Att göra listor
Jag gillar att göra listor över vad jag ska göra, vad jag ska köpa, vilka restauranger jag vill gå på, vilka filmer jag vill se...Jag tycker om listor för att jag där kan pricka av saker jag har gjort och på så sätt se listan minska. Jag har dessutom så himla mycket att komma ihåg - alla som är lärare vet hur det är - och om jag inte hade mina listor skulle jag inte ha någon koll alls. Den här veckans lista har bland annat innehållit:
1. Skriva omdömen om niorna
2. Skriva åtgärdsprogram för en elev
3. Göra målbeskrivning i engelska till sexorna
4. Göra uppgifter till boken vi läser på engelskan i år 6
5. Skriva mail till sex olika föräldrar
6. Planera den kommande Kulturdagen
7. Ha utvecklingssamtal
8. Kopiera upp gamla nationella prov till niorna
med mera, med mera...
Frågan är nu om listan stressar mer än den lugnar? Detta hade vi en diskussion om på jobbet, där någon tyckte att man absolut inte ska skriva listor, eftersom de bara finns överallt - som post-it-lappar på datorskärmar, i kalendern och i något kollegieblock från arbetslagsmötet - och gör inget annat än att stressar upp en. Hur rogivande är det till exempel att komma till jobbet klockan åtta en morgon och mötas av fem illgula post-it-lappar som bara skriker åt en vad man måste göra före lektionen halv nio? Nej, inte så kul. Och ibland kan jag få värsta rycket på kvällarna när jag gått och lagt mig och kommer på något jag inte får glömma, så måste jag gå upp och skriva ner det, så att jag kan slappna av. Inte så hälsosamt, jag vet.
I Skolvärlden idag står det om sömnsvårigheter och att var tredje lärare lider av sömnproblem av olika slag. Dessutom är grundskollärare är mer drabbade än gymnasielärare. I artikeln säger Marie Hansson att listskrivandet är ett tecken på att man har en ohållbar arbetssituation.
Jag har alltid tyckt att mina listor hjälper mig massor, men efter den här listdiskussionen har jag varit tvungen att tänka till. Är det så att jag verkligen blir mindre stressad? Eller stressar listan egentligen bara ännu mer? För problemet är ju att jobblistan egentligen aldrig blir kortare, utan varje gång man stryker något så läggs ju något annat alltid till. Och kanske inte bara EN sak, utan två-tre saker. Listans funktion är ju att lindra stressen och då måste ju listan minska - inte bli längre.
Jag fick tipset att göra kortare listor, med kanske bara 4-5 saker uppskrivna, saker som man bara MÅSTE göra inom en kortare period, kanske en vecka. Sedan kan man ha en annan lista för saker som man måste göra på lite längre sikt. Jag tyckte att det var en bra idé och den ska jag pröva.
Hur hanterar ni allt som ska göras och inte får glömmas bort? Skriver ni listor? Eller har ni något annat sätt att hantera det? Skriv och berätta!
Bokfemman vecka 39
Temat för veckans Bokfemma är ungdomsböcker för tjejer. Nämn dina 5 favoriter.
1. Hon går genom tavlan, ut ur bilden - Johanna Nilsson. Den är bara så hemsk, men samtidigt så bra. Fantastisk bok för tjejer att läsa i ganska tidig ålder. Huvudpersonen Hanna är ju elva och jag tycker att många tjejer i sexan, sjuan kan ta ganska bra diskussioner kring detta brännheta som boken handlar om. Viktigt!
2. Stor i käften - Joyce Carol Oates. Ja, egentligen kunde jag ha tagit vad som helst av JCO, t.ex. Vilda gröna ögon eller Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg, men Stor i käften handlar om ryktesspridning och om Ursula som är en stark tjej som vågar säga ifrån och vågar vara sig själv. Bra för många tjejer att läsa och det finns massor att prata om.
3. Tusen gånger starkare - Christina Herrström. Så klart måste denna bok finnas med på listan. Även om jag inte själv gillade den jättemycket, så tror jag att många tjejer kan identifiera sig med problematiken och kanske hitta styrka att säga ifrån.
