Låt stå!

Så här i slutet på maj så funderar jag alltid på en massa saker. Vad jag har gjort under året och vad mina elever förhoppningsvis har lärt sig. Saker jag sagt och gjort som jag är riktigt nöjd med och annat som jag inte är är lika stolt över. Jag funderar över vad mina elever tycker om min undervisning och om mig. Alltid lika roligt att läsa alla utvärderingar och elevers tankar. Jag funderar ofta över framtiden. Och framtiden är kanske det som jag är mest nyfiken på och spänd inför just nu.

Jag har alltså tackat ja till ett nytt jobb, vilket alltid är spännande men också ångestframkallande. Många på min arbetsplats har kommit fram till mig och gratulerat mig till det nya jobbet men också sagt att de tycker att det är tråkigt att jag ska sluta. Jag känner lite likadant. Jag vill helst inte lämna mina fantastiska kollegor och elever, men ibland måste man bara vidare. Och så känner jag just nu. Jag vill lära mig mer. Jag vill utvecklas i mitt sätt att tänka. Jag vill ha nya utmaningar. Samtidigt som jag lämnar mina bästa vänner och mina elever som jag är så fäst vid. Ja, det är verkligen kluvet.

Jag funderar också på hur det ser ut för lärarna just nu med avbrutna löneförhandlingar och annat skräp. Varför finns media och speciellt då TV inte vid vår sida? Varför är det bara byggarbetare och flygvärdinnor som får utrymme i TV när det gäller kassa avtal och dåliga löner? Är det någon som ens är intresserad av våra dåliga avtal och löner? Varför vänder sig media till skolan bara när det gäller att kritisera lärarkåren? Ja, det funderar jag också på.

Sen funderar jag på mitt år av bloggande. Det har varit superkul och utvecklande för mitt sätt att tänka. Det har varit givande att läsa allas kommentarer och stämningen på bloggen har varit levande och dynamamisk. Det tackar jag alla läsare för. Jag funderar på hur jag ska göra i framtiden. Kanske blir det något annorlunda till hösten, vi får väl se... Funderar på om jag ska blogga över sommaren - finns det några läsare då? Då kanske jag ska läsa massor med böcker och titta på film hela nätterna och ge bok- och filmtips på bloggen istället. Eller kanske till och med hinna med att läsa lite pedagogisk litteratur.

Jag funderar inte så mycket på betygen. De är i princip satta (så alla ni elever som läser min blogg - nu vet ni det! : )).

Nej, nu är det färdigfunderat för idag.

Jag håller för närvarande på att söka nytt jobb och har varit på en intervju på en skola som har semestertjänst. Jag har aldrig arbetat så och är ärligt talat lite orolig för hur det fungerar. När 40-timmarsvecka började införas för lärare för några år sen hörde jag bara: "Det där ska man inte gå på, du får bara jobba lika mycket - om inte mer - än vanligt men blir mer låst vid din arbetsplats och utan lov."

Men är det verkligen så? Vi vet ju alla hur mycket man som lärare arbetar gratis och jag upplever att när man ber sin chef om kompensation för den övertid man gjort får man ofta höra: "Du har ju 10 timmars förtroendetid också." Och så är det med det. Det går ALDRIG att få ut komp för den övertid man gjort. Är det då inte lättare att hävda sin övertid när man har 40-timmarsvecka? Då är ju tiden "slut" när 40 timmar gått. Jobbar man mer då, så MÅSTE man ju få övertid eller tidskomp.

Den rektorn som jag talade med på skolan med semestertjänst menade också att om läraryrket ska få samma status som andra yrken i samhället, så kan vi ju inte ha en helt annan arbetstid med egna regler. 40-timmarsvecka kan alltså hjälpa till att komma ifrån åsikten om att lärares tid aldrig tar slut - det går att ringa dem hem och ha möten både på kvällar och helger.

Jag håller med Sassa när hon skriver att det skönaste med semestertjänst att slippa ta med sig arbete hem på kvällar och helger. Att loven försvinner är väl inte jättekul, men jag brukar ändå sitta och rätta då eller läsa någon skolrelaterad bok. Varför inte lika gärna sitta på jobbet och göra det? Istället för att sitta hemma och sura för att man jobbar gratis?

Någon som har erfarenhet som kan berätta om hur det funkar med semestertjänst i skolan?

Fick en länk av A-M som handlade om det som blivit väldigt uppblåst i media just nu: hur elever blir olika bedömda av olika lärare. Dagen efter kom ytterligare en artikel kring ett liknande fall.

Det här är ju en mycket intressant fråga att diskutera. Dock måste jag hålla med Fröken Nina som också skriver om det här på sin blogg. Hon tar upp något väldigt viktigt i det här sammanhanget - att det faktiskt är plagiat att ta en annan persons text och sätta sitt namn under den. Jag tror inte - som svar på Ninas kanske retoriska fråga - att han hade visat upp den i media om han också hade fått MVG.

Jag upplever på min skola att det ibland finns stora glapp mellan hur olika lärare bedömer, men oftast har vi samma åsikter. Jag har haft min klass i svenska sen de gick i sexan. Det är klart att jag känner dem väl, jag vet hur de brukar prestera och jag känner till deras personliga stil. När de nu skulle skriva sina nationella prov bad jag om att inte behöva betygssätta deras texter, så jag lät andra lärare göra det och detta var lärare som inte kände klassen överhuvudtaget.

När jag fick tillbaka dem blev jag fundersam över några bedömningar men faktiskt så hade de andra lärarna lyckats pricka rätt i de allra flesta fall. Och med prickat rätt menar jag då gjort ungefär samma bedömning och skrivit samma kommentarer till eleverna som jag brukar göra. Vi var alltså fyra lärare som var ganska samstämmiga. De texter som jag tyckte överraskade talade vi om och jag kände att jag lärde mig något av detta också. Jag hade varit hård mot några som jag hade förutfattade meningar om och nu fick jag faktiskt bevis på att dessa elever hade presterat bättre än vad jag hade förväntat mig.

Men det är svårt. Egentligen borde man inte sätta betyg på elevers personliga texter. Kommentarer, ja, men inte betyg. Vem är jag att säga om en text är bättre än någon annans? Jag har ju min personliga åsikt om vad som är en bra text. Det kan vara ett speciellt sätt att skriva. Jag gillar texter som är raka och utan för mycket miljöbeskrivningar. Fantasy är inte min grej. Vad gör jag då med de elever som älskar Tolkien och härmar hans sätt att skriva? Det är klart att jag tycker att det är riktigt trist att läsa de texterna vilket kanske omedvetet påverkar mitt sätt att bedöma. Självklart har vi våra kriterier som vi måste följa. Men de ger utrymme för stora tolkningar, alltså kan det bli så att man väger sin sina personliga åsikter när man bedömer elevtexter.

Det här är verkligen inte lätt och som vanligt gör media det här till något superstort och spektakulärt. Det är trist att det alltid ska framhävas hur dåliga lärare det finns och vilket dåligt jobb vi gör istället för att gå på det som är orsaken till att det blir så här - de luddiga betygskriterierna. Undrar om reportrarna har läst dem och förstår hur de fungerar? Det betvivlar jag.