Paradiset för en uttröttad fröken...
Här har jag befunnit mig de senaste dagarna. På en härlig strand i närheten av Alcudia på Mallis. Det var avkoppling som hette duga. Jag har läst massor av böcker som jag ska berätta om när jag hinner. För imorgon bär det iväg på nya äventyr. Då väntar Grekland! Avis, någon??! ; )
Avsked
Idag hade niorna sin avslutning. Mina två nior som jag haft i svenska och engelska sedan i sexan slutade alltså grundskolan. Det var ett gråtkalas som hette duga. Men även om många var ledsna för att de skulle lämna sina bästa vänner och lämna sin skola, så tror jag ändå att tårarna var av blandat slag - lite sorg och lite lycka.
Det var så underbart att se dem idag, finklädda och trots alla tårar lyckliga. Jag fick en liten tripp down Memory Lane och mindes dem som de var i sexan: små, osäkra, otåliga, men så söta. Idag är de så världsvana, självsäkra, intelligenta och vackra. Nästan som vuxna, fast bara nästan.
Jag lärde mig en sak idag. Under de här fyra åren tillsammans med de här två klasserna har jag oftast varit glad och snäll, tänjt på regler och överenskommelser, hjälpt och stöttat. Samtidigt har jag varit hård och sträng, visat tydliga gränser och haft höga krav. Många elever har nog tyckt illa om mig lite då och då, det betvivlar jag inte.
Men idag, när de slänger sig runt halsen, viskar att man är världens bästa, snyftar och kramar lite hårdare, önskar en all lycka i världen - då, då känner jag att jag borde ha visat mer hänsyn, borde ha pratat mer med dem, borde tagit mer fasta på deras intressen och förmågor, borde skrattat mer tillsammans, borde bjudit mer på mig själv.
Nu har jag världens bästa chans att göra om allting med mina nya klasser. Jag ska minnas den här stunden idag när jag träffar mina nya elever i augusti. Jag ska se framför mig mina gamla elevers tårfyllda ögon, men också deras skratt och deras ord och försöka bli bättre på att fokusera på det som är viktigt - att finnas där för dem, att lyssna på dem, att skratta med dem.
Lycka till alla mina nior! Vi ses nog på väg till tunnelbanan någon dag!
Det var så underbart att se dem idag, finklädda och trots alla tårar lyckliga. Jag fick en liten tripp down Memory Lane och mindes dem som de var i sexan: små, osäkra, otåliga, men så söta. Idag är de så världsvana, självsäkra, intelligenta och vackra. Nästan som vuxna, fast bara nästan.
Jag lärde mig en sak idag. Under de här fyra åren tillsammans med de här två klasserna har jag oftast varit glad och snäll, tänjt på regler och överenskommelser, hjälpt och stöttat. Samtidigt har jag varit hård och sträng, visat tydliga gränser och haft höga krav. Många elever har nog tyckt illa om mig lite då och då, det betvivlar jag inte.
Men idag, när de slänger sig runt halsen, viskar att man är världens bästa, snyftar och kramar lite hårdare, önskar en all lycka i världen - då, då känner jag att jag borde ha visat mer hänsyn, borde ha pratat mer med dem, borde tagit mer fasta på deras intressen och förmågor, borde skrattat mer tillsammans, borde bjudit mer på mig själv.
Nu har jag världens bästa chans att göra om allting med mina nya klasser. Jag ska minnas den här stunden idag när jag träffar mina nya elever i augusti. Jag ska se framför mig mina gamla elevers tårfyllda ögon, men också deras skratt och deras ord och försöka bli bättre på att fokusera på det som är viktigt - att finnas där för dem, att lyssna på dem, att skratta med dem.
Lycka till alla mina nior! Vi ses nog på väg till tunnelbanan någon dag!
