Låt stå!

Ja, just nu känns det så. Men skit i det - måste i alla fall återigen tipsa om en sommarpratare, nämligen Sophie Dow, som pratar imorgon onsdag. Hon är journalist och chef för Mindroom.

Missa inte det!



(Bild: www.sr.se)

Någon mer än jag som kommer hålla utkik efter information om Kents extrakonserter imorgon??? Det sägs att biljetterna släpps på tisdag eller onsdag. Jag förstår att jag inte kommer att vara den enda som kommer och sitta vid datorn då.

Jag vill gå!!!

Missa inte Camilla Läckberg idag på P1 kl. 13.05!

"I mitt program tänkte jag tala om skrivande, hur man gör, varför och vad i det personliga som triggar mig i skrivandet." säger Camilla på SR:s hemsida.



(Bild: www.sr.se)

Sambons semester är slut så ikväll/natt är jag herre över fjärrkontrollen, datorn, stereon och mina böcker - härligt!

Så, vad gör man?

De senaste timmarna har jag suttit framför TV:n och tittat på Pantertanter och The Cosby Show - mina favvoprogram på TV4 Komedi. En härlig nostalgitripp!



(Bild: imbd) 

I stereon sitter Amy Winehouse CD Back in black och bredvid ligger The Ark Prayer for the weekend, Joss Stone Introducing Joss Stone och Salem al Fakir This is who I am - alla så bra att man vill spela dem samtidigt!

På soffbordet ligger Harry Potter and the Order of the Phoenix och Anna Gavaldas Tillsammans är man mindre ensam - ja, jag kunde inte välja, så nu läser jag dem båda samtidigt.

Bredvid DVD:n ligger Underbara älskade som jag lånat av en vän och på datorn finns en massa bra filmer som jag vill se, speciellt Happy Feet som Teachgirl har rekommenderat på sin blogg.

Dessutom har det börjat en Beck-film på fyran med Micke Persbrandt.

Voj, voj - vad ska man välja???

  eller  - det är frågan...

(Bild: imbd)              (Bild:00tal)

Avslutade just Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket av Gunnar Ardelius. För oss som hade nationella prov i svenska i februari är boken inte helt okänd eftersom den fanns med som textutdrag. Jag tyckte titeln lät lockande och det lilla man fick ta del av på nationella provet gjorde mig nyfiken på innehållet.

Boken är upplagd i små korta prosaavsnitt, där egentligen varje litet avsnitt står för sig själv. Bokens tre delar hänger dock samman. Det handlar om Morris och Betty som genomgår vad många unga kärlekspar måste genomgå: den passionerade förälskelsen, tiden när förhållandet och vardagen bara rullar och till sist, slutet. Och när vet man egentligen att det är slut? är frågan som huvudpersonerna ställer sig. "Kanske när man känner sig mer kär i sina minnen än i den man har framför sig." blir svaret.

Jag tyckte mycket om boken. Ardelius sätt att skriva påminde mig lite om Per Nilsson och boken överhuvudtaget tycker jag har klara kopplingar till Nilssons Hjärtans fröjd. Språket är vackert men ibland tyckte jag att dialogen var lite väl poetisk. Men jag gillade upplägget med de korta avsnitten och fick flera idéer på hur man skulle kunna jobba med boken i till exempel en nia, både med läsning och skrivande. Ardelius är ju ganska ung och jag upplever att många elever gillar att läsa böcker av författare som inte är alltför långt ifrån dem i ålder. "Dom har den där känslan kvar av hur det verkligen känns", som en elev sa till mig. Inte många författare klarar av att skildra tonårskärlek på ett realistiskt sätt (Per Nilsson är bäst i det sammanhanget, tycker jag!), men Ardelius klarar det ganska bra, även om det ibland blir lite för luddigt och abstrakt för att man ska hänga med.

Ardelius gav ut sin andra bok När du blundar tittar jag i våras, som ska påminna lite om debutboken. Ska definitivt försöka få tag på den.

På DN:s hemsida  kan man läsa om planerna för att filmatisera ett flertal riktigt bra svenska böcker. Jag ser väldigt mycket fram emot att se Jonas Hassen Khemiris bok Ett öga rött  som film den 7 september och i januari nästa år kommer en annan favorit ut på biograferna: Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist.

