Låt stå!

Förra veckan hade vi FF-dag (står för fördjupning och förstärkning), en sorts temadag där eleverna ofta är med och planerar innehållet. Så var också fallet i torsdags. På förmiddagen hade eleverna bestämt att vi skulle ha drama. Varje klass delades in i smågrupper som skulle framföra dramat, sedan skulle en grupp i varje klass röstas fram som vinnare och gå vidare och tävla mot vinnarna i de andra klasserna. Grupperna var blandade, alltså bestod av både tjejer och killar. Förutsättningen för dramat var skriven av några elever och såg ut som följer:

”Det är tidigt på julaftonsmorgonen. Du sitter på tunnelbanan och ser snön falla sakta ner utanför fönstret. Plötsligt skakar vagnen till och stannar.”

Utifrån denna förutsättning skulle alltså eleverna spinna vidare och skapa och spela upp ett händelseförlopp. So far so good…

Och kan ni tänka er vad varenda ett av de vinnande bidragen innehöll? Just det: våld, terrorism eller död. Är inte detta anmärkningsvärt? Och vad beror det på? Ingenstans i förutsättningen fanns det någon antydan till att det skulle vara våldsamt. Är det så att våld är en så självklar och vanlig ingrediens i våra ungdomars vardag? Är våld underhållning för dem? Och ytterligare en fråga man kan ställa sig är, om grupperna hade varit könsindelade – hade det sett likadant ut? Hade en grupp tjejer dramatiserat ett våldsamt överfall eller en terroristattack?

Jag och mina kollegor undrar. Har ni några funderingar?

Det var så underbart - skolan pulserade av liv och aktivitet, skratt och samtal, musik och möten av alla olika slag. Jag var så trött när jag traskade hemåt på kvällskvisten, men var så stolt över våra duktiga ungdomar som, bara om man ger dem chansen och förtroendet, kan genomföra små underverk.

Satt idag på jobbet och diskuterade det faktum att flera kommuner i Sverige väljer att avskaffa praon i den form som den förekommer i idag. Våra nior har ju nyligen kommit tillbaka från praon och efter att ha pratat med dem så inser man att dessa två veckor verkligen har haft skiftande kvalité. En flicka har "jobbat" 3,5 timme om dagen på ett hunddagis och det enda hon gjorde var att ta promenader med hundarna. Mycket lärorikt - antar att hon verkligen vet hur det går till i arbetslivet nu. Nej, hon var inte så glad. En annan flicka har jobbat på café och fått ta stort ansvar med kundkontakt och service, och har nu dessutom fått löfte om fortsatt extraarbete på helgerna och sommarjobb. Hon var hur nöjd och glad som helst. En pojke hade jobbat i livsmedelsbutik och blivit chockad av hur tungt arbetet var och direkt bett om att bli förflyttad. Det blev han dock inte. En annan pojke hade blivit placerad på en idrottsplats och fått köra traktor och sköta fotbollsplaner, vilket passade honom alldeles utmärkt.

Jag kan förstå att praon kan vara bra för många, speciellt för de som aldrig får en chans att sommarjobba elller extrajobba, eller för de som skiter i skolan, men sedan blir peppade att satsa på sina studier när de hamnar på en arbetsplats som de inte trivs på och inser att om de inte skärper sig så är det kanske just detta som de får jobba med. Men samtidigt undrar jag vad det egentligen ger ungdomarna och vad de lär sig. Jag anser, precis som många andra, att det bästa är att involvera arbetslivet i skolan kontinuerligt och på ett naturligt sätt. Att bjuda in företag till skolan, låta eleverna ge sig ut i arbetslivet några utspridda dagar varje läsår för att ta reda på hur det fungerar. Ett sätt är att använda sig av Transfer, som är Sveriges största organisation för förmedling av föreläsare till skolan från näringslivet och där målet är att skapa insikt i yrkeslivet samt att inspirera till egna initiativ och entreprenörskap.

Jag predikar ofta om att jag anser att skolan borde bli mer verklighetsanknuten och jag tror att vi behöver en ny form av prao för att åstadkomma just detta. Sen att praon är ett andningshål för trötta lärare får jag väl offra för att eleverna ska få det bättre. Suck.

Länk till Transfer finns under Länkar

Idag kunde man läsa i DN om det utbredda skolket bland eleverna i skolan. Där stod det att det finns ett starkt samband mellan skolk och bl.a. missbruk, dåliga betyg i kärnämnena, sjukdomar och läs- och skrivsvårigheter. Ibland talar man också om att skolan behöver vara roligare för att eleverna ska känna sig motiverade att gå dit. Jag är en aning skeptisk mot detta. Först och främst för att det sätter en stor press på oss lärare att alltid vara på topp, vara roliga och humoristiska, hitta på roliga uppgifter etc. Jag själv orkar väl kanske vara rolig ett par lektioner i veckan. Dessutom vill jag inte att mina elever ska se mig som en underhållare - jag är inte en stå-uppkomiker som är där för att roa dem. Men - jag finns där med ett leende på läpparna, glimten i ögat och massor med ironi och humor. Det kan jag gladeligen erbjuda. Men om det är roligt eller inte - tja, jag vet inte.

Nej, vad jag anser att skolan ska erbjuda istället är relevans, kreativitet och fantasi. Att eleverna får känna att de kan ha nytta av det de lär sig i skolan, att de får mer ansvar och utrymme att använda sin kreativitet i olika uppgifter. DÅ blir skolan rolig. Många lärare säger att eleverna inte vill arbeta kreativt, att de tycker att det är skönt att sitta vid sina bänkar och skriva anteckningar från tavlan, läsa texter och svara på frågor. Hmmm...ok, jag kan hålla med till en viss punkt. Men har ni någonsin suttit en hel dag eller två hela dagar och bara lyssnat och skrivit, utan att få interagera eller använda ditt språk eller prova dina tankesätt praktiskt och tillsammans med andra? Det är inte kul... Och många av våra elever får göra det dag ut och dag in i flera år. Inte undra på att de får träsmak och tycker att skolan är trist.

Lita på dina elever och lita på att de kan! Ge dem förutsättningarna och du kommer att bli överrraskad. OK, det kommer kanske inte bli ett tyst och lugnt klassrum, men det kommer att bubbla av tankar, ord och skratt. Och - det kommer att vara roligt.