4. Knappt lovlig- Katarina von Bredow. von Bredow skriver helt underbara böcker om sådant som är lite tabu. Knappt lovlig är en bok som handlar om 15-åriga Hanna som blir kär i den mycket äldre Arild - något som många tjejer kan känna igen sig i.
5. du&du&du - Per Nilsson. Den här rekommenderar jag till tjejer i nian, som har varit med om lite och kan relatera till förhållanden och pojkvänner. Zarah, en av huvudpersonerna, är tillsammans med Victor, en lite småkriminell, svartsjuk kille som är sååå snygg, men inte särskilt snäll. Hur hanterar man att man får en örfil för att man pratat med en annan kille? Ska man förlåta? Eller lämna? Är allting antingen svart eller vitt?
Nu är det din tur! Vilken är din topp 5 av ungdomsböcker för tjejer?
Mina tankar om 40-timmarsvecka för lärare
Vad jag tycker funkar bra är att med gott samvete gå hem efter en arbetsdag och inte behöva ta med sig något arbete hem. Förra året när jag behövde hjälp med arbetsuppgifter som jag verkligen inte hann med ens i mina 45 timmar, fick jag svaret från min chef :"Men du har ju 10 timmar förtroendetid också!" BLÄ.
Det var alltid snack om timmar hit och timmar dit och ibland blev det gnälligt bland personalen. Man hade inte koll på vad som var reglerad tid, utan man höll bara på sina lektioner. Det betydde att vissa kunde glida in halv tolv en måndag och åka från skolan elva på fredagen - om man hade ett bra schema. Kul för dem, men vi som stannade kvar på skolan och jobbade fick ta hand om alla elever som kom och knackade på, det var vi som svarade i telefon, det var vi som blev haffade i korridorerna av vikariefixaren och fick hoppa in där det behövdes. När det var temadagar var det alltid snack om att "Jag börjar inte förrän elva den dagen - ska jag verkligen behöva....???" Vet inte om ni känner igen er, men... Nu är det 40 timmar som gäller - alla ska vara där, helt enkelt, och alla hjälps åt.
Jag tycker också att det är skönt att när jag är sjuk eller tjänstledig så dras det bara en (1) dag - inte 1,4! Kanske en petitess, men ändå. Jag fick också högre lön och får dessutom vara med på den privata sektorns lönehöjningar, vilket innebär minst 3% i år. (Plus firmafester med massor av människor av manligt kön OCH alkohol!)
Det negativa är att man får mer lektionstid. Jag undervisar 20 timmar i veckan, i den kommunala skolan undervisade jag 17. Och då kan ju alla räkna ut den ekvationen: det håller inte. Tiden räcker inte till. Så klart.
Så, det blir övertid precis som vanligt, MEN vi får ta ut den under höstlovet och jullovet, vilket betyder att vi har lov som alla andra.
Att jobba 40-timmarsvecka tror jag gynnar oss som jobbar MYCKET - som lägger ner mycket tid på planering och efterarbete. Och med risk för att reta upp mina kollegor därute, så tror jag att de som är väldigt negativa till 40-timmarsvecka är de som faktiskt inte gör sina 35+10-timmarsveckor som ingår i ferietjänsten. För vad man än säger så vet jag att det finns många som inte gör det - jag kan räkna upp en hel del på de skolor som jag har arbetat på.
Ja, så på det hela taget, ibland funkar det bra med 40 timmar, ibland mindre bra.
Vad säger ni?
Pust...
Men vad gör man nu, när klockan är kvart i sex och morgondagens lektioner inte är ett dugg planerade. Jag har ju lovat mig själv att inte ta med mig jobb hem nu när jag jobbar 40-timmarsvecka och så får det alltså bli. Inga skrivböcker med hem, inga uppsatser.
Ikväll blir det en promenad och en pocketbok - för min egen skull.
Den nya Språktidningen är här!