Dessutom läste jag på Aftonbladets hemsida att Stieg Larssons Millennium-triologi ska bli film med eventuellt Mikael Persbrandt som Mikael Blomkvist. Mums, säger jag bara - bara det en anledning att se filmen! 

Avslutade för övrigt den första boken i serien i natt, alltså Män som hatar kvinnor. Helt OK, tyckte jag, men faktiskt inte bland det bästa jag läst i deckarväg. Ska i alla fall läsa de resterande två delarna, eftersom alla pratar så mycket om dem.

Så nu är jag inne i ett stort dilemma - vad läsa nu??? Ska jag ta Harry Potter and the Order of the Phoenix eller Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda?

Ja, nu när det ändå bara regnar och regnar kan jag lika gärna ta mig i kragen och fortsätta skriva på nya boken. Men då vill jag ha en ny arbetsplats! Hittade det här skrivbordet hos Svenska Hem och det vill jag bara ha! Tänk vad snyggt det skulle passa i mitt och sambons vardagsrum! Massor av hyllor framtill och till och med hyllor på sidorna av bordet. Perfekt, eftersom jag har en tendens att samla på mig massor av småsaker som jag aldrig vet var jag ska lägga. Och till detta måste man ju självklart ha en bekväm arbetsstol att glida runt i och gunga i och luta sig tillbaka i. Även den från Svenska Hem.

Det kanske blir en tur ut till Vällingby imorgon i alla fall...


                          

Jag har under våren köpt en hel del Roald Dahl-böcker och äntligen fick jag tid att njuta av dem! Jag har tidigare läst Matilda och Charlie and the Chocolate Factory, som jag använt i min undervsining. Nu var det dags för att fördjupa mig ännu mer i Dahls knäppa, men helt underbara sagovärld.

Jag började med The BFG (på svenska SVJ), The Big Friendly Giant. Det handlar om Sophie, en föräldralös flicka, som en sömnlös natt råkar se en jätte gå omkring på gatorna med en väska och en stor trumpetliknande sak i händerna. Eftersom jätten är rädd för att bli sedd kidnappar han Sophie och tar med henne hem till sin grotta. Sophie är förstås livrädd till en början, men inser snart att jätten är den snällaste som finns och vill inget hellre än att få en vän. Han har aldrig gått i skolan, så därför pratar han lite konstigt och roligt, och det hela är upplagt för en massa missförstånd. Sophie är dock en smart flicka så hon förstår snabbt jättens sätt att prata. Snart får Sophie veta att det finns en hel del otäcka jättar också, som går runt i världen och äter upp en massa barn. Sophie och BFG bestämmer sig för att stoppa de elaka jättarna och med hjälp av Englands drottning går det som smort.

Som vanligt när det gäller Roald Dahl, så skrattade jag rakt ut flera gånger när jag läste The BFG. Jätten är verkligen hur rolig som helst med sitt konstiga sätt att prata och lite korkade personlighet. Lilla Sophie är den smarta av de båda men de kompletterar varandra bra och blir ett perfekt team i kampen mot de elaka jättarna. De andra jättarna har namn som the Bloodbottler, the Fleshlumpeater och the Bonecruncher är riktiga bullies  som dessutom äter små barn. Ganska hemskt faktiskt, men i Dahls skruvade berättelser kan man alltid se fram emot ett lyckligt slut, där de onda får sitt straff, och så även här.

Jag kan verkligen rekommendera The BFG till både barn, ungdomar och vuxna och ett tips - läs den på engelska!





Sedan var det dags för The Twits. En tunn, men helt tokig bok med Mr och Mrs Twit i huvudrollerna. The Twits är riktigt fula människor både inuti och utanpå. Det enda de lever för är att plåga varandra med otäcka practical jokes, som till exempel att bjuda på spaghetti som egentligen är maskar och lägga emaljögon i varandras dricksglas. Äckligt, men ack så roligt. En gång i veckan äter de fågelpaj som de gör av de fåglar som Mr Twit har skjuter ner från det döda trädet i trädgården. De har också en bur med apor, The Muggle-Wumps, i trädgården som de tvingar att stå uppochner i flera timmar i streck. 

Men aporna som har sett The Twits bråka med varandra i flera år börjar bli trötta på dem. De vill inte längre bli plågade av paret och snart har herr Muggle-Wump tänkt ut den hämnd som de så länge har längtat efter.