Boktips för sexan
Ibland kan det vara svårt att hitta bra böcker till de yngre tonåren, tycker jag. Sexan-sjuan är en ganska klurig ålder där böckerna varken får vara för barnsliga eller för svåra. Nu har jag dock hittat en perfekt bok för sexan och kanske sjuan. Den heter Du har ingenting sett och är skriven av Maja Hjertzell.
Den handlar om Tomas, 12 år, som är ganska ensam. Han har inga direkta vänner och för att fördriva sin tid läser han Sherlock Holmes och hämtar inspiration från böckerna att själv försöka lösa brott. I skolan blir han trakasserad av två klasskamrater som mobbar honom både fysiskt och psykiskt för att han leker detektiv. Han försöker undvika killarna så mycket det går, men det verkar aldrig ta slut.
En dag får han dock ett spännande uppdrag av en pojke han aldrig sett förut. Han ska spionera på en man som säga vara elak mot familjens katt. Tomas inleder sitt detektivarbete, men märker inget konstigt med mannen. Han är nästan på väg att ge upp när något väldigt otäckt händer och han ställs inför ett svårt val. Hur mycket ska man lägga sig i andras liv? När är det dags att säga ifrån?
Jag gillade den här boken mycket. För det första för att den var spännande, men också för att den tar upp väldigt angelägna saker för den här åldersgruppen. Här finns det massor att samtala om! Mobbningen gestaltas obehagligt sakligt i boken och vi får följa Tomas tankar kring sina plågoandar. Han resonerar som så många andra barn, att det går nog snart över, men när det bara fortsätter och fortsätter och ingen vuxen verkar fatta - vad gör man då? Likaså är brottet som mannen utför i boken intressant att diskutera - vågar inte avslöja för mycket här - men många barn ser nog detta i hemmet och blir lämnade ensamma med sina känslor. Därför passar den här boken så himla bra som utgångspunkt för samtal! Dessutom är boken välskriven med ett ganska fylligt språk - inte alls toftigt som det annars kan vara för den här åldern.
Så om ni ska ha sexor i svenska till hösten, så rekommenderar jag den här boken starkt!
Avtackning
Fina ord från fina människor! Jag glömmer er aldrig!
PS. Ben betyder engelska som språkval. Bara så att ni vet.
Avundsjuk...
...blir jag när jag läser om alla som redan har sommarlov. Vi slutar inte förrän på FREDAG!!! Har helt vanliga dagar enligt schema både idag och imorgon och ni kan ju gissa hur kreativa och entusiastiska elever och lärare är vid det här laget.
Det är på lägsta möjliga nivå. Film och lekar. Eleverna börjar bli lagom trötta på det nu. "Nej, ska vi leka den här lektionen också??!!" Nej, det handlar helt enkelt om kvalificerad barnpassning. Eller inte ens kvalificerad faktiskt. Bara jävligt dyr sådan.
I eftermiddag är det avtackning också. Jag ska ju sluta så jag blir en av dem som ska avtackas. Lite nervöst är det faktiskt. Vet inte riktigt hur jag kommer reagera. Men som tur är så är vi ganska många som slutar så man kan försvinna lite i mängden.
Måste upp och kolla över betygen igen också. Jag som var så säker har börjat vackla. Ska man fria eller fälla när det gäller slutbetyg i nian? Alla jag frågar säger olika saker, så jag antar att jag måste lita på min berömda kvinnliga intuition. Brukar bli bra till slut.
Det är på lägsta möjliga nivå. Film och lekar. Eleverna börjar bli lagom trötta på det nu. "Nej, ska vi leka den här lektionen också??!!" Nej, det handlar helt enkelt om kvalificerad barnpassning. Eller inte ens kvalificerad faktiskt. Bara jävligt dyr sådan.
I eftermiddag är det avtackning också. Jag ska ju sluta så jag blir en av dem som ska avtackas. Lite nervöst är det faktiskt. Vet inte riktigt hur jag kommer reagera. Men som tur är så är vi ganska många som slutar så man kan försvinna lite i mängden.
