En bra dag
Började dagen med dubbeltimme i svenskan med nian. Vi pratade om Låt den rätte komma in och kopplade till det tidiga 1800-talets skräck/sci-fi-romaner. Vad var människor rädda för då? Precis som nu var man rädd för framtiden och det okända. Dessa romaner och noveller var ju en reaktion mot den tekniska utveckling som präglade samhållet och skulle läsas som en varning att inte leka Gud (t.ex. Mary Shelleys Frankenstein eller Stevensons Dr Jekyll och Mr Hyde). Intressant!
Sedan var det dags för film med den andra nian. Forrest Gump är bara så underbar och eleverna älskar den. Filmen är perfekt att se och diskutera när man ska prata om USA:s historia, t.ex. krigen, hippierörelsen och andra motståndsrörelser, Watergate-skandalen, de mördade presidenterna och musikrörelsen med mera. Sedan är den ju vacker och sorglig och rolig också. Rekommenderas varmt!
Därefter dags för sexorna och engelska. Idag hade vi en sådan lektion när vi bara pratade om Gardners intelligenser och hur man kan använda sig av dem i engelskämnet. Lite svårt att greppa för dem, men de hängde med rätt bra. Snart hade vi hela tavlan full med bra tips på vad vi kan göra för uppgifter i sexan där vi kopplar ihop kunskapsmålen med intelligenserna.
När jag kom hem läste jag ut min bok Eldens hemlighet av Henning Mankell och började läsa en deckare - Det stulna hjärtat - som Joyce Carol Oates har skrivit under pseudonymen Lauren Kelly. Min chef såg nämligen mina beställningslistor för engelskan där Joyce Carol Oates fanns representerad med boken Freaky Green Eyes, berättade att hon älskade Oates och lade sedan två av hennes böcker i mitt fack. Jag har läst lite av Oates men inte så många vuxenböcker och jag visste definitivt inte att hon skrev deckare!
Somande till en halvtimme, tog en promenad ner till gymmet och avslutade kvällen med ett avslappnande yogapass.
Åh, va det är härligt att ha sådana dagar!
Den nya Språktidningen!
Mycket nöje!
Uppmuntra ungdomars kreativitet
Jag gillar verkligen när ungdomar visar vad de kan på det här sättet. När man läser artikeln om Anna inser man hur viktigt det är att uppmuntra och tro på barns och ungdomars kreativitet.
Jag vet att jag ibland är dålig på att använda mig av mina elever, vilket ofta betyder att jag får arbeta extra mycket. Det är jag som arbetar hårdast både före, under och efter lektionen. Jag önskar att jag kunde hitta fler sätt att ta tillvara mina elevers idéer och tankar. Jag har ju verkligen sådana ämnen där man KAN göra det - och ganska enkelt dessutom. Men det är så lätt att falla in i det gamla, att tycka att det är lättast så.
Anna avslutar artikeln med en klok reflektion kring kreativitet - att kreativitet uppstår när det finns tid att tänka och när man i lugn och ro får arbeta med något. Kreativitet går inte att stressa fram. Jag tror att vi i skolan idag ofta stressar våra elever så mycket att det inte finns tid att i lugn och ro arbeta med något och släppa fram nya tankar och idéer. Vi vill att våra elever ska vara kreativa och tänka själva, men får de verkligen den tiden och chansen?
Det undrar jag.
Så, nu har jag ett nytt mål för läsåret 07/08: att utnyttja mina elevers kapacitet mer, att vara lugn och inte stressa dem. Att ta ett steg tillbaka, helt enkelt, och låta dem göra jobbet.
Strejk eller inte?
Nya förhandlingar på gång
I Stockholm avbröt ju arbetsgivaren förhandlingarna och lade sedan ensidigt ut låga löneökningar, men även i kommuner där förhandlingen gick till som vanligt fick många lärare inte mer än 2%.
Metta Fjelkner menar också att om förhandlingarna inte går framåt kan det bli så att facken tar ut sina medlemmar i strejk eller blockerar nyanställningar. Hon fortsätter med att säga att man nu måste sätta hård press mot kommunerna för att det ska hända något.
Jag är ju inte kommunanställd längre, men kommer ändå att följa förhandlingarna. Det som jag undrar mest är om det verkligen kommer bli strejk. Och vad kommer det i så fall leda till?
Jag säger som Ernst-Hugo sa: Jag är skeptisk...
