Doktor Glas på Vasateatern
I torsdags var jag och kollegan Å och tittade på Doktor Glas på Vasan med Krister Henriksson i rollen som Glas. En helt fantastisk upplevelse och för mig var det ett nytt sätt att se Doktor Glas. När jag läste boken för ett antal år sedan uppfattade jag aldrig att Glas var humoristisk eller ironisk, men under Henrikssons monolog får man skratta många gånger. Han är svidande sarkastisk och hela hans uppenbarelse är på något sätt lite otäck. När jag läste boken var det inte helt omöjligt att sympatisera med honom, men i dramat var det svårt. Fick sådan lust att läsa den igen för att se om jag fortfarande upplever Glas mer sympatisk i romanen. Undrar också om man kan läsa Doktor Glas i nian? Eller är det för tidigt?
(Foto: Mats Bäcker)
Att bli medveten om sitt och andras språkbruk
Under förra veckan hade en av mina nior redovisningar kring språkbruk. Det handlade bland annat om maktspråk, manligt och kvinnligt språk, kroppsspråk, slang och fult språk, minoritetsspråk och dialekter. Alla hade arbetat tillsammans i par och skulle hålla en kort muntlig redovisning kring sina iakttagelser. Och som ALLTID när man håller på med språkbruk så väcker det en massa känslor hos ungdomarna och de vill bara fortsätta att prata och diskutera - och jag älskar det!
Jag tänker alltid när jag ska ha redovisningar att det kommer att ta ca två lektioner för att gå igenom alla, men jag kan visst inte lära mig att det alltid tar så mycket längre tid än så - speciellt när man arbetar med språk och språkbruk. Allt började med att vi läste Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri, sedan spann vi vidare på olika språkdiskussioner och utifrån det fick alla i klassen ett område att ta ansvar för och redovisa inför klassen. Jag utgick från Blooms taxonomi då det handlar om att ställa frågor utifrån ett visst mönster eller nivåer och sedan var det fritt fram för eleverna att redovisa sina iakttagelser.
Så, vad hade eleverna planerat för sina klasskamrater? Jo, bland annat allt detta:
* titta på texter som tjejer/killar skrivit, analysera dem och diskutera om det verkligen går att se skillnad på manligt och kvinnligt språk
* göra massor med roliga övningar tillsammans som handlade om hur man använder sitt kroppsspråk ( som dessutom var förlösande för relationerna eleverna emellan)
* titta på Martin Luther Kings tal "I have a dream" och analysera hur han använder sig av olika retoriska grepp i talet
* svara på frågor kring om man pratar med killar respektive tjejer med efterföljande diskussion
* lyssna på olika dialekter och gissa varifrån de kom
* rösta på sin favoritsvordom (åh, så förlösande när även fröken fick säga sitt!)
Ja, det här var bara en bråkdel av vad som redoovisades och som ni förstår så tog det sin lilla tid, men det var så kul att se eleverna så engagerade och diskussionssugna så det gjorde ingenting att det tog två lektioner mer än jag hade planerat.
Och nu kan jag verkligen säga att alla mina elever uppnått följande mål:
Eleven skall
- ha kunskaper om språket som gör det möjligt att göra iakttagelser av eget och andras språkbruk.
Härligt!
Strävansmålen på riktigt - en lärares dröm
Det är sagt att strävansmålen ska styra undervisningen i grundskolan och att läraren alltså ska utgå från dessa när han/hon planerar sin undervisning. I strävansmålen för ämnet svenska står bland annat följande:
Skolan skall i sin undervisning i svenska sträva efter att eleven
[...]
- utvecklar sin fantasi och lust att lära genom att läsa litteratur samt gärna läser på egen hand och av eget intresse,
- stimuleras till eget skapande och till eget sökande efter meningsfull läsning samt till att ta aktiv del i kulturutbudet,
[...]
Hur glad blir man inte som lärare då, när två tjejer i nian ropar på en och berättar att de gick till PunktMedis i onsdags för att lyssna på författaren John Ajvide Lindqvist, som skrivit Låt den rätte komma in - favoritboken som niorna läste tillsammans i slutet av förra året?