Måste upp och kolla över betygen igen också. Jag som var så säker har börjat vackla. Ska man fria eller fälla när det gäller slutbetyg i nian? Alla jag frågar säger olika saker, så jag antar att jag måste lita på min berömda kvinnliga intuition. Brukar bli bra till slut.
Bokfemman v. 23
Hittade en kul bokfemma hos Nina som jag tänkte spinna vidare på. Dikter är härligt att arbeta med tillsmmans med eleverna och jag måste säga att jag läser alldeles för lite dikter på egen hand. Men några favoriter har jag i alla fall.
Veckans tema för Bokfemman är poeter. Nämn 5 av dina favoritpoeter och nämn gärna favoritdikten.
1. Daniel Boyacioglu är definitivt min favorit. Jag såg honom som förband till Robyn för ett och ett halvt år sedan och blev totalt förälskad, både i honom och hans poesi. När jag och min medförfattare satt och letade ut bra dikter till Så klart! blev Boyacioglu givetvis en självklarhet. Jag gillar speciellt dikten som heter Rädda världen.
2. Stig Dagerman är också underbar. Jag gillar mest En broder mer.
3. Som nummer tre måste jag ju välja Strindberg. Vid avenue de Neuilly är så enkel, men så vacker.
4. På plats nummer fyra vill jag ha Jocke Berg från Kent. OK, kanske ingen renrasig poet, men vilka texter! Jag fullkomligt älskar Duett och den första textraden: Jag fick ett brev, ett riktigt brev med frimärken...
5. OK, det finns mycket ångest hos Pär Lagerkvist, men hans kärleksdikter och hans naturskildringar är enastående. Njut av Jag har gått inunder stjärnor och Det är vackrast när det skymmer.
Vilka är dina favoritpoeter?
Boktips!
Jag har precis läst ut Parfymen av Patrick Süskind och ska snart sätta mig och titta på filmen. Jag är verkligen nyfiken på hur filmmakarna lyckats gestalta Grenouille och hans doftlöshet men också hans besatthet av oskuldens doft.
Jag läste Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren för ett par somrar sedan och den gjorde starkt intryck på mig. Hercule är, liksom Grenouille, en färgstark karaktär som man inte glömmer i första taget. Det fantastiska språket är ytterligare en sak som sammankopplar dessa två romaner.
Tycker man om berättelser med ovanliga personligheter och mustigt språk, så tycker jag att man ska läsa både Parfymen och Den vidunderliga kärlekens historia. Jag anser dock att Vallgrens roman är strået vassare med sina fängslande sidospår och spännande partier - detta har inte Parfymen mycket av. Båda är dock strålande i sina miljöbeskrivningar och karaktärsbeskrivningar.
Så - om ni inte har läst Parfymen eller Den vidunderliga... - ta er tid att göra det i sommar!
Jag läste Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren för ett par somrar sedan och den gjorde starkt intryck på mig. Hercule är, liksom Grenouille, en färgstark karaktär som man inte glömmer i första taget. Det fantastiska språket är ytterligare en sak som sammankopplar dessa två romaner.
Tycker man om berättelser med ovanliga personligheter och mustigt språk, så tycker jag att man ska läsa både Parfymen och Den vidunderliga kärlekens historia. Jag anser dock att Vallgrens roman är strået vassare med sina fängslande sidospår och spännande partier - detta har inte Parfymen mycket av. Båda är dock strålande i sina miljöbeskrivningar och karaktärsbeskrivningar.
Så - om ni inte har läst Parfymen eller Den vidunderliga... - ta er tid att göra det i sommar!
Tips till mediaintresserade
Jag arbetar ganska mycket med film med mina elever och har hittat en mediapedagogisk lathund som jag har haft stor nytta av. Här kan du få webbsidetips, boktips och filmtips på hur du kan arbeta vidare med dina elever.
Vet att det är slutet på terminen nu, men den här lathunden kan man ladda ner och spara till hösten!
Vet att det är slutet på terminen nu, men den här lathunden kan man ladda ner och spara till hösten!