(Källa: Skolvärlden 16:2007, s. 11)
Magiskt
Gårdagens konsert på Grönan var extatisk, bländande och magisk. Det var nog bland det bästa jag sett. Ola förtrollar publiken, bandet ger allt, det är ös från första till sista sekund. Budskapet är tydligt: kärlek, tolerans och energi. Jag älskade när Ola sa:
"Det var Einstein som kom på det. Sommaren tar egentligen aldrig slut. Den bara omvandlas till en annan sorts energi!"
Åh, Ola - I love you!
(Bild, mobilkamera: Cissi)
Ola, Ola, Ola!
I startblocken
Har jobbat snart en vecka med eleverna nu och jag måste säga att det funkar så bra, så bra. De verkar sugna på mina ämnen och då blir ju allt mycket roligare för mig också. Det är dock inte lätt att ta över två nior i både svenska och engelska, snabbt ta reda på vad de kan och inte kan och sedan hugga i och försöka lotsa dem mot nationella prov och slutbetyg. Därför har jag enhälligt bestämt att vi i svenska ska läsa Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist och du&du&du av Per Nilsson i höst. Då använder jag Carl-Johan Markstedts alldeles utmärkta litteraturhandledning Känn på litteraturen och så vet jag att jag har koll på läget.
I engelskan jobbar de med Good Stuff - ett läromedel jag känner till, men inte har använt förut. Jag vet att Good Stuff har lovordats över hela Sverige, men jag kan inte riktigt förstå vad som är så bra. Jag saknar en fyllig lärarhandledning med mycket bakgrundsmaterial och tankar från författarna och jag tycker uppgifterna är plottriga. Men, jag kanske tycker annorlunda om några månader.
En sak har jag i alla fall bestämt mig för - jag ska göra mitt bästa, men jag ska inte jobba ihjäl mig. Det jag gör och hinner med under arbetstid får duga. Och det känner jag är en skön utgångspunkt inför det nya läsåret!
En ny start
Ja, som alla säkert vet vid det här laget har jag alltså bytt jobb. Från en trygg, kommunal skola till en liten, relativt nystartad friskola. Det gamla jobbet inspirerade mig inte längre - jag var ständigt stressad, ledsen, likgiltig, men jag kämpade på. Tänkte att snart får jag det stöd jag behöver eller den inspiration jag behöver för att göra ett bra jobb. Men det blev aldrig så, snarare tvärtom.
Jag älskade mina kollegor och mina elever, men om man själv aldrig får utvecklas eller undervisa efter pedagogiska idéer som stämmer med ens egna - då blir det till slut outhärdligt. Jag mådde dåligt, riktigt dåligt. Var ständigt sjuk, trött och irriterad. Jag hade ont i magen och ibland grät jag. Det kändes som om jobbet sög all must ur mig. Och trots att jag är effektiv och får saker gjorda snabbt, så tog högen med arbete aldrig slut. Det fanns ingen gräns mellan jobb och hem. Det låg lika mycket orättade skrivböcker hemma, som på mitt skrivbord på arbetet. Jag behövde stöd, men fick inget. Jag kände mig ensam.
Nu vet jag vad många tänker. Jag är för ambitiös. Jag tar på mig för mycket arbetsuppgifter. Jag måste lära mig att säga nej. Ja, jag vet allt det där och det är något jag jobbar med. Men samtidigt tycker jag att det är en trist inställning. Om jag är initiativrik, energisk, motiverad, framåt - ska jag inte uppmuntras då? Ska jag inte satsas på? Varför ses jag inte som en tillgång? Ska inte en chef säga till mig: -Det är fantastiskt att du är så drivande, du får gå den här utbildningen/du får ett lönepåslag/du får ett par dagar ledigt...
Nej, istället har jag på sin höjd blivit klappad på axeln och någon säger till en att jag är duktig, men jag får inget direkt stöd eller inspiration, så att jag orkar fortsätta vara framåt och tänka nytt. Istället har jag blivit en trött, irriterad fröken, som bara vill en enda sak - att få säga upp mig och byta jobb.
Där var jag i våras. Det fanns bara en sak att göra: byt jobb eller dö. Eller det kändes i alla fall så. Så jag gjorde det. Jag sökte massor av jobb och fick många erbjudanden. Men en skola tände mig mer än andra. Det fanns en rektor som ville ha mig för att jag var så energisk och ambitiös. Hon ville uppmuntra mig att fortsätta vara det. Hon behövde mig. Och jag kände att det nästan var som att komma hem. Allt bara stämde. Därför var det så fantastiskt att bara en timme efter anställningsintervjun få ett samtal från den nya rektorn som säger: Vi behöver inte leta mer. Vi vill ha dig.