Jag köpte också The Twits: A Set of Plays, en bok med sju korta pjäser som passar ypperligt att använda i engelskundervisningen. Tror att det kan bli riktigt kul och ser fram emot att testa i höst! Det finns en liknande bok till The BFG också.

                 

Om ni som jag är Dahl-älskare så måste ni bara gå in på hans hemsida som är en guldgruva! Här finns information om alla hans böcker och det bästa - massor av tips på hur man kan jobba med hans böcker i undervisningen. Man kan också ta en titt på den webbsida som hans fans har snickrat ihop, där det finns information, spel, lektionstips och downloads av alla de slag.

Där kommer i alla fall jag klicka runt om det blir fler regniga dagar...

Jag brukar inte ofta läsa böcker bara för underhållning, utan jag vill att boken ska säga mig någonting - att jag ska lära mig någonting. Därför blir det inte mycket deckare eller komedier för mig. Men jag försöker i alla fall ta mig tid att läsa de allra populäraste böckerna, för att hålla mig a jour och kunna diskutera dem med mina elever ifall det skulle behövas.

Nu på semestern fick jag två böcker av en kollega på förlaget och som jag faktiskt tog med mig till stranden. Jag var ganska trött på tung litteratur och ungdomslitteratur och tänkte att det skulle passa bra med något lättsammare. Och jag fick en riktig smäll i skallen - i alla fall av den boken jag valde att läsa först.

Jag går bara ut en stund av Isobel Hadley-Kamptz är en otroligt gripande och sorglig bok om hur barnlöshet och kampen för att bli gravid kan förstöra och rasera relationen med den du lever närmast, hur man tappar all form av moral och glider mer och mer mot avgrunden. Isobel förlorar sin ofödda dotter och kämpar därefter för att leva ett så normalt liv som möjligt med sin make, Erik, som hon älskar över allt annat. Men Isobel klarar inte att se Eriks förstående ögon, känna hans händer på sin kropp eller höra honom säga att det kommer att ordna sig.  Istället dövar hon sin smärta med alkohol och andra män.

Boken är så rak och naken, jag tyckte att Isobel talade direkt till mig. Hon utelämnar inget, låter en få ta del av hennes innersta tankar och känslor - hur hemska och "omoraliska" de än må vara. Hon berättar bara som det är - take it or leave it. Jag grät vid flertalet tillfällen och fick ibland lägga ifrån mig boken för att hämta mig och tänka efter i några minuter. Jag funderade många gånger på att kvinnor i 25-årsåldern och uppåt tar så för givet att alla kan få barn, vi frågar våra väninnor om det inte är dags snart och vi talar vitt och brett om när det kan passa att "skaffa" barn. Jag gör det också. Men jag fick mig en tankeställare. Vi tänker inte alltid på att bland oss sitter många kvinnor som kämpar och kämpar för att bli gravida, som fått missfall, som fött döda barn, som gjort abort. Isobel berättar i boken om hur det känns när alla nyfiket frågar vid familjeträffarna "Har det blivit något än?" och hur hon mår illa av att hon vet att ständigt måste svara nej på den frågan.

Jag rekommenderar verkligen den här boken, till både män och kvinnor. En man kommer kanske tycka att Isobels beteende är oförsvarbart och inte förstå varför hon gör som hon gör, men samtidigt tror jag att han kommer att få en hint om hur barnlöshet faktiskt påverkar en kvinna och hennes relation till sin partner. För mig som kvinna var den här boken omskakande och jag tycker att alla kvinnor i fertil ålder borde läsa den. Jag fattade nog inte hur fruktansvärt det kan vara att räkna dagar till ägglossning och mens, ha sex på "rätt" datum och tid, hoppas och varenda gång bli besviken. När känslorna försvinner och allt går på rutin och det enda man kan göra för att känna att man lever är att supa sig full och ragga upp någon på krogen. Jag tror inte att Isobels berättelse är ovanlig i sitt slag och tack vare henne har jag tagit ett beslut - jag kommer inte längre ställa frågan om barn till mina väninnor. Nu har "den verkliga" Isobel nyligen fått barn (läs mer på hennes blogg som jag länkade till ovan!), men hennes ord och känslor kommer att leva i mig i en lång tid framöver.  

Ett litet tillägg bara: trots att huvudpersonen heter Isobel och boken är skriven i jag-form, så säger Isobel att det inte nödvändigtvis handlar om henne själv. Bara så att ni vet.