskap och där det alltid är oroligt, så att röra sig runt i klassrummet vid genomgångar och dylikt är guld värt.
* En del elever tar väldigt mycket uppmärksamhet från läraren och det är kanske något man inte alltid själv är medveten om.
* Det är superviktigt att alltid skriva upp instruktioner och sidhänvisningar på tavlan, för att de elever som inte bara kan ta auditiva instruktioner vet exakt vad de ska göra, plus att man slipper jobbiga frågor som "Vilken sida var det?" eller "Jag är klar, vad ska jag göra nu?"
Ja, jag kan bara säga till alla er lärare som inte tagit en student på länge - gör det! Bättre kompetensutveckling går inte att få. Och till er alla duktiga lärarstudenter därute: kämpa på! Ni gör ett superbra jobb!
Kanske lite tragiskt...
När vi under middagen efter läromedelspresentationerna har ett litet boklotteri blir det så tydligt att vi lärare är så tacksamma för allt vi får. Bonnier Utbildning lottar alltså ut två klassuppsättningar av Linas kvällsbok 1 och 2 plus lite romaner och deckare till lärarna. När vår marknadsförare talar om det här för församlingen stiger det ett jubel i salen, folk applåderar och skrattar. Jag förvånades i början men nu förstår jag. Vi FÅR aldrig någonting. V blir aldrig bjudna på någonting. Vi är så tacksamma så fort någon vill ge oss någonting - helt gratis! Och när det väl händer så är det första vi tänker på hur det ska komma eleverna till användning. Så osjälviska är vi.
Ett vackert och beundransvärt drag hos lärarkåren, men kanske också lite tragiskt...
Tillbaks efter sportlovet
Det är så intressant efter ett lov att man så snabbt kommer in i hetsen igen - det är som om man aldrig varit ledig. Eleverna verkar lite trötta och sega - de har troligtvis vänt på dygnet - så det har faktiskt varit riktigt behagligt att undervisa idag. Inga större morsättningar eller konflikter.
Ett litet boktips till er alla och era elever: jag har läst (Un)arranged marriage av Bali Rai med min nia i engelska och den är riktigt bra. Den handlar om Manny som tvingas av sin pappa att gifta sig med en flicka han aldrig har träffat vid sjutton års ålder. Familjen är från Indien men bor i Storbritannien och försöker med näbbar och klor försvara sitt sätt att leva med alla traditioner och regler. Manny, som är emot allt vad hans familj står för, gör uppror. Han struntar i skolan, börjar leva ett kriminellt liv, blir tillsammans med en engelsk tjej och håller sig hemifrån så mycket som möjligt. En dag bestämmer hans föräldrar att de ska åka till Indien i fem veckor och hälsa på släkten och Manny följer med. Men vistelsen slutar i en katastrof för Manny. Hans familj lämnar landet utan honom och nu är han kvar, utan något pass och någon som kan hjälpa honom tillbaka till England. Men som tur är finns räddningen närmare än han tror.
Hoppas att ni gillar den lika mycket som vi gör! Lycka till!