Nu har jag jobbat en vecka och inser förstås att det kommer bli mycket jobb. Men det känns inspirerande och roligt. Alla är på hugget, alla vill hjälpas åt, alla vill åt samma håll. Vi är ett team. Det var längesen jag kände så. Och på måndag kommer eleverna och då är det igång på riktigt. Men jag kan nästan inte vänta. Jag är sugen.
Det känns som om jag lever igen.
Ny på jobbet!
Men, jag tror i alla fall att jag har den vackraste utsikten från mitt skrivbord, eller finns det någon som sätter emot?!
Kärlek i luften
PRIDE - In the name of love!
(Bild: Sambon)
Jamen, va kul...!
Hur man gör en kundvagn
Då förs följande dialog:
Sambon: ÅÅÅHHHH! (irriterat)
Jag: Vad är det?!
S: Jag tittade på ett program på Discovery förut och nu finns det inte längre.
J: Vad handlade det om då?
S: Hur man gör proteser...
J: Och det ville du se??!!
S: Nej, men de skulle visa hur man gör kundvagnar också...
Oh yeah!
===============================================================
Tack Cecilia Söderberg för din bokning av biljetter hos oss.
Evenemang : KENT
Arena : Globens Annex
Datum och tid : Måndag 19 november 2007, kl 19.30
Antal biljetter : 2
Du måste hämta dina biljetter senast 7 aug 2007.
It ain't over...
Då tar vi nya tag!
Okej, med tanke på att det inte blev några Kent-biljetter så får man ta tag i sig själv och gå vidare i livet. Och det är ju faktiskt så att jag har världens bästa resa att se fram emot!
Den 17 oktober åker nämligen jag och sambon på vår efterlängtade 17-dagarsresa till USA - tjoho!
Så här ser planerna ut:
Vi åker från Arlanda till Los Angeles med Continental Airlines kl. 09.10 med mellanlandning i New York. Framme i Los Angeles kl 18.55, lokal tid.
Väl framme i LA hämtar vi vår hyrbil på LAX. Vi har ännu inte bestämt vilken bil vi ska ha. Jag vill ha en cab, men sambon är inte övertygad. "Det förekommer faktiskt en hel del drive-by-brott i LA", muttrade han i förbifarten när jag skuttade runt efter att ha hittat en skitsnygg gul Ford Mustang Convertible i AVIS broschyr. Så, vi förhandlar i nuläget.
När bilen är uthämtad åker vi till hotellet. Inte heller bestämt, men vi har några förslag att välja på. Fler förslag emottages tacksamt!
Vi stannar i LA ca 4 dagar. Saker vi vill se/besöka/göra:
Rodeo drive
Venice beach
Beverly Hills
Tour of the stars
Walk of Fame
Universal studios
El Pueblo
ev. Disneyland
Därefter glider vi upp på Highway 1 mot San Francisco, ca 70 mil. Vi njuter av utsikten och vinden i håret (i vår gula convertible, hoppas jag!). Övernattar någonstans på vägen.
Framme i SF runt den 22 okt. Där hälsar vi på min barndomskamrat som har bott i USA sedan studenten. Förhoppningsvis kan vi bo hos henne, annars hotell.
I SF vill vi se/besöka:
Alcatraz
Fisherman's wharf
Golden gate
Chinatown
Napa Valley (norr om SF)
Lombard street
Den 26 oktober tar vi inrikesflyget från San Francisco till The Big Apple! Där bor vi hos sambons släkting i Queens.
I NYC vill vi se/besöka:
ALLT!
Det är första gången för mig i NYC men sambon har varit där en hel månad för några år sedan, så han får lotsa runt mig. Men ni vet, det gamla vanliga med Frihetsgudinnan och Empire State Building och Cental Park blir det ju, så klart! Vi hinner ju faktiskt fira Halloween i New York också - något som jag ser väldigt mycket fram emot - innan vi åker hem den 2:a november och är hemma den 3:e kl. 06.30, lokal tid.
Det ska bli såååå kul och alla ni som har varit i dessa städer - lämna gärna tips på sånt man ska se och inte se, bra restauranger och hotell.
Fortsättning följer...
(Bild: www.wikipedia.se)
Buhu...
Nu är jag sur, arg och ledsen.