Vad jag gillar med tidningen är att den inte är superseriös. Vad jag menar är att det inte finns så mycket språkpolisfasoner, vilket jag är lite allergisk mot. Språk förändras och utvecklas och vi kan inte alltid hålla fast vid att det ska se ut eller vara på ett speciellt sätt. Det tycker jag är intressant att diskutera med mina elever också, och de förstår mycket väl skillnaden mellan ett "korrekt" språk och ett mer socialt anpassat språk.
Jag kommer definitivt ta med mig tidningen till skolan och låta intresserade elever läsa den, eller kanske låta alla läsa en artikel och skriva någon sorts reflektion till. Bra lektionsidéer föds när man får inspiration!
Good news and bad news...
Ja, det finns både bra och dåliga saker med att vara sjuk och ligga hemma i sängen.
The good news:
Man får hem Pedagogiska Magasinet och får i lugn och ro läsa om Tema Utvecklande samtal - mycket, mycket bra! Fick mig en hel del tankeställare. Artikeln om Kvisthamraskolan som kör med elevledda samtal lät intressant, plus att man då har fler samtal som pågår samtidigt! Måste nästan mejla den skolan för att få veta mer... Dessutom kom ett paket med böcker bland annat Goodnight nobody som vi ska läsa i The English Bookclub. Mysigt.
The bad news:
Jag missar takvandringen på Riddarholmen plus restaurangbesöket med jobbet idag. Hade sett fram emot det så mycket, men men... Man kan inte få allt.
Hur många mer än jag...
Passa på att göra webbtestet också - jag fick 24 av 28!!!
Då var det dags...
Så vad göra idag? Tvättid klockan 12. Måste ut med alla sopor som ska källsorteras - vårt kök ser ut som en återvinningsstation just nu...
Nej, för tillfället ser sängen mycket inbjudande ut. Och jag har ju inte börjat på Harry Potter and the Order of the Phoenix ännu. Soporna får vänta. Nu vill jag läsa!
The Return of Hjärtans Fröjd
Just nu känns det som om jag inte hinner sätta mig ner vid datorn och blogga - det är allt från föräldramöte till personalkonferenser till nya planeringar - och just bloggandet hinns inte riktigt med. Men, igår skippade jag träningen och la mig äntligen ner i soffan för att läsa uppföljaren till en av mina favvoböcker - The Return of Hjärtans Fröjd av Per Nilsson.
Boken börjar ett år efter Hjärtans Fröjd slutade. Berättarjaget (vars namn man aldrig får veta) sitter instängd i sin lägenhet med någon - vi vet inte vem. Vi får också veta att någon står utanför och ringer på dörren, vill desperat komma in och hotar med att ringa polisen. Denna någon vet vi inte heller vem det är. Hmm, riktigt förbryllande till en början.
Men, berättarjaget, killen alltså (ja, han får heta så hädanefter) har alltså gått ett år på gymnasiet och nu är det snart skolavslutning. Han blir inbjuden till en fest av en tjej som heter Amina - någon som han känner att han skulle kunna älska - om det inte vore för Ann-Katrin. Hon spökar fortfarande i bakgrunden och han bestämmer sig för att söka upp henne för att reda ut allt som hände, få svar på sina frågor och kanske att de skulle kunna fortsätta som vänner.
Men det är svårt att få tag på Ann-Katrin. Vart han än vänder sig tar spåren efter henne slut. Men när han väl hittar henne vill hon inte ha med honom att göra. Vad är det som får henne att reagera så kraftigt på hans kontaktsökande? Vad var det egentligen som hände den där natten för snart ett år sedan? Och hur ska han förklara för Amina?
Jag älskar ju Per Nilsson - om någon hade missat det - och Hjärtans Fröjd är en klassiker. Därför hade jag höga förväntningar på uppföljaren. Och visst, det är Per Nilsson. Man känner igen sig i berättarstil och språk. Man skrattar åt hans dialoger och ordlekar. Det är alltid lika kul att träffa på gamla karaktärer i nya böcker, som här när man får träffa Johan från Anarkai igen. Dessutom refererar han till sin bok Flickan han älskar heter Milena.