Jag blev så lycklig och faktiskt nästan tårögd och jag ville egentligen bara slänga mig runt halsen på dem och krama dem allt jag kunde!
Sånt gör en fröken så glad, så glad!
Boknördstest!
Klar med rättningen av nationella proven...
På tisdag har vi mitterminskonferens så då ska allt vara rapporterat och klart - har nu suttit hela helgen och hela förra veckans kvällar med detta och ska snart ta ut mina kompensationsdagar för detta - skönt!
Och hör ni - bara fyra dagar kvar till påsklov!
Maraton i film och böcker
Jag började med att se Utlämnad med Reese Witherspoon och Jake Gyllenhaal i huvudrollerna. Spännande och hemsk, men som alltid när det handlar om politiska thrillers (eller vad man ska kalla genren) så får man inte missa några som helst detaljer och det är många namn inblandade och många turer att hänga med i. Jag gillade den, men tror att jag måste se den igen utan feberdimman för att få full behållning.
Sedan blev det There will be blood som jag hört lite olika saker om. Några har tyckt att den var fantastisk - andra har inte förstått varför den blivit så kritikerrosad. Men med tanke på att Daniel Day-Lewis fick en Oscar för bästa manliga huvudroll, så var jag nyfiken. Och jag gillade den mycket. Och Day-Lewis spelade mycket, mycket bra. Det fanns så många olika delar i den här filmen - fader-son-temat, girigheten, religionen, synden, sveken osv. Jag gillade också att Paul Dano från Little Miss Sunshine (ni vet, brorsan som inte pratade) fick en större roll här - den killen kommer att fortsätta få stora roller efter det här.
The Butterfly Effect, en ganska gammal film som jag har velat se länge, såg jag imorse när jag drack mitt glas blåbärssoppa till frukost. Jag visste egentligen inte vad jag hade att vänta mig, mer än att det skulle handla om någon sorts tid-och rumsförflyttelse. Ganska spännande - det höll kanske inte ihop hela vägen - men ett par timmars bra tidsfördriv var det i alla fall.
Till sist en bok: Smuts av Katarina Wennstam. Usch och fy säger jag bara. Vilken hemsk bok. Det handlar om hur toppadvokaten Jonas Wahl med den fina familjen och det fina huset ständigt köper sex och hur frun Rebecka, som sedan länge förstått att något inte står rätt till, samtidigt försöker hålla den fina fasaden uppe och låtsas som om allt är som vanligt. Boken krypen en riktigt under skinnet och så här efteråt så känns det som om det här är en bok som kommer att följa med mig i tankarna ett bra tag framöver, Rekommenderas varmt!
Varför, varför, varför???
Jag tog ju över dessa nior i augusti och visste att jag skulle få det tufft med att sätta rättvisa betyg, men jag tyckte att jag fick till det i alla fall och eleverna var relativt nöjda också. Men att se att nästan alla presterar avsevärt mycket bättre på de nationella proven överraskar mig och jag ställer mig frågan:
Om man nu har den här kapaciteten - varför visar man inte det under lektionerna då??? Varför tar man inte chansen? Varför sitter man och sover eller snackar sig igenom lektion efter lektion?
Jag har inga problem med att vara självkritisk och det kan vara så att jag har jäkligt tråkiga lektioner eller sätter betygen helt åt skogen, men den här gången betvivlar jag det. Var läsförståelseprovet extremt lätt det här året eller är det så att mina elever faktiskt äntligen glänste till och visade vad de kunde? Hur ser det ut för er andra som har rättat proven? Det skulle vara intressant att få veta...
Sveriges sämsta översättare
Nu kan man ju strunta i att använda sig av dessa textningsfiler och det gör jag alltsomoftast numera. Samtidigt så finns det faktiskt de som översätter riktigt bra, och i vissa ganska komplicerade filmer kan översättningen behövas, trots att den är dålig.
Nu undrar jag om ni därute har några fantastiska felöversättningar att bjuda på? Bring them on!