Storyn är bra och lite spännande - det är nästan lite deckaraktigt. Men man får lite hintar här och där, så man förstår vad som är på gång, men det är nog meningen. Killen själv menar på att han är den siste av oss alla som har fattat hur det ligger till.
Ja, det var en mysig kväll med Per Nilsson och alla hans karaktärer och den lilla kärleks/deckarhistorien. Men det är ingen Svenne eller Korpens sång. Trots det så rekommenderar jag boken till alla er som gillar Hjärtans Fröjd, för här får du ett vackert slut till den invecklade kärlekshistorien mellan berättarjaget och Ann-Ka.
Till sist har jag en liten teori om att den här boken hakar i ytterligare en bok av Nilsson, men det måste jag undersöka lite närmre först. Någon som kanske redan har kollat?
Nu ska jag ut och föreläsa!
Företaget som jag ska föreläsa för heter Metod och fakta och är ett seriöst fortbildningsföretag för lärare av alla de slag. Jag ska prata om hur man på ett konkret sätt kan arbeta med ämnet svenska som språkval. Jag har under mina åtta år som lärare haft detta ämne på mitt schema och efter de första outhärdliga åren utan läromedel och någon sorts kursplan fick jag nog. Jag och min dåvarande kollega Heléne Nordberg slog våra påsar ihop och gjorde vårt eget material som faktiskt funkade bra.
Materialet blev läromedlet Så klart! och nu ska jag alltså dela med mig av mina erfarenheter och ge massor av konkreta tips till alla er som vill komma och lyssna.
Följande städer besöker jag i höst:
13 november, Stockholm, Ingenjörshuset, Citykonferensen
21 november, Trollhättan, Scandic Swania
22 november, Göteborg, Scandic Europa
I vår besöker Heléne Nordberg:
4 mars, Lund, Scandic Star Hotel
11 mars, Linköping, Quality Hotel
Så mycket välkomna!
(För anmälan och mer information, titta in på Metod och faktas hemsida, följ länken ovan.)
Bokfemman v. 35
So, here it goes!
Veckans tema är facklitteratur. Nämn 5 böcker som säger något om dig själv, vem du är och vad du gör på fritiden mer än läser.
1. Just nu läser jag Kalifornien - en reseguide av Monica Nilsson. Ja, detta förstås inför den stundande resan till USA:s västkust. Jag lusläser sidorna om mysiga hotell, restauranger och saker man inte får missa. ÅHHH, va jag längtar!
2. Kokböcker i massor! Men speciellt en favorit: Leilas guldkant på vardagen - den är fantastisk!!! Vackra bilder och såååå god mat. Enkelt och snabbt, men också lite mer komplicerade rätter. Sånt gillar jag!
3. Skrivböcker. Och då menar jag inspiration och instruktion i skrivandets konst. Jag har hittat en liten pocketbok som jag använder dagligen i mitt arbete och som jag brukar rekommendera till mina elever: Skrivsätt av Sigbritt Ernald. Lättförståelig och inspirerande.
4. Bonniers synonymordbok. OK, jag är en sån där nörd som älskar att lösa korsord. Helst DN:s fredags- och lördagskryss. Då är synonymordboken oumbärlig.
5. En annan bok som ständigt ligger framme är Alla kan lära sig - modeller för lärande av Marie Sandell. Där finns massor med bra, konstruktiva sätt för hur man arbetar med exempelvis litteraturcirklar i svenskundervisningen och de Bonos tänkarprogram. Lärorik och nytänkande!
Bubblare för mig är Boken om yoga av Christina Brown, samt Långsamhetens lov av Owe Wikström.
Så, då kanske ni vet lite mer om vem jag är? En lite lat, meditativ, resglad korsordlösare som älskar mat och mitt yrke!
Nu är det din tur! Vilken topp 5 av facklitteratur berättar något om vem du är som person?